New York - Fernie.. trött.. dålig humor.. kul!
Eftersom jag inte var jättesugen på att ta reda på om mina nyinskaffade talanger på New York-lingo räckte för övertyga alla Ganghztaz i Harlem om att de inte borde "pop a cap in my as" och "hustla mig" på min väska då jag var påväg till flyget klockan 02.30 bestämde jag mig för vara på den säkra sidan och lämna the Big Apple redan klockan 23.00.
Här är jag nu..
Efter en natt som inte riktigt levde upp till bullridingnatten på Johnny Utah's gick planet mot Phoenix klockan 06.30. Ni som har koll på den Nord-Amerikanska geografin vet att det är ungefär lika mycket påvägen till Calgary som St. Petersburg är påväg till Skagen. Fast 300ggr längre då. Men, det var billigast.
Sex timmar flyg där jag än en gång GIVETVIS hamnade brevid en gubbe utan muskler i nacken och totalt okapabel till att hålla sitt eget huvud borta från min sida armstödet.
När vi landade hade jag mer eller mindre vart vaken i trettio timmar och kände mig riktigt pigg och allert. Man hade ju kunnat tro att jag kunde ta och lägga mig och sova en timma innan nästa flyg skulle ta mig upp till vinterland. Men eftersom en av mina regler på resan är att klocka är ett Fail, så hade jag inget alarm och var rädd att jag inte skulle vakna om jag väl somnade.
(Den andra regeln fick jag ändra snabbt när jag bytte kontinent; ett plagg åt gången, dvs bara badbyxor och "fri som en fågel" så mycket det bara går.)
Fyra timmar flyg till som inte bara tog mig till Mr Immigration officer, utan även in i en helt ny fas av sömnbrist. Jag hann visserligen sova två timmar på planet mellan maten och landning, men det kändes nästan som om det gjorde saken värre. Jag var nu så trött att jag kan ha utvecklat schizofreni. Jag ser ingen annan andledning till att jag fastnade i immigration än att min andra nyförvärvade personlighet hette Jihad-Abdullah och att Mr ImmigrationOfficer såg min "grova tvådagars-stubb" (bästa skämtet hitills i detta inlägg) och anade oråd.
Det sista jag såg innan jag somnde med ett leende på läpparna första morgonen i Fernie..
Förhöret fick mig att finna ännu lite mer energi för att trycka ner Jihad-Abdullah och med en sista kraftansträngning tog jag mig in i Kanada och till greyhoundbusstationen. Där tog det dock stopp. Jag satte mig dödshungrig på ett mathak och somnade innan maten kommit. Som tur var sov jag inte så djupt och vaknade snabbt då servitören ryckte mig i armen och skrek: -IT WILL BE $4.95!!!! i örat på mig troligvis mer än fem gånger..
Som tur var hade jag nästan sex timmar innan bussen till Fernie gick och lyckligtvis vaknade jag i god tid.
-Gött nu kan jag äntligen sova utan att vara rädd för att missa något, tänkte jag och sjönk ner i bussätet. FAIL!
Man kan ju tro att min fylliga och mycketvälformade bandystjärt borde tåla en hel del sittande. ICKE! Två dagars sittande hade nu resulterat i en träsmak i rövbenen som troligvis kan jämföras med ett medelhårt förhör i Irak under Saddam-regimen. Kanske hade Saddams efterföljare fått reda på Jihad-Abdullahs planer på att störta regimen och nu sänt ett bussäte och en ömmande stjärt för att få honom på andra planer. I vilket fall, jag kunde inte sitta, eller ligga på sidan eller ligga på rygg och alla ni som testat vet hur omöjligt det är att ligga på mage på två bussäten.
Klockan fyra på morgonen steg en paralyserad haltande kille med grova psykiska problem efter sömnbrist och träsmaks tortyr av bussen i Fernie.
Min hästenssäng första natten i Fernie.. Ack så skön!
Givetvis öppnade inte receptionen försen klockan 07.00 så jag totaldeckade på en träbänk som i det stadiet jag befann mig var skön som en hästenssäng.
Klockan kvart över åtta vaknade jag av att det var nio personer i receptionen som nu hade vart öppen i över en timma.
-Oh hello, didn't wanna wake you up, sa damen i receptionen med ett leende och gav mig nyckeln till himmelriket i form av en säng medan jag först kollade på henne, sen på träbänken, sen på henne igen, sen ännu en gång på träbänken och tillbaka på henne.
-Thanks for the key.. sa jag och inom fem minuter sov jag igen.
Fast i immigration..
I högtalarna på Phoenix flygplats:-And to everyone that is taking the flight to Calgary.. Why.. Why.. Why? Its is freezing up there folks and its getting colder. This is your last chans NOT TO GO, the gates close in ten minutes..
Alla i Costa Rica tyckte jag var knäpp, ni därhemma tycker troligtvis jag är knäpp, de i New York tyckte jag var riktigt knäpp, killen med mikrofonen i Phoenix tyckte vi alla var knäppa och nu till och med den Kanadensiska immigration-officeren som höll kvar mig i “är killen terrorist???-rummet” i över en timma för utfrågning vid gränsen.
-So you went to Mexico?
-Yes.
-And then Costa Rica?
-No I travelled around central America first.
-For how long?
-About eleven weeks.
-Why?
-Backpacking and surfing..
-How did you support yourself doing this?
Jag funderade snabbt på att slänga in ett smuggla-knark skämt men kände att vi båda eventuellt inte delade samma humor så jag lät bli.
-I work alot at home.
-Doing what?
-Climbing tree's.
Tystnad..
-Climbing trees?
-Yes sir..
Tystnad och en lång blick som sa: Jag kan trycka på en knapp på min sida skrivbordet och tolv SWAT-killar kommer inom tre sekunder pressa dig mot golvet och böja dina armar i vinklar du aldrig trott var möjliga.
Trettio minuter senare.
-So.. You are telling me.. That you worked climbing trees in sweden all summer.. Then went backpacking in central America working on your tan on beaches while surfing.. In really cheap countries.. And then decided…Tystnad och en lång death-stare.. That you “missed” the snow and booked a ticket here.. Spending your whole budget on gear..
-Yes.
Efter denna utläggning sas inte ett enda ord på mer än tio minuter medan officeren aggressivt knappade på sin dator.
-Okay I’m gonna let you in, but I have one big concern.. Suck och death-stare igen.. And that is that you will not afford a ticket home again, and that means that you will have to work illegaly and I do.. Not.. Like.. Illegaly.. So therefor you get this visa that allows you to stay until 1may, witch I very much doubt you can. If you have not left 1may, there goes out an warant for you’re arrest.
-Okay, thank you very much sir..Sa jag och andades ut samtidigt som jag suddade ut planerna på vad jag skulle tagit mig för om jag fick en spark i stjärten tillbaka in i USA.
WIN! och FERNIE HERE I COME!
PBR - Professional Bull riders!
En av mina bloggregler som jag håller måttligt till mellan tajt på är att jag inte vill skriva om festkvällar. Jag menar min mor läser det här. -Hej Mamma..
Men.. när man precis klarat att sitta kvar en respektabel tid på en mekanisk tjur i en bar på Manhattan och blir serverad gratisshot i famnen på tjejen som är modell på framsidan av GTA (Ett såndäradant dataspel mamma.) Då måste man nästan nämna det. Att baren dessutom var överfull av världens bästa Bullriders som precis tävlat i Madison Square Garden och nu firade alla nybrutna revben på JOHNNY UTAH’S westernbar där Ashley råkar arbeta, gör att festkvällen ändå kvalar in och hamnar här.
Jag, sprit och tjejen som tydligen är modell för GTA..
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en guide som klådde AVI?????? , vår guide vid templet Chichen Itza, men Ashley som har visat mig runt här i NY klår honom utan tvekan. Inte nog med att hon visat mig och Mick-Mitch runt i hela New York och berättat om exakt vart Adam Sandler kissade på väggen i “Big Daddy” eller vart gänget i “Vänner” hoppar i fontänen i gamla introt, hon har även lagat mat och tagit med matlådor då hon tyckte att jag ätit snabbmat för många gånger en och samma långhelg.(Hade jag bott i New York hade jag också definitivt vart fet.)
Efter en heldag på Jersey Gardens var jag och Mick-Mitch rejält trötta och tänkte först ta en lugn kväll. Ashley som ringde upp Mick-Mitch och övertalade honom att vi var tvungna att komma förbi hennes jobb och ta en öl hade dock helt andra planer.
För det första ropade vakten som kände igen Mick fram oss så vi gick före hela kön. Om det är gött att gå före en kö hemma så är det näst intill stjärnstatus att göra det på Manhattan. För det andra hade hon berättat om de två bortkomna backpackersen för hela personalen så alla kom fram och hälsade då de hade tid över mellan ölrundorna. Så fort en öl i handen började närma sig ens i närheten av botten stod där en servitris med en ny “-For Ashley boys”
Några av de här hattarna är världens bästa Bullriders! De du!
Det är dock inte dessa barbies..
Ken däremot.. Han kan han!
Baren var fullpackad och kön till den mekaniska tjuren mitt på dansgolvet var lång. Det betydde dock inte att alla behövde vänta länge för att komma upp. Av någon anledning fick alla tjejer med silikon i tuttat och läppar och säkerligen mer ställen än så eller “lite” fylliga amerikanska stjärtar gå före i kön. Det gick ungefär tre sådana tjejer och sen en ur kön. Men ingen var ledsen för det och när det tillsist blev min tur var det givetvis i samma sekund som Alex, tjurstyraren/konferenciern skrek ut att -And here comes THE BEST BULLRIDERS OF IN THE WOOOOOOOORLD!!!
Alla ögon tittade bort emot cowboyhattarna som gjorde en storartad entré medan folk skrek och applåderade.
Jag själv som inte riktigt kunde applådera eftersom jag försökte hålla mig kvar på en mekanisk bistucken Ferdinand hade inte haft en aning om att det just denna helgen var en av de största Rodeo tävlingarna för året i Madison Square Garden med given efterfest på Johnny Utah’s.
Jag och någon som tydligen är phett grym på att sitta kvar på en 900kg tjur i åtta sekunder!
Det var helt enkelt cowboyhattar och shortor med Wrangler sponsortryck överallt. Nu är allt sådär underbart udda igen tänkte jag och lovade mig själv att gå på rodeon nästkommande dag.
Fyra timmar senare blev jag väkt på hostelet av en annan kille som ägde en klocka och som jag tydligen hade berättat om rodeo för.
-Let’s go man, it’s almost ten’o’clock.
-mlöh.. Svarade jag och försökte fukta gommen.
Vi satt en liten bit från ringside, så jag stal lite foton från google..
En timma senare befann jag mig i vilket fall ståendes i Madison Square Garden som jag sett i så många musikvideos att det kändes overkligt och lyssnade medan någon bad en bön i högtalarna för alla amerikaner, bullriders samt tjurar i sann amerikansk anda innan nationalsången sjöngs och jag på riktigt kände hur jag fylldes av äkta amerikansk kultur. Mer WIN! på ett dygn kan möjligtvis endast klås av en ballongfest.
Reseblogg eller modeblogg?
Efterlysning: Jag behöver en kvinna!
Jag kanske är världens bästa t-shirt shoppare. Jag kan gå in i en affär och utan att ens veta hur det gått till lämnar jag den tio minuter senare med minst tre schyssta t-shirts som alla sitter perfekt. Det spelar ingen roll om jag är ute efter byxor, solglasögon eller pizza det blir ändå alltid en t-shirt. All annan shopping händer liksom bara inte.
Igår åkte jag och Mick-Mitch till Jersey Gardens som är ett outlet mall utanför New York. Jag behövde precis allt vilket kanske är mångas dröm. Shoppa loss. Men jag kan inte. Det första vi gjorde var att i god Amerikanskanda smälla i oss två enorma mål Burger King, sen gick vi runt i sakta mak och tog på kläder.
-This one is nice maybe I should try it.. aah I'm to hot.. fuck it..
Hade vi bara haft med oss varsin shoppaholic till kvinna, eller möjligtvis min gode vän Bulle som under sina 23 år på jorden har köpt fler t-shirts än vad en mor till åttlingar gör under en livstid, så hade vi säkert kommit därifrån med arton nya outfits.
Det var dock inte total Fail och efter ett par timmars shoppande med flera matpauser hade vi äntligen fått ihop nog med påsar för att kunna säga att dagstrippen var värd sin biljett. Efter ännu ett svep på Manhattan idag så skulle jag nästan kunna säga att jag inte kommer frysa då jag landar i Calgarys -18C. Men bara nästan och jag har fortfarande alla snowboardkläder och utrustning kvar på listan. 
Var trött, varm och mätt, men lyckades få ihop en samling påsar tillslut..
Fem procent av Jersey Garden som är stooooort!
Keps någon?
Snöar!
Idag vaknade jag med en känsla av att luft aldrig igen skulle kunna passera egenom min näsa. Den är så täp att jag tvivlar på om den någonsin kommer att öppna igen. Lite hosta på det och jag hatar officiellt Spirirt airlines för att de tvingade mig traska runt i vinter New York halva dagen igår huttrandes utan jacka.
Kan visserligen bero på sömnbristen också som jag kanske borde ha lärt mig att jag inte klarar av nu när jag för tredje gången på resan vart utan sömn i två dagar och blivit sjuk direkt efter det. Fail!
Min väska har fortfarande inte kommit och idag hade jag planerat in en resa till ett outletmall för att shoppa nya varma kläder. Det är bara det att det hjälper inte mycket med de tre tjocktröjor jag lånat av Mick-Mitch då det ser ut såhär utanför fönstret:
En vansyn för er därhemma antar jag men för mig är det första gången på nästan ett år. Ser fram emot julen som borde infinna sig inom en vecka eller två.
Snowboardabsinensen är nu högre än Empire State building och när den där känslan man får då man för första gången för året åkt liften upp och spänt fast sig och hoppar fram emot sluttningen infinner sig, kan jag lova att mina mungipor kommer befinna sig näst intill bakom öronsnibbarna.
Nu är det dags för nässpray och en god låt innan jag ska träffa Mick-Mitch.
Utan kläder i New York.. KALLT!
Jag fick helt enkelt lämna kön, byta om och ställa mig längst bak igen. Jag tog på mig mina enda långbyxor som är ett par tunna cargopants, mina tunna tygskor och slängde ner den enda tjocktröjan jag ägde i handbaggaget. Jag tvekade en stund över jackan och mössan, men bestämde mig för att bara lägga dem överst i det incheckade baggaget och plocka fram dem när jag väl nådde New York. FAIL!
Vid mellanlandningen och gränskontrollen i Miami kände de Amerikanska gränsvakterna att det nog var bäst att prioritera de trettiofyra personerna i US-Citizens kön med sju öppna luckor och inte de tvåhundrafyrtio i visitorskön som fick nöja sig med en lucka. Exakt klockan 06.59 kom jag godkänd och med nytagna fingeravtryck in i USA. Klockan 07.12 skulle mitt nästa fly gå och då hade jag fortfarande inte hittat min väska och kommit igenom tullen och ännu en securitycheckpoint. Jag sprang som en galning och knödde mig före i köer bättre än klimpen i Bert-filmerna och han tillslut med flyget som väntade femton minuter extra på mig med runt 200 onda ögon som följd då jag äntligen flåsande slog mig ner på 22F.
Jag och min nyinköpa Giantsmössa i New York City..
Ett par timmar senare då jag stod ensam kvar vi det rullande bandet och såg hårborsten någon måste ha tappat åka förbi för sjunde gången, kände jag mig lite som Stig-Helmer och insåg att min väska nog inte hade haft samma tur och nog inte hade hunnit med planet.
Om jag hade haft alla mina kläder hade jag haft för lite kläder och nu låg jag inne med mindre än hälften samtidigt som jag såg stod på snö för första gången på tio månader. Jag fyndade snabbt vad jag trodde var en New York mössa för $5 på flygplatsen och efter det har alla på stan ropat -GO GIANTS! när jag gått förbi. Tur att jag valde ett lag folk gillar tänker jag och gör tummen upp tillbaka.
Förövrigt måste jag säga att jag än så länge verkligen älskar New York. Inga kläder, förkyld, snorig och ännu en gång med rejäl brist på sömn irade jag idag runt i The Big Apple och fick fråga om hjälp ungefär vart tionde steg. Alla är hur trevliga som helst! Busschauffören som ganska snabbt märkte att jag inte var jätteruttat gav mig en guidad tur och en gratisbiljett till nästa buss, två gubbar som jag trodde vart vänner i sextioår, men som visade sig precis ha träffats bjöd in mig i en djup diskution om vad jag inte får missa när jag är ung. En kvinna som jag frågade efter vägbeskrivning följde mig två kvarter åt fel håll för henne bara för att se till att jag hamnade rätt. UNDERBART!
Och se där vem som kom och mötte upp, Mick-Mitch i egen hög person har två veckor kvar här innan han lämnar för Australien. Fick till och med låna två tjocktröjor och vantar av honom så nu är det ingen stress med väskan längre.
Tillsammans kollade vi in NILS fitt center, som tydligen är ett stort märke här. Kan hända att det innan expertbildredigeringen utfördes stavades NILS fit center. Men det är hystersikt roligt i vilket fall! WIN!
