Nils reseblogg

Då jag idag redan vid elvatiden idag hade hunnit med två mål mat, en cykeltur och ett träningspass, utdelning av trädreklam i området jag bor samt ett medel till jätteolyckat försök med att återuppta mitt gamla gitarrspelande som inleddes för runt tio år och lades på is en vecka senare, insåg jag att jag hade ett problem.

Tiden.

Den som i vanliga fall inte har räckt till det jag vill göra, det jag borde göra och knappt till det jag måste göra är nu i mitt nya liv borta från Thai-Conny och Trädakuten ett totalt omvänt problem.

Jag har hur mycket tid som helst.

Nollningen har ju givetvis tagit en hel tid och verkligen vart skitkul, men då det både idag och igår råder midsommarväder var jag inte jättesugen på varken stranddag eller poängpromenad.
Sen så tackade inte min arma åldringskropp (jag är inte äldst i klassen men nära på) inte utan viss lättnad ja tack till en dag borta från “Studentlivet”(=öl)

Imorgon kommer dock förhoppningsvis moderjord med en riktigt efterlängtad present och löser tidsöverskottet som jag lider av med starka sydvästliga vindar rakt på Haga Park som tydligen ska vara ett av Sveriges bästa kitespots och från och med mitt nya hem borta från torpet.


Här är några bilder från igår. Blev inte mycket till utekväll eller nollning heller för den delen men så här ser i alla fall en torsdag i Kalmar ut.

Notis föresten!
Linnea K som jag spelade musik i Vacatierra med innan folk kom på att hon hade talang och att jag i alla fall var trevlig var igår med i True Talant på Tv3. Vet inte riktigt hur programmet fungerar men om det går att rösta på henne så se fan till att göra det. Hon var grym på programmet men är ändå tio gånger bättre i verkligheten Check it Out!

//M.v.h. Torparn´

Det är inte för inte som de kallar mig charter-Nils. Trivs som fisken i vattnet här nere med vind, sol och kitesurfande.

Petter kör på med sina; Megaloops, frontmobes, Blind Judge treor, S-mobes och så vidare, har själv ingen aning om skillnaden på dem så ni som är intresserade googla, medan jag mest försöker hoppa lite och eventuellt försöka och oftast slå mig på en backroll som tydligen ska vara det enklaste man kan göra, men som ändå är svårare än att pricka in en endaste vass pigg i hela Röda Havet. Christian som inte har kiteat innan har kört en tvådagarskurs och håller förhoppningsvis i just detta nu på att köra sina första meter. Förhoppningsvis har han INTE kommit till megaloops än..

Så här har vi det:


Ja, såhär kan man tydligen göra om man lägger en miljon timmar på att försöka först..


Vill påpeka att det är ungefär 70-80cm djupt vatten här..










Red Sea Zone Kitecenter..


Första steget i ett livslångt kiteberoende?


Så nöjd så..




Lite luft får jag i alla fall under brädan.. Det tar sig.

Eller ja.


Med hopp likt detta brukade de gamla Egyptierna ta död på elefantförare under de gamla Faraoernas tid.


Låren som inte har sett sol sedan jag sprang barrumpad som.. 18åring.


En skum Polack som förföljde oss hela veckan..

(Följande inlägg skrevs för en vecka sendan. Men då internet i Egypten verkade vara lika pålitligt som Statens järvägar kommer det upp fört nu från hemmaplan.)

Så fort jag skrivit klart förra inlägget och skuttat ut på stranden lyft av ren lycka på ungefär samma sätt som en sjuårig flicka med spring i benen på en solig sommaräng efter tre veckors ihållande piss från ovan, gick det som det alltid går. Jag lyckades givetvis trampa på den enda varelse som överlevt de decennier av nedskräpning som röda havet har fått utstå.

Kan vara därför den har byggt upp sin för en fotsula rent utav, förödande form. Jag fick helt enkelt ta emot hela röda havets hämnd för år av skumma oljefat på havets botten i form av en golfpegg rakt in i hälens fotsula.


Den bakre lite rundare taggen kan berätta precis hur det ser ut inne i min häl..

Men, med allt ont kommer något gott. Petter som precis på samma gång var på väg in efter första kitesessionen som tydligen av sjörövar-rimmen att tyda, hade innehållit mer “splatatatasch” än landade trick råkar som av en händelse inte kunna byta ut ett dåligt humör emot ett gott på något annat sätt än genom utdragande av golfpeggsformade snäckskal ur fotsulor.



Som på ett kick var han den gamle go’e Dolf Kischti igen, och det kunde det ju vara värt att ta lite smärta och troligtvis resten av livet som lytt för.

Om bara ett par veckor nu så ska trädklättringsuttrustningen hängas upp på väggen och bytas ut mot penna, papper och skolbänk. Såå, vad annat kan vara trevligare än att finna sig själv vid ett träbord i skuggan på Red Sea Zone Kitecenter i El Gouna, Egypten med en go gäng och en hel veckas kitesurfing väntandes så fort lågvattnet byts ut emot högvatten.


Live: En go gäng i Egypten!

Meningen är att njuta och ha skoj samt jobba upp en riktigt gyllenbrun bränna inför skolstarten, men det känns även lite i bakhuvudet som om jag bara gnider in salt i mitt öppna reseberoende till sår när jag ger mig själv ännu en smakbit av den så lätt igenkända ljuva surfdrömmen.
Men, men reseberoende ut, kompetensutveckling och hjärngympa in. Vart var jag, ja just det: Egypten.








I vilket fall så som ni kanske snappat upp här tidigare har min blonde lille gosse till vän, Petter “Dolf Kischti” Svensson helt släppt sin forna hobby att sikta med en AK-47replika mot folk utanför sitt fönster och istället bestämt sig för att bli världsbäst på kitesurf. Jag själv som givetvis hakar på framgångståget och hänger i bakvattnet (Wallah bakvattnet är ett passande yyyytryck) med aningen mindre skills i min trickarsenal hade givetvis ingenting emot att hänga med honom på träningsläger och på samma gång hinna med att olla ännu en kontinent. Nu har toppen av min penis vidrört hela fyra de sex stora världsdelarna. De ni!

Nu ser jag högvattnet komma in så det är dags att blåsa upp draken och applicera en centimetertjock hinna med solkräm från topp till tå.