"Mr Värdelösbackpacker No. 1" igen..
Precis som första gången då jag och Mowgli lämnade Leia och Lindsay och inte hade en anning om någonting var jag nu ännu en gång en hjälplös svensk med ryggsäck redå att bli lurad. Man kanske tycker att jag borde ha lärt mig någonting nu, men tack vare feber, huvudvärk och avsaknaden av en liten blond kanadensiska, var jag "värdelösbackpacker No. 1" igen.
Började med att jag skulle ta mig tillbaka till Kuta på Lombok. Bokade bussen till båten och planerade noggrant att bli upplockad klockan nio så jag skulle hinna med den tidiga båten två timmar senare.
Klockan 08:56 kommer det fram en bemokille till mig där jag sitter och väntar och berättar att niobussen är inställt pga att jag var den enda som skulle åka. Jag var istället tvungen att vänta till elva. FAIL!
Inte hela världen tänkte jag. Kommer i alla fall hinna med ettfärjan och komma till Lombok innan det blir mörkt.
Det visade sig att elvabussen var full med människor som skulle till Ubut och att dom bara hade slängt in mig i den för att bara behöva köra halva vägen med bara mig istället för hela. Nakdelen för mig i denna sitationen var bara att resan till hamnen som i vanliga fall tar mindre än två timmar tog fyra. Färjan jag han med gick 15:30. Så hela min plan med att komma tidigt för att hitta en billig Bemo var som upplöst i rosten på skrotfärjan. FAIL IGEN!
Klämmer in en "liten" vulkan som man såg ifrån båten här. Passar fint. Borde kanske Skriva Rinjani del4 snart så att ni får se vattenfallen. Kanske i Morgon.
Skildnaden med att åka förmiddagsfärjorna och eftermiddagsfärjorna är att på förmiddagen är hälften ombord turister och backpackers och på eftermiddagen är det nästan bara locals.
Det var jag och två par ifrån england på färjan och dom hade redan en biljett norröver på Lombok. Så när jag klev av färjan och dom hade försvunnit iväg i sin bemo fanns det bara en kvar. Mitt val var alltså att traska eller att betala sjukt överpris för att åka ensam i en hel minivan.
Eftersom det inte finns några bankomater på södra Lombok hade jag en hel del pengar på mig och inte riktigt kände för att traska 40km genom ett kolsvart Lombok mitt i natten med risk för att förlora allt jag äger och har. Sååå, jag tog helt enkelt Bemon för 3ggr så mycket som det hade kostat tre timmar tidigare.
Riktigt störande när killen sitter och flinar med ess på hand eftersom han är min enda chans till överlevnad och bestämmer ett pris som både han och jag är medvetna om är för mycket. FAIL!
I svenska kronor kanske jag förlorade 130kr, men här nere är det värt en veckas lön för honom. Den jäveln..
Började med att jag skulle ta mig tillbaka till Kuta på Lombok. Bokade bussen till båten och planerade noggrant att bli upplockad klockan nio så jag skulle hinna med den tidiga båten två timmar senare.
Klockan 08:56 kommer det fram en bemokille till mig där jag sitter och väntar och berättar att niobussen är inställt pga att jag var den enda som skulle åka. Jag var istället tvungen att vänta till elva. FAIL!
Inte hela världen tänkte jag. Kommer i alla fall hinna med ettfärjan och komma till Lombok innan det blir mörkt.
Det visade sig att elvabussen var full med människor som skulle till Ubut och att dom bara hade slängt in mig i den för att bara behöva köra halva vägen med bara mig istället för hela. Nakdelen för mig i denna sitationen var bara att resan till hamnen som i vanliga fall tar mindre än två timmar tog fyra. Färjan jag han med gick 15:30. Så hela min plan med att komma tidigt för att hitta en billig Bemo var som upplöst i rosten på skrotfärjan. FAIL IGEN!
Klämmer in en "liten" vulkan som man såg ifrån båten här. Passar fint. Borde kanske Skriva Rinjani del4 snart så att ni får se vattenfallen. Kanske i Morgon.
Skildnaden med att åka förmiddagsfärjorna och eftermiddagsfärjorna är att på förmiddagen är hälften ombord turister och backpackers och på eftermiddagen är det nästan bara locals.
Det var jag och två par ifrån england på färjan och dom hade redan en biljett norröver på Lombok. Så när jag klev av färjan och dom hade försvunnit iväg i sin bemo fanns det bara en kvar. Mitt val var alltså att traska eller att betala sjukt överpris för att åka ensam i en hel minivan.
Eftersom det inte finns några bankomater på södra Lombok hade jag en hel del pengar på mig och inte riktigt kände för att traska 40km genom ett kolsvart Lombok mitt i natten med risk för att förlora allt jag äger och har. Sååå, jag tog helt enkelt Bemon för 3ggr så mycket som det hade kostat tre timmar tidigare.
Riktigt störande när killen sitter och flinar med ess på hand eftersom han är min enda chans till överlevnad och bestämmer ett pris som både han och jag är medvetna om är för mycket. FAIL!
I svenska kronor kanske jag förlorade 130kr, men här nere är det värt en veckas lön för honom. Den jäveln..
Kommentarer
Postat av: Emelie
Stackare! Hoppas allt blir bättre snart, både din tur och hälsa.
Postat av: Nils
Tack! De hoppas jag med! Hoppas att börja surfa ska lösa allt=)
Postat av: Mowgli
Hehe du vet lika val som jag att det kommer ga at helvete varjegang nan av oss reser utan folk med struktur.. Bara for nagra dagar sen hoppade jag och burre ur bussen mot senakuville.. Pratade inte ens pris med moto-killen utan lat han kora oss till guesthouset direkt.. Sen ville han ha 3USD for att ha kort oss.. Gott att var efterklok. :P
Trackback
