Nils reseblogg

Nu i efterhand ångrar jag att jag inte stannade längre på Gili Air. Vi tog kom dit vid tretiden och drog redan klockan 8.30 dagen efter. Men vi han med en hel del ändå.



Efter att vi droppat våra väskor tog vi oss en rundvandring på Gili Trawangs lillebror Gili Air. Skildnaderna är den är mycket mindre, det är mycket mindre turister, invånarna är mer avslappnade och sämre på engelska=). Vi hittade till och med ett gäng killar, typ 20st, som spelade fotboll som ville att jag skulle vara med. Var skithungrig och fortfarande rätt trött efter förkylningen, skyller min värdelösa kondis på det i alla fall. Så jag hängde bara med i kanske en kvart innan jag och Lindsay gick för att äta. Men det var riktigt roligt. Jag funderar till och med på att åka tillbaka någongång. Bara för att spela mer fotboll.


Lite till höger om vad man skulle kunna kalla hamnen hittade vi en jättefin restaurang med hur sköna människor som helst. Vi bad om att få se menyn och killen säger javisst, och kommer bärande på tre fiskar. Idag har vi den här fisken, den här fisken och den här fisken. Säger han och ler. Vi valde den fetaste och döpte honom till Pål-George. Grillad Pål-George är nått jag rekomendrerar till alla som besöker någon av Giliöarna.



Efter att ha plaserat våra bakar i en liten bambuhydda som serverade grillad Pål-George och öl, blev det inte mycket mer förflyttning. Det visade sig att detta var en perfekt plats att se solen gå ner över några vulkaner åt ena håller och molnen skingra sig runt en ännu större vulkan åt andra. Så med tre indonesiska killar som sällskap hade vi en av de bästa kvällarna på länge. Äntligen hade mitt snorvattenfall sinat och Lindsays kokplatta till panna skruvat ner värmen.