Nils reseblogg

Det är alltid ett evigt tjöt om hur värdelösa vi svenskar är på att småprata med främlingar. Men det är verkligen så och jag hatar det. Man måste antingen vara full, förståndshandikappad eller riktigt gammal och gaggig om man får för sig att tilltala den som står bredvid en vid busshållplatsen eller den som sitter i sätet intill på tåget.

Jag gör alltid mitt bästa för att bevisa motsatsen och slänger ur mig lite kallprat för att förhoppningsvis hitta någon som är sugen på att tjöta lite för att få tiden att gå fortare. Ibland har man tur och hamnar bredvid någon skön kille med downs-syndrom som ligger steget före medelsvensson i social-kompetens och faktiskt tjötar skit hur lätt som helst. Eller som den gången jag och Hugge swebussroadtrippade till Oslo och jag hade turen och hamnade bredvid en kvinna som rest jorden runt i 20år och var ett vandrande reselexikon.

På bussen till Oslo i somras hittade jag en riktigt bra bussvän!

Men igår på tåget hade jag inte riktigt samma tur. Jag såg att killen bredvid mig läste en onormalt tjock tidning om fina viner.

-Så du gillar vin du? Sa jag och sprutade social-kompetens, medan jag log och nickade mot tidningen.

Killen kollade sakta upp från texten han just läst och lät sin blick sakta vandra från tidningen över ryggstödet på stolen och sakta över på mig. Han så ut som om han ville döda mig då hans mun rörde sig och han väste ur sig ett kort.

-a.. Han kollade mig i ögonen och sen lät han sin blick sakta vandra tillbaka samma väg som den kommit.

”oooookej” tänkte jag och bestämde mig för att spela tetris på mobilen istället.

 

En vecka kan inte vara sju dagar! Knappt en timma känns mer korrekt. I alla fall när jag ser tillbaka på denna veckan. Schwooosch! Så var den slut.

 

Den var helt underbar och för att citera coola killen i Sällskapsresan; "-Riktigt, riiiiktigt nice.." Man kan inte jämföra åkningen i alperna med åkningen i norden. Det är två helt skilda saker. I Hemsedal där jag brukar vara oftast är det parken som gäller. Liften – FunParken – Störtlopp ner – Och om igen. Jag skulle gissa på att fallhöjden på berget är runt 800m eller så och mycket mer än så är nog knappt på något ställe i Norden. Alagna där jag var nu har 1800m fallhöjd i backarna. Skidsystemet sträcker sig över tre berg och man kan som vi åka en hel vecka utan att ha åkt samma backe två gånger. De har ETT Big Jump. Allstå det blir mer fokus på åkandet. Fort.

Byn, dalkullorna, pizza, de tre slappaste skidåkarna i historien och kvällshäng på vinbaren..

För om man ska ladda på riktigt i Nordiska backar tar de slut innan man hinner blinka. I Alagna är man tvungen att stanna och vila benen för att backarna är så långa. Förut trodde jag att jag föredrog parkhänget. Men nu vet jag att de beroende framkallande känslan man får när man flyger fram över ett hopp är precis lika stark då man shreddar hot pow. Åker i pudersnö allstå. denna resan har blivit som en pånyttfödsel för mig.

 

Det var inte direkt superlätt att fota med snö överallt men några bilder blev det.. Puder=BIG WIN!

Vi började hänga med en gammal gäst till Norr-Jocke och han släpade ut oss i offpisten. Tack Jimmy för mitt livs åk. Vi gick kanske trettio minuter över en kam och hittade sen det vita guldet. Pow! Det såg precis ut som i sällskapsresan när de förstör coola-killarnas perfekt lagda åtta. Det var superlätt puder upp över knäna och jag som i vanliga fall bara åker snowboard fick mitt livs bästa åk.. På skidor!?!?!? Det tog oss två timmar att ta oss ner till byn offpistvägen och det var redan mörkt när jag vi stövlade in till de andra som var fem minuter från att ringa alp-patrullen. De såg direkt på våra miner vad som hade hänt. Årets åk och de hade missat det.

 

Runt 02.30 natten mellan fredag och lördag stod jag och Linus i tvättstugan och hängde tvätt. Det är det sköna med att bo i stan, man kan tvätta och gå på krogen samtidigt. I vanlig ordning hade jag givetvis sett till att inte förbereda någonting inför resan fören i sista sekund.  Därför blev det fredagkvällstvättning och mitt-i-natten tvätthängning. Tåget går ju inte fören klockan 13.30 ändå, tänkte jag. Packa kan jag göra sen..

Problemet var bara det att jag tänkte så ända fram till klockan 13:00 då jag insåg att jag hade tittat en timma fel på klockan och nu låg lika mycket efter i packtid. Jag förvandlades från mitt-i-natten tvätthängningsbakis till stress-Nils på noll komma nollfem sekunder och lyckades med hjälp av Linslus packa, duscha (Obs, just duscha klarade jag utan Linslus) och ta mig till centralen med en snowboard-tail klämd i dörren till godo. Tåget hade rullade innan jag hade tagit av väskan från axeln om man säger så.

 

Tåget tog mig till Helsingborg där jag hade en timma över tills Bollnäs-Mora gänget skulle plocka upp mig med minibuss. Han med en fika med Sven-min-vän som emigrerat söderut för det varma vädret eller skola, vem vet. Mycket trevligt var det i alla fall och kopparna kaffe vi han med sabbade min mage precis lagom till att det var dags att hoppa på bussen.  Det var riktigt kul att träffa Norr-Jocke (nu vet jag att han är från Bollnäs, men man kan inte byta bloggnamn hursomhelst) igen. Hann med en öl med honom i somras men innan dess var det Vang Vieng i december.. tvåtusen.. öh.. åtta.  Sjukt vad tiden går.

 

Förutom Norr-Jocke var det tre av hans barndomsvänner från Bollnäs och två tjejer från Mora som han, och tydligen jag med fast jag inte kommer ihåg det;), också hade träffat i Vang Vieng. Jocke började köra och jag tog över vid tolvtiden i Tyskland. Fem timmar spiiiiikrak autobahn mitt i natten med exakt tretton mötande bilar och som bäst en och annan rastplats som varians i vyn var, tro det eller ej, inte så givande och hade det inte vart för sex-sju redbull och min nye vän Johan som höll mig sällskap hade jag med största sannolik haft sju lik på mitt samvete just nu. Nästa gång ska jag skippa mitt-i-nattentvättning och öl dagen innan jag ska köra bil tvärs igenom Europa. Note to self.

Runt tio på söndag morgon efter tre timmar sömn, har aldrig mått bättre..

Vi överlevde i alla fall mitt körpass och då Johan tog över klockan fem kan jag ha vart den absolut sämsta hålla-vaken partner någon någonsin kan ha haft. När jag började prata osammanhängande om flygande vägskyltar sa Johan att det var okej om jag tog mig en liten lur och innan han avslutat meningen sov jag redan. Med tanke på att jag druckit sex redbull måste jag ha vart rätt trött för att ens kunna stänga ögonen.

 

Under söndagen turades jag, Johan och Norr-Jocke om att köra och tiden fördrevs med MIG och allmän bonding. 30h tillsammans i en bil och vips kan man allt om varandra och har fått sex nya vänner. Tillslut kom vi fram till Italien och firade det med en äkta Italiensk pizza. Aaaaooom!

 

Aaoooom!

Har åkt bil i 29 timmar, åkt snowboard och umgåts med Bollnäsboys och dalkullor. Skrattat, ramlat, gråtit, skrattat och om igen. Men det orkar jag inte berätta mer om för snart ska det upp och åkas igen. Puss!

Om cirka tre timmar ska jag ner till stan och ta tåget till helsingborg. Där ska Norr-Jocke och hans gang plocka upp mig med minibuss och sen ska vi köra hela vägen ner till Alagna i Italien och åka skidor och bräda i en vecka. WUNDERBAAAR! Det är precis sånt här som räddar januari från att vara den mest värdelösa månaden på hela året.

Det enda som är mindre kul är att jag fortfarande inte har packat och nu börjar få liiite bråttom. Får väl ta mig samman och göra det nu.. snart.. facebook lite först.. sen.. Packa.. Vi ses om en vecka!