Vem går och går och går alltid vilse?

Ingen svår gåta. Nils och Simon the dansk.

Mitt nya aktiva liv i naturen med vandrande och puderåkande har nu inletts. Då vi på hajk nummer ett klarade att ta oss hela vägen till liften tänkte vi att på försök två ska vi sikta aningen högre. Kanske till och med ta oss någonstans dit skidskolan med fyraåringar inte hänger på regelbunden basis.

Eftersom jag inte kunde hitta någon karta som täckte mer än systemet styrde jag upp en egen.


Det röda är hajkande, det blåa är åkande och resten är uppenbarligen ren konst.

Den första hajken som vi kallar mission: Fail! är alltså grisknorren mellan huvudvägen och raka motsatsen till raka vägen till liften.

Den andra hajken är den till vänster med uppdragsnamnet Mission: Det kan inte gå sämre än sist. Det var jag, Malin och Simon the Dansk som egentligen inte hade planerat så mycket mer än att vi ville testa våra nya snöskor och skidhudar på riktigt och ta en ridge utanför systemet. Börja lite enkelt helt enkelt. Att gå uppför ett berg blir aldrig lite enkelt, speciellt inte i lös-snö upp över knäna, med packning på ryggen och precis efter en avalanchekurs som gjort tre totalt lavin-naiva utförsåkare till lavinparanoida räddharar som hör lavinknak från varenda snötäckt sluttning inom tre mil.



Vi var helt enkelt aningen utmattade då vi äntligen slog oss ner och njöt av matsäcken i solen på toppen av Mongolia Ridge. En lagom lång klättring på en timma passade mig perfekt.
Men så blev det inte.
-Nämen Tjena är ni här.. Tre pustande svenskar med ungefär 400 000% mer backcountry erfarenhet än oss hade kommit ikapp oss där vi satt och njöt i solen.
-Jajjemen, första dagen hajkande för oss här. (Ingen ide att nämna 3h hajken till liften veckan innan i onödan)
-Ja va kul, då lär vi ses mer här uppe!, Ska ni med över till andra sidan nästa ridge också eller?
Simon the dansk och Malin svarade ja i munnen på mig som svarade nej. Sex par ögon vände sig emot mig.
-Ja menade jag! Mina ben är inte trötta alls, vilken tur va! slängde jag ur mig och vips var vi på väg uppför ännu en ridge i ett tempo Gunde Svan hade tyckt var behaglig uppvärmning men som jag offrade de två kommande dagarna åkning i träningsvärks-smärta för att hålla.
Vi hade i alla fall guider nu och gick inte vilse en enda gång.



Den tredje turen skulle truppen bestå av en hel go gäng. I alla fall enligt den goa gängen på puben kvällen innan. Inte helt oväntat insåg jag och Simon the dansk klockan tjugo över tio att vi själva fick stå för en go gäng. Så vi började klättra.
Värt att tillägga är att vi valde bort den så kallade idiot's traverse tvärs över fishbowl och att det senare samma dag gick en lavin där. Lavinsmart WIN!.
Efter att ha skrattat hysteriskt i två timmar medan Simon the dansk svor barnförbjudna danska ramsor över de allt för branta skidspåren som fick hans hudar att slinta ungefär vart femte steg, kom vi upp på toppen av 1000ft ridge. (Tror den heter så?)
För slitet fick vi ett helt magsikt och orört puderåk. fem-sex max sju minuter långt och sen var det bara att snöra på snöskorna igen.


Hudarna fungerade mellan till måttligt bra på de branta klätterspåren som snöskorna flög uppför. Som tur var fanns det inga danska barn i närheten då Simon the dansk öppnade dörrarna till sin danska sjörövarsvordomsparlör.


Trädkuken mössan på och en orörd puderbacke i bakgrunden..



En sak vi insåg ganska fort var att inga spår i backen betyder; inga spår tillbaka till systemet heller. FAIL!
Det vi visste var: Vi är två kammar/bowls bort från systemet. Systemet ligger någonstans till höger. Det är tre timmar tills liften stänger och vi för att komma hem igen måste traska dubbelt så långt.
Nu var det min tur att svära medan Simon the dansk som ännu en gång förvandlats in till någon slags naturälskare upprepade -This is so nice.. och -Wow, beautiful.. som två mantran vid var och varannan gran, bäck, uppförsbacke eller snårskog.
Då vi gått brant uppför var mina snöskor totalt överlägsna men nu i kupperad terräng med långa flata sträckor i orörd puder gled den lyckliga dansken fram på sina hudar medan jag stånkade och pustade både upp och ner för berg och dal.
-It's just a freckin' gran man. It's nothing beutiful with it at all!
-It's just so far from denmarks nature..
-It looks exactly as Sweden. How far can we can it be left?!?!?!?!?!
Simon brydde sig inte ens om att svara, hade funnit ännu en gran som var "so nice.."


En aningen frustrerad gosse mitt i en Kanadensisk skog..



Jag har inga problem med att traska för evigt om jag vet att det leder till en underbar pudersväng. Men just att gå tillbaka efteråt. Det suger.
2h upp, 5-7minuter ner och 2,5h tillbaka. Karaktärsbyggande.

Kommentarer
Postat av: Ylva

HAHA, jag älskar dina berättelser. skriv en bok tack, jag lovar att köpa en!

2011-02-23 @ 12:08:31
URL: http://lovelive.blogg.se/
Postat av: moster Ewa

Är detta semester, verkar det inte lugnare att klippa träd?

2011-02-23 @ 13:39:27
Postat av: henrik aka thai boss

Ilike treecock

2011-02-23 @ 17:46:50
Postat av: Nils

Jag vill verkligen skriva en bok men det är av någon underlig andledning svårare än man tror.

Det är semester på hög nivå genom smärta Ewa. Destå mer jobb på dagen destå godare smakar middagen senare på kvällen



I like Treecock to Boss..=)

2011-02-24 @ 19:35:15
URL: http://nilsjohansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0