IKEA-byggsatts gånger 12 000 0000 000..
Ni människor som någon gång råkat förvilla er ut i skogen eller till någon lortig åker för camping eller festivalande med en säck plasttyg som enligt bilden på påsen den kom i ska gå att förvandla till ett tillfälligt hem. Vet vad jag menar. Vägen från en säck med pinnar och tyg till färdigt,"vattentätt" tak, väggar och golv är aldrig riktigt så lätt som i reklamen i fjällrävens katalog. Den hurtiga vildmarksmodell-familjen traskar över viderna på ena bilden och sitter framför ett uppslaget tält med maten på de checkt ihopvikbara tallrikarna på bilden efter. Skrattande dessutom. Omöjligt.
Tänk er då ett tält som är 80m x 25m. Med tak så högt att man utan problem skulle kunna köra in en röd London-dubbeldeckare. Lägg även på att det är ungefär 15e raka arbetsdagen på rad, att vi inte hade tid för någon lunch och att vi är ute på Donsö där vartenda ögonpar som beskådar oss på säkert avstånd från någon flakmoped är fesképöjkar som är både starkare och händigare än alla vi trädklättring-apor tillsammans.
Tält: modell större.
Min gode chef herr Thai-Conny pratade med en av hans gamla vänner från Ullevitiden, där vi träffades och föll för varandra, som har en firma som bygger tält och som behövde lite extra hjälp under ett par dagar för Donsö-bygget och även för metaltown. På den vägen var det.
Jag måste med riks för att bryta mot den svenska jantelagen säga att vi trädklättrare jobbar hårt. Hårdare än de flesta skulle jag nästan kunna dra till med. Med tältbyggare. Det är det sjukaste jag vart med om. Stenhårt arbete 300h/månaden (vi ligger ju bara på 240-250h) och detta med knappt en kopp kaffe om dagen i magen. Inte undra på att ådrorna på Aron-Arbetsledares armar var som små tarmar över stenhårda seniga muskler. Tältbygget var kul för vi var ett gott gäng, men en karriär? Tack, men nej tack.
