Profiler:
Kom på att jag ännu inte har presenterat er mer närgånget för mina kära sambos här i Kanadialand. Här kommer de, en efter en.
På plattmark i skogen trivs dansken som bäst..
Vi börjar med min rumskamrat Simon the Dansk. Eftersom språket danska uppfanns av ett gäng språkskrivare som uppenbarligen just kalasat i sig två liter läkarsprit per person hade vi i början ungefär lika lätt att kommunicera som en lobotomerad före detta persons två hjärnhalvor.
Det löste sig dock fort då jag en natt runt tvåtiden plötsligt insåg att jag var tillräckligt "rund under fötterna" för att tala flytande dansk. Men då jag kände att levern och framför allt portmonnän skulle ta skada om jag var tvungen att häva i mig en flaska absolut var gång jag ville tilltala min rumskamrat bestämde vi tillsammans att det kanske var bäst om vi körde på det gemensamma språket Engelska istället.
Helt plötsligt kunde vi lära känna varandra.
Simon the dansk gillar inte bara helt vanliga granar i snöterräng och djupt deprimerande filmer som han påstår är vackra. Han gillar även precis som jag att resa. Han har på sina tjugosju år hunnit med ett år i Australien, ett par månader i Tanzania, två resor till Indien (varav den ena gick på mc från Köpenhamn och igenom en rad länder som Ving INTE flyger till), en skidsäsong i Frankrike och ovanpå allt detta har han bara ett år kvar på en femårig utbildning till miljöingenjör. Jag blir nog helt enkelt tvungen att snarka än högre inatt nu bara för att hämnas den präktige j****n's åstadkommanden.
Enda bilden jag hade på Emer då hon vägrar ha facebook..
Nummer två ickesvensk i kollektivet Snowflake är Emer Irländska. Hon har tagit begreppet berest backpacker ett steg längre än de flesta. På de tretton år som gått sedan hon fyllde arton har hon inte vart hemma på ön mer än max ett par månader innan hon till sin mors stora besvikelse farit vidare till nästa destination. Nämn ett land och hon har vart där. Hon är den enda av oss här som är i Fernie av en annan anledning än att bara njuta. Saken är nämligen så och här ska ni få lära er något igen. Man kan tydligen inte få vanligt arbetsvisum i de flesta i-länder efter man fyllt trettio. Så enda sättet för henne att fortsätta resa är att bli så kallat visumsponsrad. Enklaste yrket att bli det genom är Skidlärare och vips gick hon emot alla sina irländska gener utformade för regn eller eventuellt bara mulet och ställde sig på ett par skidor i först Bulgarien och sen här.
Då Emer inte har potatiscravings eller längtar efter onyttig mat och vitt bröd som hon påstår att vi skandinaver ger henne skuldkänslor för då hon äter läser hon böcker. Den befästa bokborgen som byggts upp på hennes nattduksbord vittnar om ett snitt på tre böcker per dag.
Så var det landsmännen/kvinnorna kvar:
Sigge precis innan hon ger mig en smalbensspark! Ah vänskap..
Först ut har vi Sigrid från 08a-land. Hon innehar titeln yngst i Snowflake och är även den som är mest pepp på att lämna vår underbart varma lya för en opersonlig pub var och varannan dag. Ah.. Den som ändå var ung igen..
Ibland lyckas hon och ibland inte. Då får vi dock höra. -Men.. ska vi inte ta å gå ner till the Pub ändå.. ungefär en gång i halvtimman hela kvällen tills någon klockan 02:00 äntligen kan svara -Det är stängt nu Sigge..
Då Sigge inte lyckas få med någon ut sitter hon och krigar ner tangenterna på sin dator för att skriva den dagbok som hon lovade sig själv att skriva varje dag. Även detta är något av en strid, dels för att det tar tid att skriva varje dag och dels för att det tar ännu mer tid att skriva varje dag då jag har hyperaktivitetsdamp och hon råkar vara den som stör sig mest då jag står tre meter bort och petar på henne med min lavinprobe.
Då vi inte retar varandra (dvs jag retar henne och hon slår mig) är vi dock ett oslagbart dansteam. Challenge us and Fail!
Malin står stadigt på jorden och ler precis som näst intill alltid..
Sist ut har vi Falu-Malin. Vegetarian, fotograf och alltid med ett leende bredare än hennes eget dalmål tvärs över nunan.(:P) Malin är näst yngst efter Sigrid men har även hon trots sin ringa ålder hunnit med en hel del upptäcktsresande. Indien, Syd Amerika och ett helt år i US and A är en lista som jag utan tvivel vet kommer bli utökad med många fler länder och världsdelar inom de närmaste åren.
Förhoppningsvis kommer Malin fortsätta låta mig stjäla hennes bilder i fortsättningen av vår vistelse här trots att jag enbart lagar korvstroganoff på mina två matdagar varje vecka. Kolla in hennes resdagbok föresten.
På plattmark i skogen trivs dansken som bäst..
Vi börjar med min rumskamrat Simon the Dansk. Eftersom språket danska uppfanns av ett gäng språkskrivare som uppenbarligen just kalasat i sig två liter läkarsprit per person hade vi i början ungefär lika lätt att kommunicera som en lobotomerad före detta persons två hjärnhalvor.
Det löste sig dock fort då jag en natt runt tvåtiden plötsligt insåg att jag var tillräckligt "rund under fötterna" för att tala flytande dansk. Men då jag kände att levern och framför allt portmonnän skulle ta skada om jag var tvungen att häva i mig en flaska absolut var gång jag ville tilltala min rumskamrat bestämde vi tillsammans att det kanske var bäst om vi körde på det gemensamma språket Engelska istället.
Helt plötsligt kunde vi lära känna varandra.
Simon the dansk gillar inte bara helt vanliga granar i snöterräng och djupt deprimerande filmer som han påstår är vackra. Han gillar även precis som jag att resa. Han har på sina tjugosju år hunnit med ett år i Australien, ett par månader i Tanzania, två resor till Indien (varav den ena gick på mc från Köpenhamn och igenom en rad länder som Ving INTE flyger till), en skidsäsong i Frankrike och ovanpå allt detta har han bara ett år kvar på en femårig utbildning till miljöingenjör. Jag blir nog helt enkelt tvungen att snarka än högre inatt nu bara för att hämnas den präktige j****n's åstadkommanden.
Enda bilden jag hade på Emer då hon vägrar ha facebook..
Nummer två ickesvensk i kollektivet Snowflake är Emer Irländska. Hon har tagit begreppet berest backpacker ett steg längre än de flesta. På de tretton år som gått sedan hon fyllde arton har hon inte vart hemma på ön mer än max ett par månader innan hon till sin mors stora besvikelse farit vidare till nästa destination. Nämn ett land och hon har vart där. Hon är den enda av oss här som är i Fernie av en annan anledning än att bara njuta. Saken är nämligen så och här ska ni få lära er något igen. Man kan tydligen inte få vanligt arbetsvisum i de flesta i-länder efter man fyllt trettio. Så enda sättet för henne att fortsätta resa är att bli så kallat visumsponsrad. Enklaste yrket att bli det genom är Skidlärare och vips gick hon emot alla sina irländska gener utformade för regn eller eventuellt bara mulet och ställde sig på ett par skidor i först Bulgarien och sen här.
Då Emer inte har potatiscravings eller längtar efter onyttig mat och vitt bröd som hon påstår att vi skandinaver ger henne skuldkänslor för då hon äter läser hon böcker. Den befästa bokborgen som byggts upp på hennes nattduksbord vittnar om ett snitt på tre böcker per dag.
Så var det landsmännen/kvinnorna kvar:
Sigge precis innan hon ger mig en smalbensspark! Ah vänskap..
Först ut har vi Sigrid från 08a-land. Hon innehar titeln yngst i Snowflake och är även den som är mest pepp på att lämna vår underbart varma lya för en opersonlig pub var och varannan dag. Ah.. Den som ändå var ung igen..
Ibland lyckas hon och ibland inte. Då får vi dock höra. -Men.. ska vi inte ta å gå ner till the Pub ändå.. ungefär en gång i halvtimman hela kvällen tills någon klockan 02:00 äntligen kan svara -Det är stängt nu Sigge..
Då Sigge inte lyckas få med någon ut sitter hon och krigar ner tangenterna på sin dator för att skriva den dagbok som hon lovade sig själv att skriva varje dag. Även detta är något av en strid, dels för att det tar tid att skriva varje dag och dels för att det tar ännu mer tid att skriva varje dag då jag har hyperaktivitetsdamp och hon råkar vara den som stör sig mest då jag står tre meter bort och petar på henne med min lavinprobe.
Då vi inte retar varandra (dvs jag retar henne och hon slår mig) är vi dock ett oslagbart dansteam. Challenge us and Fail!
Malin står stadigt på jorden och ler precis som näst intill alltid..
Sist ut har vi Falu-Malin. Vegetarian, fotograf och alltid med ett leende bredare än hennes eget dalmål tvärs över nunan.(:P) Malin är näst yngst efter Sigrid men har även hon trots sin ringa ålder hunnit med en hel del upptäcktsresande. Indien, Syd Amerika och ett helt år i US and A är en lista som jag utan tvivel vet kommer bli utökad med många fler länder och världsdelar inom de närmaste åren.
Förhoppningsvis kommer Malin fortsätta låta mig stjäla hennes bilder i fortsättningen av vår vistelse här trots att jag enbart lagar korvstroganoff på mina två matdagar varje vecka. Kolla in hennes resdagbok föresten.
Kommentarer
Trackback
