En skön bild..
Innan Mick-Mitch lämnade snodde jag alla hans bilder från sommaren som varit.
Hittade den här bilden på mig från i sommras, måste säga att jag verkligen saknar jobbet, klättrandet och arbetskamraterna.
Men å andra sidan hjälper det att titta ut genom fönstret på ett tregradigt duggregn.. Ska nog ringa dem där borta på västkusten och retas lite.
Tillbaka från de döda..
Ni kanske tror på den mest självklara anledningen till att jag negligerat min livsuppgift att förse de som orkar läsa, troligtvis mamma och någon moster eller två vid det här laget, med information om vad jag gör i mitt liv just nu därför att jag blev så lycklig över att ha klarat min första tentamen att jag "gick marockanskt bröllop" på firandet och körde fest i tre veckor i sträck. Så kunde det ha varit. Och det var det jag kände mest för då jag äntligen kom fram till ljuset i slutet av tunneln tapetserad med idehistoria.
Men tyvärr, de tar inte hänsyn till sådant firande i den svenska skolkalendern. Istället fick vi, så snart som veckan därpå, börja med nästa kurs. Vetenskapsteori och värdeteori heter kursen och den är precis så djup som den låter. Jag gillar när läraren säger rakt ut att "-det är inte en fråga om att förstå, det är en fråga om att vara förvirrad på ett högre plan". Jag är just nu en vecka från tentamen och om förvirrad var målet så skulle jag vilja påstå att jag uppnått det på alla plan möjliga.
Jag skulle inte tro mina egna ögon om jag för ett år sedan hade sett mig själv här mellan Christian, Adam och 8kg böcker..
Men det har inte bara vart plugg som hindrat mig från mitt livsmission här på bloggen.
Samma dag som förra tentan plockade jag upp Mick-Mitch på tågstationen för lite assistans i "tentaslaskandet". Mick-Mitch som jag, för er som inte har läst på eran nilsjohansson.blogg.se historia, reste jag med i Centralamerika och som sen kom hit från Australien för att arbeta med träd hos oss i Gbg. Nu var han i alla fall på väg vidare i sitt mer eller mindre konstanta resande. En sista anhalt här i Kalmar för att säga hejdå till mig och Sverige sen vidare till Amerikat igen.
Vi hade en riktigt kul vecka som innefattade allt ifrån konstutställning och pumpasoppa på Öland till öldrickartävling på studentpuben och det är verkligen riktigt tråkigt han precis som några andra av mina närmsta vänner råkar hålla sig på andra sidan jorden mest hela tiden. (Hint, hint Martin..)
Mick-Mitch, precis som alla andra australiensare, tror att han är liiite hårdare än oss svenska män som tydligen alla får stå till svars för de få av oss som väljer att ha på oss röda byxor. Han sa till exempel då jag frågade om vi skulle ta en tur på inlines och cykel:"-do you know the worst thing about inlines? It´s telling your parents youre gay.." Tio minuter senare tycktes det dock se så roligt ut att han var tvungen att prova.
Efter att ha vart ute på Öland och sett lite nyklippta får blev vi inspirerade och Mick-Mitch fick äran att klippa mig. Det utnyttjade han..
Sen bara två dagar efter att Mick-Mitch lämnade kom nästa Aussie från göteborgsavdelningen och tog hans plats. Jack(off) också han från down under känner jag andra vägen om, vi började jobba tillsammans och blev vänner efter det då vi direkt insåg att vi båda två hade samma humor, låg. Det blev helt enkelt ännu en helg med full av aktiviteter; Kalmar slott, Paladiums dansgolv, Ölandscrusing och studenpubben.
Jack på Kalmar slott..
En avklarad, 50 kvar..
Mot alla odds var det faktiskt med ett leende jag lämnade tentasalen förra fredagen. Jag vet inte hur men på något sätt måste något av alla tusen sidor papper smugit sig in och fastnat någonstans inne i huvudet. Jag vet i och för sig inte om jag klarade mig eller inte men jag tror faktiskt det. -Åt fanders.. som en av mina klasskompisar uttryckte det tyckte jag i alla fall inte att det gick.
Det finns alltså hopp för att det någonstanns där inne finns lite hjärnkapacitet som inte har nötts bort av alla motorsågsbensinångor och dåliga skämt om kvinnors bakdelar som florerar tätare på en arbetsplats med åtta män som umgås alldeles för mycket, än bananflugorna runt gamla thai-mats räster i ett avarage studentrum.
Men som sagt, jag har ju inte fått tillbaka tentamen än så vem vet.
