Nils reseblogg

Innan denna snowboardsäsongen började sa jag att om jag inte utvecklades någonting detta året så kunde jag lika väl lägga ner. Än så länge har jag hoppat på dubbelt så stora hoppa, lärt mig 360 ordentligt och till och med vågat mig på en och annan på mellanstora gap-hopp(=Hopp som gör ont om man misslyckas).

Men nu i Funäs kom ett framsteg som klår alla tidigare. Bakåtvolten som vissa påstår ska vara det lättaste tricket i världen (Ted), satt långt, långt inne. Och jag var mycket nära att ge upp då jag för tjugonionde gången landade platt på ryggen efter en mycket okontrollerad volt med en skruv som aldrig tidigare skådats. Men jag svor ramsor som hade fått min gamle konfirmandspräst att skära av sina egna öron med en flisa från kyrkans kors, och försökte igen. Och igen. Och igen. Tillslut hade jag en ryggrad buckligare än min första bil och så ont i huvudet att jag funderade på att låna prästens kors och begå hierakari. Men då vände det!

FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! WIN!