En liten dikt såhär i tentaveckans anda.
Jag hade precis börjat få upp självförtroendet över att det kanske fanns en chans att tentan skulle gå vägen och kände att det givetvis skulle firas med en kopp kaffe i goda vänners lag. Dålig ide. De goda vännerna bestod av Adam a.k.a. "Lexikon" och Christian a.k.a. "tvivlaren. De lyckades med att i kombination spy upp ny info jag inte hade någon koll på alls och få mig tvivla på allt jag redan trodde att jag visste.
Efter tjugo minuter gav jag upp och lät de två diskutera med varandra medan jag utnyttjade magkänslan och skrev ett litet poem: (Vill tillägga att jag inte är självmordsbenägen, det var bara känslan just då som bäst kunde beskrivas såhär. Jag är egentligen glad)
Tack och adjö
dags att dö.
Det var en kul tid,
men nu har jag hamnat på glid.
För mycket filosofi,
hjärnan sa stopp.
Nu står jag på en bro,
hopp..
Tack och adjö,
dags att dö.
Det var en kul tid,
men nu har jag hamnat på glid.
För mycket filosofi,
hjärnan sa stopp.
Nu står jag på en bro,
hopp..
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Men äsch, lyssna inte för mkt på andra! Det gick säkert bra, jag tycker iaf att du verkade ha koll! :)
Postat av: Nils
Ja vi får hoppas på det!:-) Längtar till onsdag för att få reda på resultatet!
Postat av: Moa
haha åå vilken fin dikt!
Trackback
