Nils reseblogg

Jag gillar verkligen att blogga. Har alltid gillat att skriva. Men det tar tid. Mycket tid. Min ursprunglige reskamrat Martin som fick in mig i bloggvärlden har bestämt sig för att ta en paus och jag förstår honom verkligen. Han har lagt ner hundratals (troligtvis tusentals) med timmar och en hel massa pengar på internetcafen för att hålla sin blogg vid liv och nu vill han lägga tiden på annat.

Jag har inte hållt på lika länge och har inga tankar på att ta en paus, men ibland blir jag väldigt bitter på det. Idag tillexempel; Jag kommer in på det enda internetcaffet i närheten, med fingrarna kliande i väntan på att få gå lös över tangentbordet eftersom jag har upplevt så mycket. Singapores otroliga skyline ifrån en båtcruise, fick mitt namn uppropat och missade nästan flyget på Singapores flygplats, tog mig med flyg, buss, Bemo (Indonesiens tuk-tuks) och offroadjeep  till en liten by på östra Java och besteg en aktiv vulkan på 2700m höjd, mm, mm..

..Men istället för att få berätta detaljerna om alla dessa underbara händelser som händer runt omkring mig just nu sitter jag och jobbar med att få in bilder i datorn i en timma och femton minuter. Det tar bara musten ur mig att dessa värdelösa datorer ALLTID SKA KRÅNGLA! Jag gav upp efter dessa 75 minuter och vägrar skriva ingående om dessa upplevelser innan jag kan infoga bilder i inlägget. Det blir liksom inte lika levande utan bilder och jag vill inte skriva om en upplevelse innan jag kan visa bilder till den. Därför får ni vänta lite till! Sorry!

Jag vet att Martin kommer börja blogga igen. Han är beroende och kommer aldrig sluta helt. Snart kommer suget tillbaka och så öven hans inlägg. Ser verkligen fram emot att vi ska mötas snart och jag ska göra mitt bästa för förkorta tiden tills hans comeback.

Nu ska jag ta mig till Kuta och möta upp en annan kär vän. Mowgli!

Ha de gött så länge!