Nils reseblogg

Vissa sitter hemma och ser på hockey VM trots att solen lyser för första gången på sju månader och D-vitaminbristen är nära på dödlig, andra skulle inte missa Champions league finalen ens för födelsen av sin förstfödda.

Det enda jag själv är mindre intresserad av än dem båda är dopet av dottern till herr och fru haka.

En sak som intresserar mig betydligt mycket mer, om än inte ens i närheten så mycket som vissa av dendrofilerna här, men ändå. Är Trädklättrings SM som i år går av stapeln i Helsingborg. Mitt intresse i år är dock blandat med en viss grad nervositet efter som jag i år inte hade en enda skada att skylla på och var tvungen att ställa upp själv.

Om ni inte hängt med så länge att ni läst om de tidigare SM jag rapporterat från så kolla in det här och här där jag förklarat hur det hela går till.

Nu är det bara sju timmar till det är dags att inställa sig så dags att sova.

Ofta när jag är ute och socialiserar kommer följdfrågan "-Vad blir man då?" upp efter att jag berättat att jag pluggar statsvetenskap. Mitt vanligaste svar brukar vara "-Allmänbildad och arbetslös.." vilket till en början var ett skämt (eftersom fortfarande ännu inte vunnit en enda match över min gode vän Hugo i frågespelet MIG kanske även en lögn) men nu när jag har sett efter lite vilka arbeten som finns har det mer och mer gått upp för mig att det kanske ligger mer allvar i det påståendet än jag först menade.

Jag trodde helt enkelt att jag inom första året någon gång skulle snappa upp vad min nyförvärvade kunskap skulle kunna leda till för typ av arbete i framtiden. Nio dagar kvar på det första året när detta skrivs, och nej. Fortfarande inte en aning av vad det jag planerar att lägga ytterligare två(eller eventuellt fyra) år till på är eller blir till. Borde jag börja bli lite orolig?

Att jag precis som en del av den kursen vi läser just nu har läst inte mindre än nio debattartiklar och en 28 sidor lång broschyr om "avlägsnandet av en liten skinnbit på toppen av penis" gör mig bara ännu mer förvirrad. Helt införstådd i processen omskärelse visserligen, men underligt nog ger den kunskapen ingen större existentiell förståelse.

Så här ser det i alla fall ut i RFSU:s omskärelsepanflet:

Fem snoppbilder och jag vill ta tillfället i akt, så här medan ni fortfarande funderar över om klämman är en sådan ni har på brödpåsen, att be om ursäkt till dem som fann min och Elias söndagssång stötande (minst två mostrar efter vad det muttrades om på släktmiddagen hemma på bästkusten i helgen.)
Jag tror att det kan bero på en missuppfattning, men jag har hört att man aldrig ska avmystifiera en sångtext genom att förklara den, så det tänker jag heller inte göra.

Nu ska jag in till skolan och diskutera om omskärelse på nyfödda är barnaga och integritetskränkande, samtidigt som jag funderar vidare på vilken framtida arbetsgivare som skulle kunna vara intresserad av vad vi kommer fram till.

Live på radioshore.se nu!

Hur aggressiva är egentligen vildsvin?

Ööh jaha. Maten är slut. Ved har jag. Vad gör jag nu?
Frågan är om man egentligen går back på frisk luft när man campar i friska luften. Man sitter ju vid en brasa och fullkomligt suger i sig sotföroreningar.

Jag orkade sparka bräda i 45minuter innan jag dels blev trött i benen och dels insåg att jag inte hade en aning om när solen går ner. Hade känts skönt att ha tält och eld hockat innan det blir kolmörkt tänkte jag och klev av brädan, hoppade över diket och traskade in i närmsta skog. Gick 30 minuter innan jag kom ut ur skogen på andra sidan och svor över hur liten skog jag valt. Gick 15 minuter tillbaka för att i alla fall vara så långt ifrån vägar åt båda håll som möjligt och slog mig nöjt ner. Slog upp tältet, fixade ved, tände en eld.

http://nilsjohansson.blogg.se/images/2012/pic_201354487.jpg" class="image">

Idag var det egentligen meningen att jag, Petrus Galli och herr Westman skulle åka longboard på Öland och njuta jämt ut av motvind och varandras sällskap. På grund av sjukdom och ett regnmoln på väderprognosen blev det tyvärr inställt. Såå.. Jag lackade ur och bestämde mig för att dra själv. Inte till Öland och inte i motvind, men så långt jag orkar och åt det hållet det blåser. Nu sitter jag i skogen och har precis slagit upp tältet. Måste stressa lite för att hitta ved innan det blir mörkt, men det blir livefeed från mina tankar i skogen här i natt.

Efter att för en gång skull lyckats använda skrytboken till något annat än att uppdatera mig om människor jag inte pratat med på tre års träningsschema och "kycklingsallad" därefter, (är det bara jag eller är det något som inte stämmer när det månad ut och in uppdateras i text om träning och kost fyra gånger om dagen, men på samma gång bilder som mer verkar tyda på att sockervadd.. det é gott det!) då jag lyckades åka snålskjuts med Hannah som jag bodde med i Sälen när hon också skulle söderut, landade jag i Malmö i lördags eftermiddag.

Där möttes jag av två goda vänner, en gitarr och ett redan upphällt glas vitt vin, som enligt Joel trots smaken inte alls öppnades för första gången i Januari.

Joel hade jag inte träffat sedan nyår och även om det var närmare sen senast med Petter var det även där alldeles för längesedan. Det är något visst med gamla vänner och precis som vanligt började diskussionen på liten lagom nivå om hur lite det syns att vi tränat eller hur ful den och den nya tröjjan är, för att snabbt därefter gå över till gamla mycket högt värderade minnen som vid varje möte måste upprepas för att den det handlar om absolut inte ska kunna förtränga dåliga val i livet eller i krogdimman.

Efter ett par timmar på den nivån gick det tillslut in i fasen som troligtvis om den hörts av fel person hade fått oss inspärrade på mentalsjukhus.

Ett exempel på en fråga som förekom:

-Vad hade du gjort?.. Om du kom ner i köket hemma och såg din far sitta över din mor på huk samtidigt som han håller på att spinna väv med munnen som han lindar in henne i. Du smyger dig närmare och ser då att han har en stor vit aningen sned gifttagg som kommer ut ur anus på honom, som han då och då sticker henne med. När får syn på dig skriker han -KALLA MIG HONDJURET! innan han går upp i brygga och springer upp för trappan på precis samma sätt som flickan i Exorcisten.. Jag bara undrar vad hade du gjort då?!?!?

Jag vet inte vad som hände med vår humor, eller när det hände men av någon anledning slutar det ofta såhär. Hoppas ni ursäktar oss.

Det enda som fick oss att skratta mer var när Petter som hade berättat varmt om den fina kexchoklad-luftmadrassen han införskaffat för tillfället, klockan 02.20 efter en vända i Malmös krogliv inser att den nog inte blir jättebekväm att rulla ut sovsäcken på ändå..

Eftersom jag nu "embracear" livet på landet så tänkte jag att jag får se till att lägga i högväxeln i ansträngningen att bonda med mina grannnar. Vad kan vara lantligare och mer stereotypt på-landet-häng än sitta i fönstret och tajma in ett gå till brevlådan-mission exakt då grannen gör det för att väl där, 20m från ytterdörren, kunna utbyta ett: Fint väder vi har idag - Ja, mycket bättre än igår.. medan man vant och naturligt sätter ena benet på staketet och helt enkelt bara mår som en pärla utav den underbara gemytliga gransämjestämning man precis har bidragit till genom sitt knivskarpa uppmärksammande av rådande väderförhållanden.

Del 1: Bonda med hästarna.

11:04 - Som vanligt då jag ska sätta mig med en bok i solen försöker jag först hälsa på hästarna. Som vanligt då jag försöker hälsa på hästarna lägger de öronen bakåt och visar tänderna. Jag försöker då förklara för dem att det beteendet passar bättre för vakthundar än hästar, men de lyssnar inte. Jag går som vanligt in och hämtar tre morötter som jag visar för dem. Då försvinner dobbermanlooken direkt och de kommer fram och myser lite medan jag klappar dem till ljudet av morotsknaprande. 11 sekunder senare är morötterna borta och vi är tillbaka på vakthunds-inbrottstjyvs förhållandet.

Jag ger upp.

Del 2: Bonda med hästtjejerna.

Man kanske skulle tro att detta är en enkel match för en så charmant ung man som jag. Icke.

11:34 - En hästtjej är ute och promenerar med en häst i koppel och passerar mig. Jag som länge har velat komma in i hästhänget här för att eventuellt så småningom krigsmålad få rida i full gallopp över en äng och skrika-YIIIIIIIHAAAA! för att få det avbockat på "2do b4 die - listan" tänker att nu har jag min chans.

-Hej! Jag ler glatt och lägger ner min bok i knäet för att visa att det hade vart trevligt att prata lite.

-hej. Ett färglöst hej tillsammans med en vag antydan till att öka farten för att passera mig lite fortare för att slippa prata.

Jag inser att om det ska bli någon konversation och så småningom krigsmålad galopp är det upp till mig att prata igen. Eftersom de fyra hästarna i hagen har förföljt hästtjejen och hennes kopplade häst hela varvet runt hagen fast på sin sida stängslet påpekar jag det.

-Ser att de följer efter dig hela flocken.. får jag ur mig och inbjuder till ett svar som skulle skulle kunna bli ett skämt om att hon är hästarnas drottning som har alla hästar i världens vilja under kontroll, eller kanske i alla fall att hon luktar hästmat. Men det svarade hon inte. Istället:

-ja.

Sen var hon redan tio steg bort.

Jag ger upp.

Del 3: Bonda med pensionärsgrannen som arbetar med hästarna.

12:22 Jag hör gruset rulla när pensionärsgrannen som bor på ena sidan om mitt torp och arbetar på andra, kommer gående. Jag ser ännu en gång upp från min bok för att söka kontakt. Precis brevid mig har han ännu inte sett upp så jag slänger ur mig ett:

-God dag!

..i vilket fall.

Han tittar snabbt upp, besviken över utbölingen ska envisas med att vara trevlig när han bara vill gå grusgången förbi utan att behöva prata med någon, allra minst utbölingar med konstig dialekt.

-hej.

Sen är han borta igen och jag återgår till min bok.

Fem minuter senare kommer han gående tillbaka med en trave brädor.

-Du har minsann ständigt att göra.. säger jag leende och försöker ännu en gång invitera till samtal.

Han kollar upp och svarar..

-ja.

-Nästan så man skäms när man sitter här och njuter med en bok.. fortsätter jag och vägrar sluta försöka nå målet: ett avslappnat grannhäng.

Han kollar ännu en gång upp på mig och svarar ännu en gång..

-ja.

Jag ger upp.

En solig dag utan vind finns det inte mycket bättre saker att ta sig för än att först döda en björk och sen ta en kaffe i solen.