Nils reseblogg

Jag håller på att tappa förståndet.

Då väderleken lekte frysbox med oss för några veckor sedan och efter det glömde termostaten på minimum tog det två dagar innan jag och mina kära snowflake-sambos började klättra på väggarna.
Temperaturen steg som tur var den tredje dagen och sekunderna innan vi alla annars hade tappat förståndet helt. 

Jag har nu gått här hemma i en vecka. Gått är till och med ordagrant korrekt i och med att min nya lobotomerade personlighet med tommare blick än en alkis som är inne på sextonde året på samma bänk, vaggar rastlöst runt här med en haltande gångstil som påminner mer än kraftigt om Jack "Here comes Johnny" Nicholsons karaktär i The Shining.

Det som kanske är värst av allt är att snön vräker ner.. HELA TIDEN! Det har snöat i två veckor nu och om jag inte hade vart orolig för att bristen på soljus ska förvandla mig till Gollum tvillingbror hade jag dragit för gardinerna ögona böj för att slippa se.
De vackra flingorna som i vanliga fall betyder lycka då de träffar en i ansiktet kvällen innan åkning, men nu mer känns som en snorig loska i ansiktet var gång jag går ut och skriker KÖNSORD! så högt jag kan på balkongen.


KÖÖÖÖÖÖÖNSORD!

Nu kan det kanske framstå som om jag är aningen kverulant, men så är det inte alls. Jag är jättepositiv. Sjukt va?, hur fel ni har tytt ovanstående.


Chillar..