Nils reseblogg

Just nu är jag ett praktexemplar av vad stockholmarna skulle kalla lökig. Jag och Martin började vår resa från Koh Samui vid lunchtid igår och först nu 38 timmar senare har vi äntligen hittat ett rum i Chiang Mai.

Den stenhårde sjömanen var sjösjuk som en liten elev.. MES!

Massa timmar båt, vänta, buss, vänta, tåg, vänta, tåg och ingen vänta...  ...taxigubbarna är snabbare på att slänga upp ens väska på deras pickup än Martin är på att berätta en historia för två främlingar i en busskur.

Äntligen fick vi använt våran Lonleyplanetbok lite också för att hitta ett schysst billigt hotel med gratis internet. Vi bokade bara 2 nätter ifall vi hittar nått bättre. Fan, jag tror vi börjar få kläm på det här. Om vi inte passar oss kanske vi snart måste sluta kalla oss flashpackers och gå över till backpackers igen.. Hemska tanke ;)

Det var faktiskt min första gång på en sleepervagn inatt. Var faktiskt skönaste sättet jag någonsin rest på tror jag. Skön madrass och ingen som snarkade högre än jag själv. Saknades bara 7,5 cm så hade jag kunnat sträcka ut mig.

Grannen på tåget i slafen tvärsöver var världens sötaste lilla thaikille på typ tre år. Jag och Martin fattade aldrig vad han hette så vi döpte om honom till tiger. Tiger gillar Nils. Varje gång jag kollade på honom började han skratta det sötaste lilla skratt jag hört.. tills elaka gubben martin börjar göra grimarser och förstör alltihop.. Klart ungen blir rädd för LökMartin när han sticker sitt lökiga ansikte mitt ivägen för snällnils.. Stackars barn!

Efter 20timmars resa slutar till och med vi att skrikskratta..

En annan lite speciell känsla uppstod på bangkoks tågcentral när vi hängde på låset till Kentucky Fried Chicken. Nej... Det var inte när dom öppnade och vi äntligen fick äta lite efter 18h svält.. En liten flicka på typ 7 år ryckte plötsligt mig i armen. Jag vände mig och och där stod en hel Thaifamilj helt överlycklig över att jag och Martin gick med på att posera på kort med hela familjen och sedan med dem en i taget. Dom måste ha vart ifrån landet eller nått och typ inte alls sett många vita killar. Jag och Martin kände oss som Hulk Hogan och Dolf Lundgren bland de korta tacksamma små thailändarna.

Just nu sitter jag pa ett it-cafe pa Koh Samui. Vi var ju har for nagon vecka sedan och da va det en kille som hade ett eget hotel som kontaktade oss och sa att vi borde komma tillbaka sa skulle han  visa runt oss lite pa de riktiga stallena..

Vi e tillbaka och vi traffar tre skona grabbar fran sverige, varav en har bott i thailand i 15ar, och de ska visa oss runt..
Varldens chans till aventyr helt enkelt..

Men.. Tro fan det att Thailands-kungs-syster gar och trillar av pinn dagen innan vi aker hit.. Hela on ligger i landssorg och det ar forbjudet enligt lag att spela musik pa hela on.. skit...

Sen sa gar jag och blir sjuk ocksa.. e helt slut bara och orkar inte hanga med ut.. Alex, killen som vi hanger med sa att det ar fest pa nagra stallen anda men jag e helt enkelt for trott for att hanga pa..

Martin hade, som alltid, energi kvar och han ar ute nu.. Kommer sakert bli en hel del aventyr bara for att jag inte hangde pa.. fan..

En annan sjuk sak som hande idag var att jag sprang pa en kille ifran kungalv.. Han bor typ 150m fran mig darhemma.. Sjukt va varlden ar liten, eller sa ar Kungalv stort hehe..
Va lite osocial kanske men hade san sjuk huvudverk och sa va de andra stressade,.. sorry! hehe Vi ses i Australien.. kanske.. hehe

Det är faktiskt exakt lika sjukt som alla säger. Vart kommer alla människor ifrån? Världens minsta lilla ö mitt Thailändskaviken som bara glänser till ett par dagar i månaden och lyser upp av neon i alla möjliga färger och basljud som måste höras in till fastlandet.

När man går på stranden på dagen kan man inte ens tänka sig hur mycket folk där är när det är fest. Lite stolar, några som badar, någon torkar av lite skyltar...

Svisch, två timmar senare är det fullpackat med glada fulla och festsugna människor. Sprit och öl dricks hinkvis o det är inte längre än 10 minuter mellan gångerna folk försöker sälja knark till en.

Det är verkligen skönt att vara på ett ställe där alla har samma intresse. Fest, FEST, FEEEEEST! Det är ingen som säger;

- Njae, jag har bestämt mig för att ta det lugnt idag..

Eller;

- Kan inte, ska upp tidigt imorgon..

Det existerar inte. Alla är här för att festa och ha kul så länge man bara orkar. I mitt fall så var jag rätt slut vid 6tiden på morgonen så jag somna säkert vid sju. Men när vi drog in till stan på eftermiddagen efter ett par välbehövliga timmars sömn, var det fortfarande folk som dansade och då hade festen hållt på i nästan 24 timmar.

Men ändå är dom jag har pratat med inte så överförtjusta.

För det första, det spelar ingen roll om det är 3000 pers eller 33 000 pers. Man hinner inte snacka eller dansa med alla ändå. För det andra så var det var typ 90 % engelsmän/kvinnor, och ja, vi har kanske inte fått det bästa intrycket av detta bleka, feta, dyngraka, folkslag. Det tredje som gör att jag inte tycker detta är paradisfesten på jorden är ju att det bara är trance överallt.

Det är jättesvårt att dansa med folk som gillar trance!

Alla står ju liksom bara och vevar för sig själva i en enda stor klunga. Det är ju inte direkt några dancingskills som behövs för att hoppa upp och ner till en evigt pumpande bas.

Men men , nu har vi i alla fall vart där!

Alla inlägg jag har lagt in idag har jag skrivit på laptoppen under veckan så datumen stämmer inte.. har ju haft en del problem i min relation till datorerna här på ön.. en del...

Hade en massa kort också men Martin blev bestulen på sin kamera..

och ja.. ni som hade mitt thainummer.... släng det.. råkade kanske bada med mobilen en tidig morgon på efterfesten...
 
Men idag e det FEST!!! igen!!!

och förhoppningsvis kommer komma en del historier på bloggen inom en snar framtid =)!

In i dimman!

Allting är blött.

Det har nu regnat konstant här i minst 24 timmar. Ibland ösregn och ibland bara lite dugg, men hela tiden ett evigt pissande från ovan.  Det är verkligen inte samma regn som i Sverige heller. Dropparna är stora som puttekulor och det räcker helt ärligt att du står ute i 20 sekunder för att vara sur rätt igenom.
 

Det är ju i och för sig inte kallt så i början bara sket vi fullständigt i det och låtsades att det var sol. Gick i lugn mak rätt genom störtskur efter störtskur, men nu börjar jag tröttna på riktigt. Allting är verkligen genomsurt.

Det går inte att torka det man har blött ner, utan kläderna jag hade på mig i förrgår är fortfarande lika blöta som dom var när jag hängde upp dem för 48 timmar sedan. Och våran tvättlina, tack Frida för tipset =), som vi har spänt upp fram och tillbaka genom rummet fyra gånger börjar bli överfull och kommer snart dra med sig gardinstängerna ner i huvet på den sovande Martin.

Man blir verkligen opäpp av allt regn. Fan. Trodde jag lämnade Sverige för att slippa det här.

Innan vi drar vidare till nästa land ska vi dubbelkolla 18ggr när monsunsäsongen är för detta är verkligen värdelöst.

En sak som är lite positivt med regnet är att alla vattenfall tydligen blir helt enorma. Imorgon ska vi hyra varsin moped, köpa en karta och trotsa regnet för en sightseeing i bergen här omkring. Ska bli lite äventyr.

Ibland blir vi påminda om hur dåliga backpackers vi är.

Rättare sagt är det rätt ofta vi blir påminda om hur värdelösa backpackers vi är.

Som när folk flippar ur, sätter sin sked med ris i halsen, skrattar vettlöst och skriker på franska, spanska, arabiska eller något annat språk till sina vänner att komma och lyssna på dom här svenskarna som lyckade spendera 11,45 månadslöner på 3 dagar i bangkok.

Eller när vi berättar om att vi bokade våra 16 första dagar i thailand i förväg för hutlösa priser av en minigris.

Eller när vi ser ut som två bleka små gossar ifrån Sverige, utan någon koll på någonting och med dom största packningar folk någonsin sett.

En tjej som vi träffade på Koh Tao uttryckte det såhär.

- Riktiga backpackers bokar aldrig mer än en dag i förväg.

Så därför känns det som allra värst just då vi och alla andra backpackers hoppar av båten till Koh Tao, Koh Samui eller Koh Pangan. Alla försvinner iväg och letar roliga spännande hotel, hostels, bungalows eller något annat.

Det gör inte vi.

Vi går bara fram till skylten, som förövrigt är den enda i sitt slag, med texten Nils, Martin, hoppar in helt ensamma i vår fina minibuss med TV och AC och åker till en förbokad Bungalow.

Hไromdagen var vi ute och tog en svไng om i Chaweng. Det var som vanligt en kvไll full av spไnnande hไndelser.

Mat, ๖l, sprit.

Ungdomar.

Lekar.

Gyllene mๅsen. (Stockholmska f๖r McDonald's)

Ett dansgolv med typ 2000pers, 1990 thailไndare och vi.

En scen.

Martin pๅ scenen.

Alla pๅ scenen.

En rostig spik i en stockholmstjejs fot.

Springa ut med henne.

Martin fortfarande pๅ scen.

Leta sjukhus.

Vไcka en doktor.

Martin pๅ scenen.

Nไr vi vไl fixat Issas fot, satt vi pๅ gatan och diskuterade vad vi skulle g๖ra. De flesta av stockholmarna ville dra hem men det ville inte lyckorusfulle Nils. Sๅ jag drog vidare sjไlv. Ungefไr samtidigt pๅ scenen inne pๅ klubben kollade Martin upp frๅn sin dans f๖r f๖rsta gๅngen pๅ 1,5h, och insๅg att han nu var helt ensam.
Han hittade en moppetaxi, jag hittade en moppetaxi och f๖r andra gๅngen denna resa m๖ttes vi i ca 65km/h ๅkandes ๅt motsatt hๅll till varandra, pๅ en vไg vi aldrig  tidigare hade vart pๅ.

-TURN AROUND!!!! FOLLOW THAT MOPED!!! IT`S PROBOBLY GOING TO THE BIGGEST CLUB!
 Skrek jag till min f๖rare.
Givetvis hade Martin med kroppssprๅk, technodance och PARTY!! PARTYYYY!!!!!!!!
Visat f๖r sin moppetaxikille att han ville till den st๖rsta klubben som fanns.
Utanf๖r den han jag ikapp honom.

oึl.

Dansgolv.

Martin pๅ scen.

Tj๖ta med folk.

Mer ๖l.

Martin pๅ scen.

Kolla pๅ eldshow.

Fๅ syn pๅ lyckliga Martin i armarna pๅ vad han trodde var kvไllens kap.

Rไdda Martin frๅn en ๖verkๅt Ladyboy. (Lไs Martins version hไr.)

Springa f๖r livet ifrๅn en f๖rbannad Ladyboy.

Regn.

Pad-thai.

Monsunregn.

ฤnnu en helkvไll helt enkelt. Tror vi staplade in runt sextiden pๅ morgonen lika bl๖ta som om vi hade badat i havet och utpumpade av allt dansande. Somnade som stockar och dr๖mde mardr๖mmar om elaka Ladyboys. 

Igår När vi kom till Koh Samui tänkte jag först att oj, va stressigt det är här! (inte nära på som i bangkok men ändå) en massa moppar, bilar och människor på väg åt att möjliga håll.

De första tio minuterna i taxin höll vi på att krocka fyra gånger och köra över typ sju mopedister. Men sen började trafiken lugna ner sig och jag tänkte att det här är ju rätt lagom tempo ändå. Lagom med folk och så alltså. Efter ytterligare tio minuter började det nästan bli lite för tomt. Visst var det lite människor och hus och så men verkligen inte många. Efter ännu en stund stack jag ut huvudet genom fönstret och ropade hallå! Då var det så lugnt och tomt att det ekade ut över nejderna och mellan palmerna i skogen. Inte en levande varelse förutom jag, Martin en kinesgumma och chauffören.

Vi bor i en jättefin bungalow med AC, varmvatten och kylskåp, på en liten beachresort med kanske 50-60 rum. Jag gissar på att det bor ca 15 personer här just nu.

Vi var precis nere och åt middag i restaurangen vid poolen. Fin utsikt, romantiskt, ljudet av vågorna och bara backstret boys ballader på låg volym i högtalarsystemet.

Det var bara en enda sak som fattades. Tjejer. Det var totalt nio matgäster där. Alla män två och två precis som jag och Martin och alla insåg hur fel detta var! Vart fan e alla tjejer? Vi blåste ut det romantiska ljuset som servitören tände på varje bord, som en liten ironisk diss till alla ensamma män, och åt upp den dyra maten fort.
Istället bestämde vi oss för att gå runt lite i stan och se efter om det fanns några tjejer här överhuvudtaget.

Svaret är nej! Här finns inga tjejer alls. Det finns över huvud taget inte ens några turister.  Vi såg inte en enda!

Sammanlagt såg vi; 3 killar som ville få oss att sy upp kostymer, ca 13 thaimassagekärringar som ville ha in oss för knådning (vi är fortfarande stela sen senast) och sist men inte minst såg vi (konstpaus) 2 katter.

Ändå gick vi säkert någon km åt varje håll på storgatan. Här märks det verkligen att det är lågsäsong. Lugna lilla Koh Tao är ju rena Ibiza om man jämför med det här.

Men men vi har ju bara vart här en kväll än så vi får se imorgon vad vi hittar på stranden!

Igår hade vi vår sista dag på dykkursen. Vi skulle för första gången gå ner till 18 meter och hålla oss på det djupet i ungefär 30 minuter. Vi skulle spana efter 2 olika sorters hajar.

Bullshark som står för typ 30 % av alla sharkattacks på hela jorden. Men som enligt dykinstruktörerna (som aldrig sökt på sharkattack på youtube) påstod bara var missförstådd. Missförstådd eller inte, om den är hungrig så äter den säkert lite saftig putstjärt, det tvivlar jag inte på. Den andre hajen vi ville se var great reef shark och den vet jag inte så mycket om, men den är säkert blodtörstig den med. Själva grejen var i alla fall att ingen av dessa hajar blir längre än 2-2,5meter och det tyckte vi alla var ganska stort ändå.

Väl nere i vattnet, tryckutjämnad och klar började vi simma längs korallkanten för att spana efter diverse röda och gröna fiskar. Efter kanske 10 minuter ser jag att James (våran hajkära instruktör) gör tecken till mig att det är en haj bakom mig.

Jag vänder mig och där e fan ingen 2,5metershaj.

8 Meter valhaj är ett enormt djur och att den under vatten förstoras och ser ut som 15 meter är heller inget som får min puls att gå neråt.

Den är kanske fem meter ifrån mig när jag först ser den och sen leker den med oss dykare i kanske 15 minuter. Helt sjukt. Ibland är den så nära att jag bara hade kunnat sträcka ut min hand och röra vid den.

Valhajar äter inte kött utan lever enbart av plankton, men dom har en stor mun, sandpappersträv hud och ett par hästkrafter i simfenorna. Det har tydligen hänt flera gånger att dom råkar vispa till någon dykare så han skrapar upp huden rejält eller kanske bryter en arm.

Det var lätt min största naturupplevelse i livet hittills och att instruktörerna sedan berättade att det finns folk som jagar runt på olika dykplatser i flera år och för tusentals dollar, bara för att få se en gjorde det inte midre speciellt. De sa att på den platsen där vi dök räknar de med att få se en valhaj runt 2 % av dyken.

Det bästa är att jag kan bevisa det. Just detta dyket hade vi med oss en undervattensfilmare och hon har filmat alltihop och lagt det på en dvd som jag och Martin köpte. Jag garanterar att vi kommer lägga upp filmklipp därifrån så snart vi kan.

Idag drar vi vidare mot Koh Samui. Känns lite segt att lämna nu precis när vi fått kläm på livet här och kommit in i lunken. Men jag är ju svensk mästare i separationsångest så det är väl bara det som jagar mig.

Ska bli gött att hänga på Koh Samui utan att ha någonting planerat på dagarna så att vi kan dra på lite äventyr. Här har vi ju hela tiden haft fullt upp med dykning och plugga dykkunskap så det har liksom inte blivit så mycket att skriva om.

Valhajen är ju iof en höjdpunkt

Koh Samui är mer strand, bungalow, AC, moped, vattenfall, njuta. NJUTA!

När vi väl kom över att minigrisen lurat oss, kollade vi oss omkring och insåg att vi faktiskt fortfarande va i Thailand och att vi ändå befinner oss på en paradisö.
Jag kan tänka mig ett par scenarion som skulle ha vart värre om man säger så.
 
 
Koh Tao är verkligen en vacker ö och jag trivs bra mycket bättre här än jag gjorde i stressiga bangkok. Det är vackert här och riktigt, riktigt lugnt och skönt. Jag tror nästan att det hade vart för lite att göra på dagarna här om vi inte hade vart här för att gå på dykkurs.
Klart att det finns barer och så här på kvällarna men det är mer "sitta och chilla med en chang" än bangkoks version "8 shots, en bucket (=en spann med drink) och svep".

Vi började dykkursen i förrgår och kollade lite på film, sen dök vi i poolen och hade lektioner igår och idag var vi ute och dök på riktigt för första gången. Vi var nere på ca 7m och vi såg säkert 2000 fiskar i 100 olika arter. Korallerna här är fina och tuffa att se på, men dom är för det mesta bruna och inte alls som på film.

Imorgon ska vi dyka två ggr och gå ända ner på tolv meters djup. Vi är nere i ungefär en timma, även om det oftast känns som om vi bara har varit nere i en kvart.

Vi har även snackat med minigrisen och han försäkrade att dom nästa två rummen vi kommer att bo i är mycket finare. Sen ordnade han också så att vi kunde flytta fram kursen en dag för vi vill ha ledigt dagen efter Halloween så att vi slipper dyka bakfulla.

Peace!

Den äckliga lilla minigrisen lurade oss trots allt. Dom visste att vi inte hade sovit och på grund av jet-laggen var helt utpumpade och verkligen inte i vårat mest kvicktäckta sinnestillstånd. Så han prackade på oss en resrutt för 5 ggr priset.
 
Första gången vi kollade igenom allt trodde vi att han bara hade lurat oss genom att sälja jättefina rum på olika lyxhotell när vi egentligen bara ville ha lite billiga rum på budgetställen. Eftersom vi trodde att vi skulle leva som kungar kom vi över deppigheten med att ha spenderat en hel del onödiga pengar ganska fort. När vi kom in på vårt första rum kom den tillbaka.

Jättefort. För det första så luktade det lite konstigt, sen fanns det inget varmvatten i duschen för det tredje så såg det ganska rejält mycket slitnare ut än på bilden som den äckliga lilla minigrisen visade oss. Sen så hade han ju även sagt att det var tur att vi kom till honom och bokade eftersom det ofta var fullt om man bara dök upp och att man då fick betala överpris för att få det sista rummet på ön.

Det är inte ens halvfullt och det värsta är att de vi har snackat med har betalat, bokstavligt talat, mindre än fem gånger så mycket som oss.

Fan Dan, vi gillade ju dig!

Vi har i och för sig inte sett våra rum på ko samui och på ko phagan, så det kan ju vara så att vi bor lite sjabbigt bara för att vi är på dykkursen här på ko tao, men för säkerhets skull ska vi ringa till minigrisen idag och säga till honom att vi är väldigt besvikna och att han ska se till att vi bor på väldigt mycket finare rum i fortsättningen.  Innan vi lämnade turistinformationsstället så visade vi våra bloggar för honom och överdrev lite med hur många läsare som besöker dem.

Redan då blev han lite nervös nu när jag tänker på det i efterhand och det ska vi använda som ett vapen emot honom. Vi sa att om resan är bra så ska vi göra bra reklam för honom men nu ska vi säga att det aldrig mer kommer komma in en svensk över huvud taget om han inte ser till så att vi sover som kungar våra kommande två veckor.

Igår bestämde vi oss för att ta det lungt och inte dricka något. Vi tänkte gå och lägga oss tidigt så att vi kunde vakna runt
sju på morgonen, hitta en billig tuk-tuk och bara åka runt och kolla på stan innan all trafik kom igång.

Det jobbiga var bara att när vi väl hittade en mobil, på vårat mycket stökiga hotelrum, insåg vi att klockan redan var 00:30.
Martin var lite slö så han kunde kanske somna runt tre, men för mig kändes det som om det var mitt på dagen och jag var pigg som en nötkärna. Sista gången jag kollade på klockan stod den på 04:48 och alarmet gick igång lite mer än 2
och en halv timma senare.

Då var jag betydligt tröttare men tvingade ändå upp mig efter bara två snooze. Sen gick vi ut på gatan och tog första bästa tuk-tuk som lovade att köra oss till fem olika tempel och buddha statyer runt om i stan för 20 bath (ca4kr).

Först åkte vi till en ca 30m hög buddha. Fin, stor, guldig. Sen åkte vi vidare till en annan buddhastaty som tyvärr var instängd i ett tempel så vi kunde inte se honom. Men templet var i alla fall fint, stort och guldigt. Hela tiden när vi är ute och snackar med thailändare så frågar dom om vi ska söderut eller norrut och när vi säger söder ut och att vi vill till full moon partyt.

Skrattar dom glatt och säger;

-Big Party, Big Party, U like, U like>> och nickar>> -U booked hotel?
När vi sen svarar att vi inte ens har bokat buss, skakar dom bara på huvudet och säger;
-Fully booked, very expencive, Book now or pay 3 times much!

Så jag och Martin som vill vara impulsiva gänget fick tillslut mogna lite och be våran tuktuk förare köra oss till turistinformationen. När vi 10 minuter senare kom ut därifrån hade vi utan att någon av oss han förstå bokat bussar, båtar, hotel, och en dykkurs för 19 dagar framåt.

Det kändes först lite som ett rån, men efter att vi kollat efter lite i våran guidebok så kändes det bättre och nu är vi riktigt nöjda. Fyra hela dagar dykkurs och då får vi certifikat så vi kan dyka över hela världen sen. Känns skitbra!


Det här är Dan. Han bokade alla våra resor. Han är inte bara våran Dan, han är våran minigris vi hela tiden ville nypa i kinden.

Efter turistbyrån började vi bli rätt trötta men bestämde oss ändå för att vi måste se det kungliga palatset nu när vi ändå är i bangkok. Det kungliga palastet var jättefint, jättestort och ja, Jätteguldigt!