Nils reseblogg

Marcus och jag träffades redan som små då vi spelade i samma bandylag.. Det påstår i alla fall Marcus, för jag har inget som helst minne av det överhuvudtaget och det enda bevis han har lagt fram är en matchbild från 1995 som till och med jag kan se är photoshoppad. Ren och skär lögn eller så är bara mitt minne lika bra som Marcus troligtvis var på bandy.

Det jag minns och räknar som starten på vår vänskap är skolstarten på den så mycket coolare än mellanstadet-skolan, Thorild. Där niorna var större än SVJ i Roahl Dahls bok och vi sjuor, i alla fall jag passande nog, var mindre än Nils Karlsson pyssling. Marcus var, för att vara snäll, lite lätt för motorintresserad för att hålla sig borta från McDriven.. och bandyn hade han slutat för länge sedan. Lite lätt rund och med noll koll på alla sporter som killlar i högstadiet normalt mäter sin manlighet i var det nog mer än en hockeykille som satte den fortfarande ovana snusen i halsen då;
-Marcus Larsson! Kan du vara vänlig och komma fram till scenen för att ta emot priset för årets idrottkille..

De runt femhundra eleverna som samlats i aulan för att fira att det snart var sommarlov såg ALLA ut som frågetecken när Mackanlackan ställde sig framför Kofi, killen som redan spelade fotboll med A-laget och bänkade 100kg och Jacob som andades bandy och hockey samt sprang 3 km på mindre än en minut, och tog emot diplomet.

Jag njöt, men troligtvis inte fem procent så mycket som Marcus. Han hade nämligen i flera år tävlat i gocart och vunnit mer priser än Kofi och Jacob tillsammans och hans senaste bravad var att komma trea i Renault 5 junior.
-Vadå? Tävlar han i rally? Shit va coolt! Marcus klättrade världrekordstora steg i högstadiehierrarkin den dagen och han var så glad att han inte ens brydde sig om att berätta för den nu svärmande folkhopen att det är enorm skildnad på rally och racing.



Men det finns mycket mer att skriva om Marcus tvådelade personlighet innan vi snöar in på racingen helt. Han var feg, han är feg. Allt från att ha på sig fel skjorta till mörker och hundar skrämmer den stackars Mackipack så mycket att jag ända till slutet på åttan fick följa honom hem om klockan var över fem på eftermiddagen. Sveriges mognaste kille som han är, kan inte Pappa-Marcus lämna förnuftet hemma när vi drar till sälen över nyår, utan går hela tiden runt och mumlar;
-Men, men, men.. mummelmummel.. pengar.. förstörd.. vi kommer alla bli skickade till helvettet!!!
..då jag eller Joel har spillt lite rödvin på en bordsduk eller eldat upp en prydnadsdalahäst i öppna spisen.
 
Han har ett bra jobb och en fin lägenhet, hade eget företag redan i åttan, har lyckadats springa bort 18kg, min mamma tycker han är trevligare än hon tycker att pappa är och han skulle aldrig någonsin bryta mot Sveriges lag.. Förutom om han får en ratt i händerna då..



För så fort Mackattack satt sig till rätta bakom ratten på vilket fyrhjuligt fordon som helst går han på en millisekund från Pappa-Marcus till ett badass hårdare än knogarna på Brad Pitts rollfigur i Snatch. 
Tutar, kör som Schumacher och svär så illa att stackars Ada ramlar ner död på fläcken då hon försöker korsa ett övergångställe. Om Marcus då råkar befinna sig i ett fordon utan frontspoiler kör han rakt över henne och annars svär han ännu mer över att ambulansmännen som jobbar på att flytta henne arbetar alldeles för jä*#"@ långsamt!

Men så fort dörren stängs bakom honom och hans händer släppt ratten är han hundvalps-snäll igen och lämnar alla sina mynt till den mycket förstjusta systern till Ada som står med en rödakorsetbössa, helt ovetande om hennes systers plöttsliga bortgång, vid Maxi.



Marcus har sedan länge slutat köra både gocart och renault 5, tagit sig igenom s40 challange, och tävlar nu i Camarobilar. För er som vet lika mycket om racing som jag gör är dom stora, ser coola ut och går fort som blixten. Eftersom banorna de kör på ligger långt åt fanders och jag har vart mycket dålig på att ta mig dit och heja på Marcus så är detta mitt sett. Sjukt stolt över dig vän! Du är grym, och grym på att köra bil!