Nils reseblogg

Jag lockade folk att lyssna på vårt radioprogram genom sloganen "..vi kommer falla platt, lyssna till det live." Vi lyckades verkligen falla platt men ljudet av snappades tyvärr inte upp i någon mikrofon då vi inte ens kom in i byggnaden där studion ligger.

I mycket god tid, fyra timmar innan sändning, plockade jag upp Rinaldo, en av mina två vapendragare i radiovärlden, för att vi ännu en gång skulle försöka ge oss på ett datorprogram som en av dagens elvaåringar hade överlistat innan han ens kommit igenom en halv av icas billigare version av red bull. 
Vi hade redan lagt en hel dag utan att lyckas med mer än att radera vår egen användarloggin och tillslut fått ihop hela två ljudfiler till ett Pastiche-jingel-intro.

Det blev dock inte något andra försök för samtidigt som vi insåg att vi inte blivit tilldelade något passerkort för att släppa in oss själva i byggnaden efter klockan sex, blev vi varse om att det i vilket fall inte hade lett till någon radiosändning.

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ! Nu har det äntligen blivit av. Jag och mina två klasskamrater Rinaldo och Wolveriene har idag debut på vårt, vårens och världens första avsnitt av Pastische! på radio Shore.
Mellan 21:00 och 22:00 kommer vi att sända torsdagar jämna veckor hela våren.

 

Följ med oss!

"I rastlös anda har Nils Johansson, Robin Rinaldo och Andreas "Wolverine" Delphin bestämt sig för att en gång varannan torsdag hela våren 2013 utsätta radio shores lyssnare för sina och andras (stulna) tankar och ideér. De ser sig som underdogs bland alla journaliststudenter på radio shore, men kommer med en uppercut från Statsvetarelinjen en gång (varannan vecka) visa vart skåpet ska stå och att det inte bara är journalister som är mediekåta och älskar att höra sina egna röster där ingen som helst kan ställa krav tillbaka på källkritik, uppförande, osv. JÄMNA VECKOR 21:00 till 22:00 följ med."

Mörkret sänkte sig runt den lilla stugan utanför den lilla byn som ligger utanför den lilla staden i utkanten av det lilla landet i världens näst minsta värdsdel medan jag ägnade hela söndagen åt att tycka synd om mig själv för att jag inte lever på en plats där jag kan gå och hoppa i havet fyra gånger om dagen utan att dö av förfrysning eller för att jag hoppat rakt ner och knäckt skallen ett stenhårt isblock.

Till min hjälp i illamåendet hade jag bilder från bättre tider och en kvävande tystnad.

 

Sen började jag elda. Det finns ingen större fördel med att bo i ett torp på landet än den att man när som helst kan ägna lite tid åt något så "back to the basics" som att göra upp eld. Speciellt när det hänger istappar inne i skorstenen och själva tändtiden tar ett par timmar längre än det troligtvis hade gjort för en grottman.
I tre timmar tänkte jag inte på någonting annat än eld och att jag måste göra en 2-do-lista.

 

På att göra listan:

*Skaffa en fåtölj så att jag kan sitta i framför elden och läsa en god bok med en kopp te, eller eventuellt ett glas whiskey. Det miljön måste bara vara lika bra för intellektet som armhävningar är dåligt för handlederna. Dessutom hade det, speciellt whiskeyn som jag troligtvis bara kommer lukta på då mina manlighetspoäng trots hobbyn ”göra upp eld” inte ens i närheten är många nog att gilla en sådan fruktansvärt äcklig dryck, fått mig att känna mig lite som Hemingway. Jag vet INGENTING om Hemingway, men ändå känns känslan av att göra någonting som får mig att känna mig som honom eftersträvnadsvärt.

SMOCK! Ensamheten slog precis sin knytnäve rakt i ansiktet på mig och det imaginära näsblodet skvätter precis just i detta nu ner över min T-shirt. Troligtvis kommer den lika imaginära fläcken att bli en perfekt skalenlig karta av Australien eller möjligtvis ta formen av bokstäverna -HAHA! Varför nu mitt näsblod skulle tycka att min olycka är värd ett Nelson-i-Simpsons-skratt.. 

Medan jag alldeles nyss lyckades bränna alla mina blodpuddingsbitar på båda sidorna stod jag och funderade över hur länge sedan det var jag bodde helt själv. Åtta månader, varav nästan fem av dem var i ett delat rum med Mr. Bieber, och en annan stor del hemma hos mor och far. Lägg på inklämd trettio centimeter från en nyförälskat par i en campervagn och man borde tycka att det skulle kännas gött att komma tillbaka till lugna gamla torpet och ängslängder åt all håll med "private space". Icke!

Det känns som om mina brända blodpuddigsbitar inmundigade i ett torp utanför Ljungbyholm stirrandes in i luften någonstans mitt i mellan min nästipp och "så ska det låta" med ljudet avstängt och en podcast som soundtrack är den exakta motpolen till en fin stekt kängurustek i god vänners lag vid The Regents bbq-område efterföljt av en tennismatch eller ett dopp i poolen.

Ibland måste till och med jag få vara lite bitter. Förlåt. Här kommer sista tiden i Aus i bilder:

 

Trots att jag inte riktigt har landat här hemma i Sverige än och bestämt mig för att skjuta undan bloggen lite de första veckorna för att inte må allt för dåligt över tre plusgrader och regn, var jag tvungen att ta mig en titt när m in mor ringde upp och sa att jag blivit no inerad för någonting i någonresbloggstävling. Än så länge har jag i och för sig bara fått två röster. Varav en är min egen. Men varför inte. Gå in och rösta! Vill i alla fall ha minst fem innan omröstningen avslutas.. idag!

http://www.supersavertravel.se/tavling/blog-awards-2012/reseblogg

Sen lovar jag att komma tillbaka och fylla i luckorna här på bloggen snart!