Nils reseblogg

Jag har utan att märkt det påbörjat förvandligen till Kanadensare. Det enda som behövs nu är egentligen en stickad tröja med det röda kanadensiska lönnlövet på samt skills nog för att få mer än en curlingsten att stanna i boet och förvanligen hade vart komplett.

För det första var vi på Hockey häromdagen för att stötta det lokala laget Ghostriders då de spöade Golden Rockets med 7-2. Min tidigare bandykarriär som i och för sig enbart resulterade i en så kallad bandyröv har näst intill gjort det till tabu att gå och kolla på konkurentsporten Hockey så jag kan räkna tidigare livehockeymatcher på en hand. Hur mycket intressepoäng jag gett matcherna behöver jag inte ens en hand för att räkna.

Men nu fann jag mig helt plötsligt totalt oförstående till Simon The dansk´s, suckande då han fick till reda på att det fortfarande var en period kvar då två spelats. Jag var så inne i den sport som jag så länge hade dissat som mesig med alla skydd och mammelucker att jag verkligen såg fram emot ännu en period då ismaskinen gjort sitt.

Redan då borde jag ha förstått att förvanligen hade börjat..

Men jag fortsatte förneka det tills att faktumet i form av en curlingbana gjorde det omöjligt. Curling är väl i och för sig en sport för svenskar också, men det är enbart för att ett gäng damer är helt overkligt bra på det. Annars hade inte en Svensk någonsin fått för sig att kolla på curling.
I kanada däremot är det en livstil, precis som Emo, Skateboarder eller Gruvarbetare. Man är curlare helt enkelt. Och nu även jag.




Fokus..

Dessa två faktum samt att jag de senaste dagarna har hört mig själv säga ordet "awsome" okontrolerat mer gånger än vad som egentligen borde vara lagligt bör ge mig permanent visum ögonaböj. Mr Immigrationofficer skulle ha vart stålt över mig och bet om ursäkt för sitt tvivel om han bara vetat. Funderar på att leta reda på hans mail via Calgarys flygplats hemsida och upplysa honom. Ha!