Nils reseblogg

Historien om när jag blev igenkänd! Jag och Hugo chillar runt på trädgår´n. Jag med en drink och Hugo med en kaffe.
Så är det plöttsligt en kille som eyeballar mig i trappan, följande alternativ snurrar i skallen på mig;

1. Han vill slåss. Vafan har jag nu gjort? Jag kan inte ha vart på hans tjej, jag har ju inte ens dansat med någon ikväll.
2. Han skelar och kollade egentligen på tjejen brevid mig. Och nu när jag ändå tänker det; Hon e fan go!
3. Han kanske spanar och tror att jag är lagd åt det hållet, skulle inte vara första gången. Note to self; Träna på att vara mindre femenin.

Men alla var fel!
Vi passerar varandra men en sekund senare känner jag en knack på axeln. FAIL! Alternativ 1 var rätt och jag biter ihop käken för att smällen inte ska ta så hårt. Men icke!
-Duu? Du heter Nils va?
-Öh jaa..
-FAN VA SJUKT!!
-Öh? Jag vet att det är ett gammelnamn, men så sjukt är det väl inte? tänker jag..
-Skulle du kunna vara asschysst och vänta här en sekund!
-öh? jovisst.. Jag och Hugo kollar på varandra undrande och ovanstående alternativ passerar troligvis genom Hugos huvud..

En sekund senare kom han tillbaka och hade sin tjej med sig. Vi hälsade allihopa och han förklarade varför han visste vad jag hette..

-Jag har läst din blogg hela vintern!! Sjukt bra!

Så det var historien om när jag blev igenkänd typ 35 mil hemmifrån. Riktigt roligt och jag blev för en gångs skull nästan målös. Det känns så stort att någon som inte har en aning om vem jag är, har lagt ner sin tid på att läsa det jag skriver.
TACK!