Nils reseblogg

Det finns bara en Hugo.

Hugo, Hugge, Josefin, Flugo, har haft runt tolvhundra smeknamn genom tiderna. Ungefär varje gång han inte riktigt tänkte sig för innan han gick till skolan och i tillfällig sinnesförvirring (troligtvis för att hans hjärna oftast inte fungerar på det som vi vanliga människor kallar förmiddag, men hugo kallar tidig morgon) tog på sig ett par högklackade vilda western boots, på den tiden när alla var osäkra sjuor och var tvugna att ha skateskor. Då kom namnet Raggaren.

Eller som när han var liten och söt som socker och inte kunde säga R. (Detta har jag på film.) Då gick han ändå hela tiden och saknade sin "fajmojs saft och bullaj". Ända sedan dess har han även kallats Bullen.

Jag och Hugo har i alla fall vart vänner sedan vi den första april 1988 som ettåringar flyttade in på samma gata, i samma stad på samma tid, vägg i vägg. Vi har till och med i alla tider kunnat springa mellan våra rum genom en källargång om det regnade eller om våra föräldrar tyckte att det var för sent att läsa serietidningar och lyssna på Mora träsk. Vi har alltså hängt i tjugo års tid och jag kan helt ärligt inte komma på en enda gång som vi har bråkat, slagits eller på något sätt varit förbannade på varandra. Försök hitta en sån vän du..

För så fungerar det med Hugo. Han blir inte arg. Aldrig! Inte en endaste gång har jag sett honom brusa upp riktigt rejält. Maxarg kanske han har blivit någon gång på vår gemensamma vän Joel men efter jag har gjort profilen del 3 kommer ni nog fatta att det är svårt att undgå. Men även dom utbrotten är egentligen långt ifrån vad man i vanliga fall skulle kalla ens upprörd. Hugo är även den enda kompisen, eller rättare sagt personen i min närhet som jag aldrig någonsin har sett göra något elakt. Inte ens en isboll har jag sett honom kasta och än mindre retas eller jävlas med någon så som alla killar gör. (Vissa mer än andra J**l och M***e) Han är helt enkelt god rakt igenom.

Hugos alterego ullevimannen. Räddar folk i nöd på Nya Ullevi med omnäjd. Tycker bara synd om den stackars killen på statoil som fick en rätt fet chock då Ullevimannen kommer instudsandes (Han studdsar rätt ofta) men handen djupt ner i fikan som letandes efter en kniv, men dock bara vill köpa en påse tuggumin. Han var så nära på att trycka på larmknappen att han bra nära på skällde ut ullevimannen för att han studsade så aggressivt.

Man kan kalla Hugo för livsnjutare när det gäller shopping och fika. Man kan även kalla det helt jävla värdelös på att hantera sin ekonomi, men det är upp till var och en att bedömma. Ett exempel är när han fick den briljanta iden att hoppa av gymnasiet och börja jobba på ett sharkteri. Det höll länge.. FAIL!

Efter runt fyra månader hade Hugos kropp som sammanlagt hade gått på runt elva fotbollsträningar på sexton år kollapsat helt av kroppsarbetet och med en trasig axel gick han hemma och kved istället. Hade killen som hade arbetat medan vi andra levde på 950kr i studiebidrag några pengar kvar att klara sig på? Nope.
För fyra månadslöner hade han kvar runt fyra 900kr t-shirts och någon jacka, och en väldig massa godispapper. Men så är det med Hugo. Pengar kommer och går..

Som nu när han pluggar och drar in lite extra pengar vid sidan om på internetpoker. Inte fan har han någonsin mer än 890kr på kontot. Däremot har han inte tvättat på två månader och har ändå varje dag på sig nya rena kläder och något av sina elva par skor. Och sin nya svindyra klocka. Och nya byxor.. och ja.. Nytt bälte och jacka.. och en ny dator.. Och så vidare..

Hugo är dock en mästare på gå in för saker. Förr i tiden oftast under en kortare tid men fortfarande grundligt. Som när han snusade cirka fem dosor om dagen, eller varavade 16 tv-spel på en vecka. Nu för tiden har det dock gått över till mer nyttiga ting. Som när han på en motionscykel cyklade bort 15kg på sjukt kort tid eller som just nu när han inte har drukigt en enda droppe alkohol eller ätit onyttigt sen min avskedsfest i oktober. Han fick helt enkelt för sig att nu jävlar ska jag bli nyttig börja träna varje dag och äta och dricka rätt.


Han tror även att han har blivit morgonpigg, men det skulle enbart kunna hända i en värld där som Mr Burns utrycker det; "-Pigs fly". Han går helt enkelt upp tidigt varje morgon och klarar sig igenom dagen med hjälp av runt 15-17 koppar kaffe som inhandlas en gång i halvtimman på Dahls bakeshop för en halv förmögenhet.



En annan skön anekdot om min käre vän är när jag för runt ett år sedan flyttade hemifrån. Hugo bodde då fortfarande hemma hos farsan i Kungälv och kom precis som alla polarna på min inflyttningsfest. Skildnaden var bara ett de flesta lämnade festen efter 4-7timmar för att åka hem, gå på krogen, eller somna på bussen och ta en sväng till ändhållplatsen på Tjörn fem mil för långt bort. Det var dock inte Hugo. Han stannade i fem veckor.. Så kan det gå och kul hade vi.