3000mord på 10månader.
-HOW did you guys get here??
-We came with bus..
-No bus stop here..
-Oh you mean right here.. We took a taxi to a hotel, and we walked from there..Why?
Jag kunde inte bestämma mig för om mannen såg livrädd ut eller om han bara tyckte vi var hjärndöda gringos.
-Suck.. You have to know this is a beutiful country.. .. but it has cancer... gangsters.. alot..
Han såg ut i fjärran som om han kom ihåg en tid utan vapen och tatuerade pitbulls till ungdommar.
-But isn't safe in the day?
-No! Han svarade innan jag hunnit avsluta.. From central station and up its alright, in the day ofcourse haha.. at night you know..BANG BANG! everywhere here hehe.. But where you are now is east-city. Very bad. All time. You should go back to your hotel. NOW!
Han avlutade med ett galet skelögt psykstirr rakt i ögonen på mig. Jag som först blev glad över att äntligen ha en konversation med en local på ett gemensamt språk hade sedan andra meningen inte vart lika lycklig längre.. FAIL!
Visst hade jag läst på i The Lonley Planets guidebok om farorna i San Salvarode. Gäng, Mara Salvatrucha, ficktjuvar, vanligt med påkörningar, gå ej ut efter skymning och framför allt håll er för allt i välden undan från östra delen av stan.
Men sen tänkte vi inte mycket mer på det och tog för givet att ingen skulle vara dum nog att placera busscentralen med utrikesbussavgångar för backpackers mitt i den mest kriminella delen av stan. Man kan säga såhär; det var tur att vi bokade hotelet i samma byggnad eftesom vi inte ville ta oss hit i mörkret (bussen avgår 04.30). För just nu är vi Öster om Öster.
Alltid kul med lite harmlösa tags på väggen intill hotelentrén:
Vi hade även tagit förgivet att det var säkert att gå ut i dagsljus och hade redan tagit oss en bra bit ifrån hotelet. Kändes sådär att traska hemmåt i skymningen i ett land med 500 000vapen varav 60% är olagliga och som under tio månader för ett par år sedan hade över 3000mord. Inte en enda gringo till så långt ögat nådde och alla, jag menar ALLA gav oss en av två blickar. Antingen "Dumma jävlar ni kommer blir rånade" eller "Dumma jävlar jag ska råna er".
Men det hände aldrig. Antingen för att de alla hade sett mig cagefightas på ESPN eller för att vi var hela fem pers och för mycket problem.
Vakten i porten på hotelet släppte ut en avgrundsdjup suck av lättnad när vi kom tillbaka helskinnade ett par timmar senare än vad han hade velat och förbjöd oss att lämna hotelet igen innan bussen lämnar imorgon bitti. Allstå husarrest i San Salvador. Tur att vi köpte med öl från macken på vägen.
Solen går ner över taken öster om öster i San Salvadore. Det ingallrade taket är vår enda chans till frisk luft just nu.
San Salvador.
Misstänker att det blir till att hålla sig inne efter skymningen med tanke på all grov kriminalitet dock, Ms13, världens största kriminella gäng huserar oturligt nog med sitt högkvarter i samma land som vi befinner oss i nu.
Hoppas vi vaknar med alla tillhörigheter kvar och med bakdelen intakt.
Time will tell.
Ses i Nicaragua
Vi nådde paradiset i Skymningen
Efter att ha pluggat spanska, ollat näsor och ätit alldeles för mycket guacamole (om det är möjligt), lämnade vi San Pedro och Lake Atitlan för lite välbehövlig värme vid kusten. Precis som jag skrev tidigare blev Monterico vårt första stop längs kusten och det hade precis vad vi behövde: En strand, sol och en pool. Där slappade vi en hel dag och överdoserade D-vitamin rakt in genom kroppens porer. Energin kom tillbaka och jag kände mungiporna dra sig upp mot öronen mer och mer ju längre dagen led.
Med undantag för ett par timmars rimmande på pirat-slang vid filmuppladdande, blev vi alla märkbart piggare och gladare av bara lite sol.
Det resulterade också i att vi alla blev rastlösa ganska så fort och därför drog vi efter bara på nätter på El dolfin(rekomenderas) vidare emot El Salvador.
Vi gick igenom Monterico tills vi kom till floden som omsluter "halvön" där vi hoppade på en båt som skulle avgå om:
-Cinco minutas mi amogos!
efter fem minuter hade vi dock inte lämnat kaj och inte efter fyrtiofem heller. Men det gjorde inte så mycket eftersom vår nyvunna aussievän Mick av någon andledning hade fiskelina och krok i väskan. 
Efter ett par rejäla bamsingar som oturligt nog hade en svaghet för friterad kyckling, gick i alla fall äntligen båten. Och efter det Chickenbussen, och en till chickenbuss och en prommenad över gränsen på det och sen en minibus.
Helt plötsligt svängde Manuel minibussen in på en liten grusväg och eftersom det redan hade börjat bli mörkt såg vi inte mycket. Ännu än gång undrade jag om det var dags att en halvtimma senare hitta mig själv naken i djungeln. Icke!
Istället körde han oss till ett hostel som heter Papaya och väl där var detta det första som mötte oss.
El Tunco i El Salvadore är precis vad jag letat efter. Chill, overkligt vackert och det enda som finns att göra är att surfa, surfa surfa, möjligtvis klämma i sig en burrito och sen surf igen.
Dagsrytmen är därefter, dödstyst efter nio och alla vaknar klockan sex. Som handen i hansken för en morgonpigg gosse som en själv.
Synd bara att det tog ungefär tre sekunder och lika många kallsupar att inse att; Ja justeja, Surfing är ju ybersvårt.
Men de ska gå! Ett par tre veckor längs the pacifics kust och sen kommer det carvas dom bara den. WIN!
