Nils reseblogg

Efter att ha haft en annons ute på blocket i två dagar utan att få minsta respons blev jag givetvis lycklig då det äntligen plingade till i min mobil;

"Jag har en fyra, tre minuterna med spårvagnarna från stan. Intresserad?"

Jag ringde genast upp och en trevlig man med en "aning" iransk brytning berättade att han hade en lägenhet som han ville ha uthyrd så fort som möjligt;

-Jätte bruttum, kan ni bo här imorgon?
-haha, njae vi kommer gärna och kollar på den först?
-Kolla och kolla, den är fint! Bra spårvagn bara tre minuterna till city och allt! Bo? Imorgon?
-Vi kommer nog och tittar på den först ändå.. vad ligger hyran på föresten?
-18 000 bra hyrra!!

Jag insåg direkt att det var ett överpris som hette duga på en lägenhet i det området, men eftersom ingen annan hade hört av sig tänkte jag att jag i alla fall kunde gå och kolla. För skoj skull..

-Okej, jag kommer förbi ikväll!

Vi lade på och jag ringde Linus för att berätta. Han sa precis vad jag hade tänkt. -Aldrig i livet dom pengarna och speciellt inte där. Så jag tänkte att det kanske var slöseri med tid att åka dit och slängde iväg ett sms till killen med lägenheten.

"Vi tycker det är för mycket pengar. Men tack ändå!"

Svaret kom inom tre och en halv sekund.

"Ok. Jag fatta, Du tyckar det är ett dåligt pris. Jag går ner 15 000. Super Billigt!"

Jag fick en shock, killen tog bort 3000 av hyran på en sekund. Detta verkade lite mer än skumt och jag tänkte att lika bra att försöka med en fuling.

"Vi är ändå inte intresserade, ska kolla på en fyra mitt i city för 11 000, men tack ändå igen."

"Jag har jättebråttom. 10 000 är mitt sista pris. Måste hyra ut jättefort!"

Han hade alltså gått ner 8000kr i hyra på mindre än tio minuter. Det verkade mer än skumt, men jag blev än mer nyfiken och skrev att vi skulle komma och kolla ändå. Sagt och gjort. Jag plockade upp Hugo och Jocke och vi åkte dit för att titta.

Vi möttes i dörren av en man i fyrtiofemårsåldern med ett stort smil över läpparna. Jag sträckte fram handen men han drog tillbaka sin och sa fortfarande lika glad.

-Hoppas du ursäktar mig, men jag tar inte i hand.
-Ja man kan inte vara nog försiktig i influensa tider.. sa jag och skrattade.
-Nej. Sa han och skrattade inte...
-ööh okej.. jag försökte rädda stämningen. Samtidigt som jag såg mig om i en lägenhet där jag inte för allt i världen skulle vilja bo.. Så detta är lägenheten..?
-Nej, nej, nej.. Han växlade blixtsnabbt tillbaka till smilet igen..  Snart ska vi gå dit, men ni är tidiga, ska bara göra klart pizza. Sen går vi! 75kr i affär.. Han skrattade. Dom dumma i huvudet!!! Mina pizza är nästan gratis. hahahaha! Han såg ut som om han hade kommit på botemedlet mot cancer. 75kr! hahaha

Ooookej, tänkte vi och följde på hans inrådan efter honom in i köket och mötte hans kompis som till skildnad från pizza-killen vi mött i dörren tog i hand.
Vi tjötade lite medan vi väntade på att det skulle bli dags att ta ut deras middagspizza ur ugnen. Jag frågade varför de ville hyra ut och varför det var så bråttom.
Efter en kort pinsam tystnad mumlade han något om att Sverige var svinkallt och att han och vännen var tvugna att åka till Thailand, jättesnart, jättebruttum, för att det var så himla kallt här. Han började smila igen, antingen för att han tänkte på det varma Thailand (eller för att han tyckte att det var ett bra svar och en bra andledning han kommit på..)

-Du måste ha ett bra jobb som kan dra till Thailand sådär på studs i ett år utan problem.. sa jag och började nästa fnissa över hur fort han gick från sitt trevliga glada smil till sitt nervösa nästan blyga ansiktsuttryck, påminde lite om ett barn som blivit påkommet med att ha snott kakor, för andra gången.

-öh.. öh.. Han kollade på sin vän som för att få hjälp.. Öh.. Vi har vunnit lite pengar. Jag, Hugo och Jocke tänkte samtidigt -Han har rånat en bank. Han bytte snabbt samtalsämne och frågade underligt nog om vi ville ha handdessinfektion. Innan någon han svara ja eller nej hade han fyllt alla våra kupade händer med en riktlig mängd från en av de FEM flaskorna med dessinfektion som han hade på köksbordet. Jag, Jocke och Hugo kollade på varandra och sen tillbaka på den bakterie-hypokondriske pizza-mannen som till 99% chans var på rymmen, medan han eldade bort alla bakterier på filtret i den cigarett han hade i handen innan han tände den.

Han han erbjuda oss handdessinfektion två gånger till innan pizzan var ute ur ugnen och vi kunde gå till lägenheten.

Vi kan sammanfatta den såhär. Den luktade av någonting som fick min hjärna att spela upp en film på Bin Ladin skägg i närbild. Alla rum var inredda enligt den arabiska motsvarigheten av gammal-tant-Greta-stil med porslin och gammla mattor. Och.. av någon underlig andledning hade någon, kanske som extra säkerhetslarm?!?!?!, tejpat fast en smällare precis vid titthålet på insidan dörren..

Hur tänkte han där? Vi tackade tro det eller ej, nej och skyllde på den uppdiktade lägenheten för 11 000 i city.