Fast i immigration..

I högtalarna på Phoenix flygplats:-And to everyone that is taking the flight to Calgary.. Why.. Why.. Why? Its is freezing up there folks and its getting colder. This is your last chans NOT TO GO, the gates close in ten minutes..

Alla i Costa Rica tyckte jag var knäpp, ni därhemma tycker troligtvis jag är knäpp, de i New York tyckte jag var riktigt knäpp, killen med mikrofonen i Phoenix tyckte vi alla var knäppa och nu till och med den Kanadensiska immigration-officeren som höll kvar mig i “är killen terrorist???-rummet” i över en timma för utfrågning vid gränsen.

-So you went to Mexico?
-Yes.
-And then Costa Rica?
-No I travelled around central America first.
-For how long?
-About eleven weeks.
-Why?
-Backpacking and surfing..
-How did you support yourself doing this?

Jag funderade snabbt på att slänga in ett smuggla-knark skämt men kände att vi båda eventuellt inte delade samma humor så jag lät bli.

-I work alot at home.
-Doing what?
-Climbing tree's.
 

Tystnad..

-Climbing trees?
-Yes sir..


Tystnad och en lång blick som sa: Jag kan trycka på en knapp på min sida skrivbordet och tolv SWAT-killar kommer inom tre sekunder pressa dig mot golvet och böja dina armar i vinklar du aldrig trott var möjliga.

Trettio minuter senare.

-So.. You are telling me.. That you worked climbing trees in sweden all summer.. Then went backpacking in central America working on your tan on beaches while surfing.. In really cheap countries.. And then decided…
Tystnad och en lång death-stare.. That you “missed” the snow and booked a ticket here.. Spending your whole budget on gear..

-Yes.

Efter denna utläggning sas inte ett enda ord på mer än tio minuter medan officeren aggressivt knappade på sin dator.

-Okay I’m gonna let you in, but I have one big concern.. Suck och death-stare igen.. And that is that you will not afford a ticket home again, and that means that you will have to work illegaly and I do.. Not.. Like.. Illegaly.. So therefor you get this visa that allows you to stay until 1may, witch I very much doubt you can. If you have not left 1may, there goes out an warant for you’re arrest.

-Okay, thank you very much sir..
Sa jag och andades ut samtidigt som jag suddade ut planerna på vad jag skulle tagit mig för om jag fick en spark i stjärten tillbaka in i USA.

WIN! och FERNIE HERE I COME!


Kommentarer
Postat av: Mowgli

Hur dyrt är det egentligen i Kanada? Detta förhöret lät ju betydligt trevligare än när jag fastnade på flygplatsen i Vietnam men att sitta i det rummet är nog aldrig speciellt trevligt. :)

2011-01-12 @ 10:50:57
Postat av: Nils

Det är väl typ som hemma antar jag, fast Snowboardgrejer är mycket billigare. Alla nordamerikanska märken.

Va? Fastnade du i Vietnam? Det måste jag glömt bort, va hände?

Peace

2011-01-12 @ 18:49:06
URL: http://nilsjohansson.blogg.se/
Postat av: Mowgli

Jag skulle ju åka till Fillipinerna och ibland får man ju sina ryck och försöker vara en riktig backpacker istället för flashpacker. Jag tänkte att jag skulle ta den lokala bussen till flygplatsen vilket inte var några problem i sig själv, men allt tar ju längre tid än vad man räknar med när man ska åka kollektivt.

Väl framme letar jag upp var jag ska checka in ryggsäcken och här kom problem nummer två den dagen. Jag behövde visa upp mitt kreditkort som jag köpt biljetten med. Då jag använder mig av Nordea så är kreditkortet digitalt så det inte ska gå att skimma det på nätet. Detta var något som vietnameserna inte hade varit med om och väldigt misstänksamma emot.

Jag fick då följa med flygbolagets personal till deras kontor för att visa praktiskt hur jag genomför ett köp, ta screenshots och försöka förklara även om språkbarriären var ett problem här. Jag var här även eskorterad av en säkerhetsvakt hela tiden då jag var innanför någon säkerhetscheckpoint som bara var för personal på flygplatsen egentligen.



Jag lyckas få dem att acceptera att jag inte har stulit ett kreditkort och köpt biljetten efter mycket om och men och vi går tillbaka till incheckningen för att börja processen en gång till. När jag kollar på klockan ser jag hur det börjar bli knappt med tid, men det har inte blivit akut riktigt ännu. Dock så dyker problem nummer tre upp i och med incheckningen igen. Kvinnan som kollar på biljetten märker att jag inte har någon flygbiljett ut från fillipinerna vilket visst var viktigt. Hon pekar bort mot Vietnam Airlines och menar på att de säljer Open-tickets där. Jag känner hur stressnivån börjar öka i och med att jag sen en tidigare erfarenhet i Thailand (Blev skimmad på 10 000 kr i en bankomat) aldrig har speciellt stora summor pengar på mitt kontokort och i och med detta inte vet om jag har råd att köpa en open ticket, dom brukar ju vara ganska dyra. Turen är med mig i alla fall och jag lyckas köpa en biljett mellan Manila och Hongkong som går att använda när som i ett år framöver.



Nytt försök att checka in mitt bagage utan att ens kolla på klockan då jag är så stressad då flyget ska gå snart, denna gången släpper den onda kvinnan som förstört min eftermiddag igenom mig och jag springer bort mot transit hallen. I och med mina olika turer på flygplatsen har jag nu lyckats fånga uppmärksamheten från säkerhetspersonalen på riktigt och när jag visar upp mitt pass får jag följa med chefen för väktarstyrkan till det där läskiga rummet. Han ska ha samtalet och kontrollera vem jag egentligen är. Förstår varför egentligen då bilden på mitt pass tillhör Tjock-johan från en svunnen tid. Det är stor skillnad på bilden på passet och Mowgli-pojken som försöker flyga. Jag får på samma sätt som du Nils förklara hur jag rest runt i Sydostasien och vad jag har gjort på de olika platserna vilket i sig är ett helvete då stämplarna jag har i passet är ett pussel utan dess like.

Det vakten mest hänger upp sig på är dock bilden som inte är speciellt lik, men jag får en snilleblixt och drar upp mitt körkort för att visa hur all text stämmer in. Han accepterar det och jag släpps igenom säkerhetskontrollen med bara minuter kvar tills planet ska lyfta, jag hinner dock.



En rolig sidnot som du kanske minns nils, är ju att någon stal min plånbok under nyår i Vietnam där jag hade mitt körkort men att tjuven var så godhjärtad att han kom till vandrarhemmet och lämnade tillbaka mitt körkort och tillfälliga dykcert. Hade jag inte fått tillbaka körkortet där vet jag inte hur denna historien hade slutat faktiskt. :)

För övrigt har jag kvar min 2000kr open ticket än idag och inte lyckats få pengarna tillbaka. Kommer nog aldrig få det heller, men det är en fin sovenir. ^^

2011-01-13 @ 10:50:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0