Nils reseblogg

Ända sedan jag var sjutton år har jag sommarjobbat hela somrarna på Ullevi, och ja, sett alla konserter. Mitt jobb har vart att fylla på alla kiosker med varor innan konserten och sen springa med saker som tagit slut när det väl är igång. Brukade utan problem bli en sådär 18timmar om dagen på själva konsertdagen och dagarna innan och efter. Lite svårt att njuta av showen då man bara sovit 3-4 timmar ett par dagar i rad så att säga.

Men nu, sjukskriven och inte längre anställd på Ullevi kunde jag för första gången verkligen avslappnat njuta av en konsert. Och eftersom jag såg dem senast det var här och det var en av de bästa konserterna jag sett var det givet att U2 skulle bli min första arbetsfria konsert på Ullevi. WIN!

Bono's Milkyway. Vackert och stämningen blir riktigt mysig..

Ett sätt att se om ett band är bra eller inte är att kolla om scenen ser tom eller inte ut och då menar jag inte alla bohemer från majorna som klämmer så många dredlocks och schaviga t-shirts på scen att det nio gånger av tio är mer folk på scen än i publiken. Det jag menar är att U2 har den största scen som någonsin vart på ullevi och dom är fyra pers. Ändå ser den full ut. Det är yrkesskicklighet precis som en möbelsnickare som på fyra minuter kan karva till ett bordsben ur en rutten björkgren. U2 har tränat länge och dom är grymma! Framför allt Bono!

Killen är så skillad att han från och med ögonblicket han stiger ut ur mörkret bakom scen ser svincool ut. Från alla vinklar hela tiden, I TRE TIMMAR! Inte ens Justin Timberlake kan vara 100%skitsnygg så länge. Det är skill det!

Frågan är bara hur Bono ser ut hemma. Jag kan verkligen tänka mig att han står med ena foten 30cm framför den andra knäna lätt böjda och brötkorgen höjd. Händerna rakt ut i luften som vingarna på en enorm svart fågel. Sammtidigt som han i handen håller i fjärrkontrollen till TV:n och höjer ljudet för att höra Oprah bättre.

Det här är en bild på Bono när han är och handlar på Ica.. I Kaffegången tror jag närmare bestämt..