Nils reseblogg

Det började lite oskyldigt med att Magnus skulle laga mat och lade ifrån sig makten över en soldat som just höll på med att springa runt och skjuta ner andra soldater, varav en kontrollerad av Christian. Jag som råkade ha händerna lediga plockade upp kontrollen och vips umgicks jag precis så som många Svenska och framför allt koreanska unga män umgås. Med ett maskingevär riktat mot en bra vän.

Slutsatsen efter någon timmas krigande framför playstationet är precis samma som slutsatsen efter krigsleken på laserdoom i Göteborg i höstas. Blir det krig gör alla smartast i att ta rygg på en tioåring istället för mig.

Men jag hade i vilket fall tagit första steget mot att kunna skaffa mig kompisar av det manliga könet snabbare än på två månader, som det tog då jag flyttade till Kalmar och hamnade på filmkvällar med brudsen i klassen istället för med grabbarna som spelade.. Ja, vad det nu var de spelade. Nu vet jag vad COD är (Call of Duty) vad ett HS är (headshot) och jag vet till och med vilken knapp på playstationkontrollen man slänger granater med (trekant).

Jag måste dock ha blivit lite väl styv i kanten för bara ett par dagar senare fann jag mig själv på studentpubben framför en projektorbild där fotbollsmatchen El Classico rullade.
Jag har alltid gillat fotboll, men jag har alltid varit totalt ointresserad av att titta på den samma. Till och med ett kulturprogram om den öländska konstens historia och uppkomst på kanal 2, är roligare. Och då hade ändå tiden kunnat prioriteras bättre genom att stirra på en grå smutsfläck på en annars mycket ren vit vägg.

Så ännu en gång satt jag som en total analfabet på vanligt grabbhäng försökte svara utan bitterhet i rösten att jag inte kunde bry mig mindre då argumentationen ”bollats” (passar nästan för bra i sammanhanget) fram och tillbaka över bordet och slutligen stannade upp med frågan hos hos mig. Vilket lag är bäst? Tillslut tröttnade jag och körde den gamla vanliga strategin – motsatt lag till det du håller på..