Nils reseblogg

Vi gav alltså upp det ybersäkra vattenlandet och gav oss på den Indonesiska trafiken istället. Hyrde varsin moppe, siktade på vattenfallen och susade iväg som vinden. I 23 sekunder. Sen fastnade vi i trafiken. Efter ca 30 minuter kö insåg vi att siktet hade vart felinställt och vi hade kört åt fel håll. Bara att köa tillbaka helt enkelt.


Problemet med att hitta på Bali är att det inte finns några gränser mellan "städerna". Vi hade en karta och allt men fortfarande lyckades vi inte ens hitta ut ifrån Kuta. Trodde vi. I själva verket hade vi redan vid första stoppet passerat två städer, bara det att de satt ihop så man såg liksom aldrig gränserna.

Till slut hittade vi i alla fall ut ur den tätbebygda delen av Bali och hamnade på rätt väg. Vi började klättra. Slingriga vägar och en ständigt bättre utsikt.



Sen gick något upp för oss. Hög höjd = Kallt! Joel med sin knappt överkomna enmånadershalsfluss blev genast mindre sugen på vattenfall och jag som fortfarande var rosslig efter ovanan att sova i ett rum med AC var inte sen att hänga på. Men vi hade bestämt oss för att bada i vattenfall och då ska det ta mig fan badas i vattenfall! Ingenting kunde stoppa oss där vi huttrade fram. Ingenting förutom regn! FAIL! Det började ösregna.

Svinförbannade försökte vi ändå köra lite till men då min penis hade krympt så pass mycket av kölden att jag började bli orolig att den någonsin skulle bli återställd igen var jag bara tvungen att skrika på Joel att nu får vi fan ge upp. Då hade kört i fyra timmar och precis kommit fram till en sjö.

Joel hade såpass ont i halsen att han bara var lycklig över att jag hade gett upp först och vi vände utan att tveka. För varje meter nerför blev det varmare och vi började tillslut få tillbaka känslan i kroppen och alla kära ägodelar började återta sin normala form.