Nils reseblogg

Varje dag i typ tre veckor har min mor påmint mig om att jag igår skulle på Opera. Min kära kusin Matilda är nämligen en sån där människa som alla skulle vilja vara. Hon är bra på nått.. Den jäveln..  Cello närmare bestämt och igår spelade hon i orkestern som gjorde operan uthärdlig.
Jag hade likväl glömt av att jag skulle dit och bokade in en spontankväll med Petter i Varberg. Skyller det på mamma eftersom hon inte hade påmint mig nog. Fan då skiter sig spontankvällen tänkte jag eftersom Petter skulle åka redan klockan två.

Men.. Jag kom på att mitt favoritfärdmedel tåg var en möjlighet och sprang från Operan medan applåderna fortfarande rullade på Brew House. Operan får högsta möjliga betyg en opera kan få; 2. Men jag satt mest och kollade på orkestern och shit va skillade dom var. Killarna på violiner (en av dem var asiat bara för att fylla fördommen om att alla som är bra på fiol är kineser) spelade så fort att självaste Yngwie Malmsteen skulle vart impad. Förra gången jag försökte vara kulturell och gick på Göteborgsymfonikerna kunde jag inte hålla mig vaken. Men detta var mycket bättre för nu satt man så nära så att man såg hur de spelade.

I Vilket fall han jag med nöd och näppe med tåget till Varberg. Mötte upp med Petter och hittade en fin parkering nära stan, vi skulle bo i Petters skåbil, och hade en tvåmannafest i bilen. Öl, reggea och väldigt dålig humor. Ut på stan och efter att ha visat Varbergsborna hur man dansar i typ två timmar gick jag på toa. När jag kommer tillbaka är Petter borta. God vän som jag är tänkte jag inte mycket mer på det och dansade vidare i en timma till tills stället stängde.

Sen virrade jag runt i stan för att tillslut hitta fram till bilen. Petter låg med benen i bilen och överkroppen hängandes ut med all vikt på pannan som var tryckt ner i asfalten. Armarna som var så slappa att dom påminde om två extremt lealösa svanhalsar formade underligt nog bokstäverna S och C. Hela scenen luktade gott av spya och gammal öl. Pricken över i,et var nog Petters blåklocka till blodiga ögonlock som hade fått en kitesurfbom i sig tidigare under dagen. Den vanligtvis unga friska och hälsosamma blonde gossen såg schletnare ut än Pete Doherty och Amy Winehouse tillsammans och jag kan inte förlåta mig själv för att jag inte förevigade denna episka scen som nu bara finns i mitt minne.

Då fick Petter andningsproblem och jag fick ringa efter ambulans - in på sjukhus - Nej, han knarkar inte - blodprover - dropp - Han har druckigt en hel del - filtar och sjukhussäng. För Petter då alltså. Han deckade stenhårt i ambulansen och vaknade inte försen morgonen efter och mådde precis som han förtjänade. Jag sov cirka en timma på sjukhusetgolvet och sen tre timmar i bilen. Men jag behövde bara kolla på Petter för att känna mig som hälsan själv.

Han hade inte drukigt en enda droppe alkohol på nio veckor, inte ätit eller drikigt något vatten på hela dagen och kitesurfat hela eftermiddagen. Han gör nog inte om det igen..