Nils reseblogg

Templen i Tikal, city of voices, var precis som i Chichen Itza en makalös syn. Synd bara att guiden själv var bra mycket mer intresserad av naturlivet. Det blev som en djungeltrip där José tävlade med sig själv i fågel-namedroppning, templen råka bara vara där och näst intill iväge för hans naturtrip.

Fin liten krabat. Tydligen ett vanligt problem att hitta dem i sovsäcken när man trekkar. Mumma!




Här under finns ett exakt likadant tempel som följande;


..kostar bara runt tre miljoner USdollar och tar tre års arbete att få fram och restaurea den lilla pjäsen.



Trappan upp det näst högsta templet. NorrJocke, jag och systrarna Australia, Gina och Sause som vi rest med sen Caye Caulker.


60m över marken och brant som satan. Inte ett räcke så långt ögat kan nå, långt ifrån sverige om man säger så.


Det sjukaste är att Mayaindianderna inte hade en enda häst eller oxe till hjälp. Slavar släpade upp varenda litet sandkorn till tvåtons-block för hand.


Vi fick även lite nya spanska skills under dagen. Bajar, uttalas bachar, betyder ner. Hihiiii



Sånna här träd finns tyvärr inte i Sverige!

Sen vi lämnade Belize har resandet vart intesivt och vi har hunnit med den lilla pitireska mysbyn Flores, Tikal med sina tempel och nu Lanquin med Semuc Champey Med grottklättring. Hinner inte skriva mer nu men det kommer!
Vi ska ta oss tvärs över Guatemala, förhoppningsvis imorgon och då vi hittat en schysst spanskakurs stannar vi där i två veckor. Då ska det redigeras film och tas igen med skrivandet.