Offroad!
Då NorrJockes offroadhoj sladdade ner i diket och han var ungefär tjugofyra och en halv centimeter ifrån att bli överkörd av lastbilen som han försökte köra om fastnade hjärtat i halsgropen på mig som låg på åskådarplats tio meter bakom. FEET FAI...
Men när han fick kontroll på cykeln igen och burnade förbi lastbilen i diket, intog hjärtat åter sin normala position och slog överlyckligt igen, nu var det ju min tur att försöka bränna förbi en 30tons lastbil överfylld med lösa stenar, på en väg som var ungefär 80% av den sammanlagda brädden av en stenfylld lastbil och en crosshoj. Med risken att få möte eller att köra på en hund eller att vägen helt plötsligt skulle ha ett 79cm djupt enmeters hål kändes livet plötsligt verkligt igen. Äntligen lite aktion. WIN!
Dagen började med att vi träffade vår motorcykelguide vid niotiden och körde rakt ut ur Antigua och upp i bergen. Det var fina asfaltsvägar och först var jag lite besviken, jag menar cruisea på asfaltsvägar behöver man varken guide eller offroadhoj för, men eftersom det var helt fantastiska vyer kom jag fort över besvikelsen och njöt av att bara få köra lite mc igen. Och det visade sig att jag skulle få all offroad jag drömde om, guiden Chris hade helt enkelt bara viljat se hur väl vi kunde köra innan han drog ut oss på offroadåkning.
När vi svängde av vägen och som första hinder möttes av löst uppluckrad jord där tvåhundratio procents fokus krävdes för att få framhjulet att inte glida åt alla håll utan framåt efterföljt av riktigt risiga stigar med stora hål överallt som förvandlades till hopp om man laddade tillräckligt med fart, vilket inte tog lång tid innan vi gjorde, sjudade lyckan i varenda por i kroppen.
Svettiga, skitiga och med ett sandtag grus i munnen av allt damm kunde vi inte mer än le då vi stannade för att se ut över dalen från vulkanen vi i alla fall bestigit till hälften.
Vägarna växlade mellan perfekta snirkliga asfaltsvägar som min longboard hade viljat älska länge och ömt med till grusvägar som inte förtjänade namnet väg överhuvudtaget och som oftast var ojämnare än min hy var i åttan. Runt omkring oss passerade vi fina byar, fattiga byar, barn som lekte, hundar som mådde råtta, plantager av allt från kaffe till örter och riktigt, riiiiiiktigt fina vulkanvackra vyer.
Vulkan de Fuego som ligger och puttrar ovanför Antigua får tydligen runt 14 utbrott om dagen, men mycket mer sällan några större farliga och det är mäniskorna som bor precis på kanten av lavahögen ganska, gaaanska så glada för.
Skitiga och lyckliga!
