Nils reseblogg

Att termometern visade -17C rörde mig inte ryggen då hela Trysilfjället var täckt med 20-30 centimeter orörd pudersnö som glänste i solen under den klarblå himlen.

När man åker i en backe med orört puder finns det inga tankar i huvudet, minst av allt kyla. Eftersom snön är så mjuk är det helt knäpptyst när brädan skär fram genom den. Man kan luta hur man vill åt vilket håll man vill och känslan är nästan som om man åkte på vatten.

 

När jag orgasmade mig ner snabbare än blixten med ett snömoln bakom mig kände jag mig fullständig.

 

Livet lekte.

 

Precis såå borde det vara jämt.

DÅ! PANG! Körde jag på en sten som låg dold under snön. Det tog så att säga stop. Jag gjorde fyra kullerbyttor som vid varje nytt snurr fyllde kläderna med snö tills det var mer snö i min jacka än det var jag. Plötsligt kände jag kölden igen. Så in i. Jag kollade ner på min underbara nya ögonsten till bräda och fick genast en klump i magen.

 

Hela högersidan av nosen är mos. Stålkanten har tagit formen av Benjamin Franklins siluett och både översidan och undersidan har släppt. Jag han åka exakt tre dagar och tre åk på min nya bräda innan den gick i graven. FAIL.. Snyft..

 

Den går visserligen att åka på, men precis som killen i skidverkstaden uttryckte det.
-De ba å schläng skidtn. Fuktän ä redän i dä. Skidtn kommer te å låsssne.

 

Men jag hade i alla fall tur med vädret.

 

Snyft.