Nils reseblogg

Då jag idag redan vid elvatiden idag hade hunnit med två mål mat, en cykeltur och ett träningspass, utdelning av trädreklam i området jag bor samt ett medel till jätteolyckat försök med att återuppta mitt gamla gitarrspelande som inleddes för runt tio år och lades på is en vecka senare, insåg jag att jag hade ett problem.

Tiden.

Den som i vanliga fall inte har räckt till det jag vill göra, det jag borde göra och knappt till det jag måste göra är nu i mitt nya liv borta från Thai-Conny och Trädakuten ett totalt omvänt problem.

Jag har hur mycket tid som helst.

Nollningen har ju givetvis tagit en hel tid och verkligen vart skitkul, men då det både idag och igår råder midsommarväder var jag inte jättesugen på varken stranddag eller poängpromenad.
Sen så tackade inte min arma åldringskropp (jag är inte äldst i klassen men nära på) inte utan viss lättnad ja tack till en dag borta från “Studentlivet”(=öl)

Imorgon kommer dock förhoppningsvis moderjord med en riktigt efterlängtad present och löser tidsöverskottet som jag lider av med starka sydvästliga vindar rakt på Haga Park som tydligen ska vara ett av Sveriges bästa kitespots och från och med mitt nya hem borta från torpet.


Här är några bilder från igår. Blev inte mycket till utekväll eller nollning heller för den delen men så här ser i alla fall en torsdag i Kalmar ut.

Notis föresten!
Linnea K som jag spelade musik i Vacatierra med innan folk kom på att hon hade talang och att jag i alla fall var trevlig var igår med i True Talant på Tv3. Vet inte riktigt hur programmet fungerar men om det går att rösta på henne så se fan till att göra det. Hon var grym på programmet men är ändå tio gånger bättre i verkligheten Check it Out!

//M.v.h. Torparn´

Lagom till nästa äventyr (sitter på tåget till Köbenhavn) har jag lite tid över för att än en gång försöka berätta lite om den årliga sammankomsten med apmänniskor kallat trädklättrings SM som år 2011 gick av stapeln i Hufvudstaden. Tävlingen till ära hade 08:a-land klätts i vårsols-skrud och visade upp alla sina underbara färger. Det gjorde även vi bonnebrända besökare, om nu bildlärar-Marianne har fel och vit, kritvit, likblek och ljusvit räknas som en färger.
Torsdag packade alltså vi som inte skulle tävla och därför var aningen mindre nervösa in klätterutrustning, musikspelare, öl, mer klätterutrustning, mer öl, en grishund, en thailändare och en Australiensare plus oss själva i två bilar och begav oss av mot öst.




Genomgång av workclimbträdet med alla deltagare.

Efter att ha insett att chauffören jag fått i min bil extraknäckte som kissepaus-gestapo förvandlades första delen av resan till något av en bergodalbana av känslor. Lycka över att vara påväg någonstans som inte var hem eller till jobbet och sorg över att jag för varje mil som gick var mer och mer säker på att min död skulle orsakas av en inombordsvattenballong med högre sprängkraft än ejafjäettlajöukull.
Tillslut fick vi dock stanna och även om det var på håret att jag överlevde så kunde jag nu njuta till fullo av vårkvällsolen som mötte oss där vi körde över broarna in i Stockholm. Klart att man som Göteborgare tycker att hemma är lite bättre, men jag måste med risk att inte bli tillåten tillbaka hem, erkänna att det är riktig sommarkänsla att köra in i Stockholm med alla broar och allt vatten. Kan även bero att jag enbart vart där på sommaren.


Ciaran visar färg, Jack"MrMayhem" Kemish posar, åskådarhäng och sist men inte minst Paris Hilton och Tinkerbell..

Mer eftersom vi alla sådär helgen innan lön hade begränsade tillgångar än att för att vara lojala med våra tävlande tog vi det lugnt hemma på hotellet första kvällen. Middag och ett par timmars förberedande av dagen efter som för de två tävlande, Thai-Conny och Mr Mayhem, bestod av att kolla igenom utrustningen och för oss andra att klä fem lock öl med företagsloggan. Minst lika viktigt.
Dag ett började redan klockan åtta med gearcheck och rundvisning av de tre “grenar” (alltid lika kul att det är fem grenar i trädklättrings SM iihihihi) som det skulle tävlas i, under första omgången. Rescue- som är vad det låter som, man ska helt enkelt snyggt och enkelt rädda någon som skadats uppe i trädet. Workclimb - där man på tid och med så höga stilpoäng som möjligt ska ta sig runt och ringa i olika klockor i en stor trädkrona och slutligen Trowline - en tunn kastlina med en blytyngd i ena änden som man ska få upp i trädklykor långt uppe i kronan på ett annat träd. Mer eller mindre omöjliga att klara på utsagd tid allihopa.


Om jag någongång påstått att min gamle kollega Ted är en prylnörd så tar jag tillbaka det, här är bildbeviset på att han verkligen bara har det absolut nödvändigaste på selen..



Jack spurtar ut på en gren.


Thai-conny aka Henke försöker ringa i klockan utan att tyngden på snöret går i backen.




Konstigt nog är det inte många som vid första ögonkastet ser att Thai-conny och Lillen faktiskt är bröder. Bjerke får en öl, dansken visar hur den ska slukas, Fia tycker det ser jättekul ut och Hannah, ja hon avnjuter en kaffe..

En rolig bonus med att befinna sig i Stockholm var att jag kunde bjuda in en massa människor som jag träffat ute i världen och inte möter så ofta annars till tävlingen. Laos-Mowgli och Ida fick möta Costa Rica- Hannah och Elina samt Kanada- Sigrid och David. Lite öl och sol på det goa umgänget och göttfaktorn hade medan Thai-conny skakade av nervositet i bakgrunden nått nya svenska höjdrekord.



Bildbevis antingen på den goa stämingen som råder under tävlingen eller på jäv, när JJ ger huvuddomaren lite oskyldig kärlek.

I takt med att isen i kylväskan förvandlades till vatten och ölburkhögens värde förvandlades från dryck till pant (bara ett uttryck, ölen var givetvis från tyskland och opantbar) höjdes volymen på stereon och hejaramsorna. Runt fem var nivån hög och humorn beroende på åskådaren lika så. Ett exempel på standarden var:

-Vet du vad den ena Göteborgskannibalen sa till den andre?
-Nej..
-É du go eller?

.. ja... okej.. i alla fall..

Tävlingsdag två var till att börja med aningen svår att följa då den kraftiga lutningen man måste hålla huvudet i för att hänga med i en trädklättringstävling gjorde gårdagens dansande in till tidig morgon på utestället Trädgården under bron, som kan vara den phetaste klubb jag vart på i Sverige, alltför verklig igen.
Det ordnade dock upp sig efter en lunch och vi på läktaren kunde ännu en gång heja på deltagarna i gren.. Hihihi gren.. fyra och fem. Speedclimb - försten upp i ett träd och footlock - försten upp för ett rep.



Hur och när hände det här?

När väl dessa var avklarade blev det avslappning och häng i parken medan domarna räknade ihop poängen för att utse fem finalister. Det började faktiskt infinna sig en riktig festivalstämning i Kronobergsparken, folk från hela landet eller nästan hela världen faktiskt, musik och öldrickande samt en massa skratt och något så osvenskt som umgänge utanför den närmaste gruppen.

Några av finalisterna var utan att överdriva mer väntade än andra som till exempel Johan Gustavsson från Jörlanda som försvarade sina SM guldmedaljer från inte mindre än fem? sex? SM i rad och Veronica Ericsson som även hon vart i final flera år i rad i kvinnoklassen, men den här gången inte riktigt behövde oroa sig då hon tråkigt nog var enda kvinna i tävlingen. Även Simon Björkström som troligtvis och förhoppningsvis inom en snar framtid ska kunna röra om lite i toppen… hihihi toppen i trädklättrings SM.. No offence Johan, så att det blir lite mer spänning för oss åskådare var bland de fem. Sen var det även the one and only Jonas JJ Jensén som även han har vart uppe och rört om i toppen.. iiiihihihi.. ett par gånger och den engelska gästklättaren Tom Bunday som även om han skulle vinna, bara får priset och äran men ingen plats i EM då han inte är svensk medborgare.


Hur roligt vi andra än hade låg Ciaran långt före. Här bränner han av"the old upsidedown-glasses" -tricket med oändliga skratt och applåder som följd!

Varje Masterclimb som finalklättringen kallas tar runt 20-30minuter och med fem klättrare är det inte direkt lätt att hålla alla bokstavskombinationer fullt fokuserade under denna tid. Med alla gäster på läktaren fick jag vara något av en speaker, vilket jag som bara vart med två gånger mest ordbajsade och gissade mig igenom men ändå tyckte att jag lyckades ganska bra med.

Inte helt oväntat tog Mr Trädklättrings SM himself - Johan Gustavsson - hem segern även denna gången med ett mer eller mindre felfritt och omänskligt genomförst mästerskap som superkraft kan bland annat nämnas att killen klättrar 15m upp för ett rep på 15 sekunder. Kommer ni ihåg det där tjocka repet i gymnastiken i grundskolan. Fyra gånger högre och tio gånger tunnare, på FEMTON SEKUNDER! Omänskligt..

Tyvärr glömde jag kameran på hotellet på finaldagen så det blev inga bilder därifrån..

Vi på trädakuten gick kanske utan officiella medaljer ändå lyckliga från helgen i Stockholm. Thai-Conny slog nämligen Mr Mayhem med två poäng så familjefriden står ännu en gång ohotad i ett år framöver samt att en mer överlägsen vinst än den vi dominerade fram på dansgolvet på trädgården går nog inte att genomföra. För alla som befann sig under bron vid eriksbergsbadet den 20-21e maj. Det där gänget med göteborgare, thailänade, isländare, australiensare, tyskar, engelsmän, Irländare och fransmän i åldrarna 20-50år som körde raketen halv fyra efter stängning. Det var vi. Stället lär aldrig bli sig likt igen.

Tack för en trevlig helg!