Mopedbergsklättring och ZiplineChampion..
Min födelsedag del2.
Efter några välbehövliga timmar sömn var det dags att fira födelsedag igen. Men denna gången var det min tur att välja hur. Jag valde givetvis äventyr och tog med mig Lindsay och hyrde en moped.
Vi körde åt det hållet som såg ut som mest äventyr och svängde av på första bästa lilla stig ut i djungeln. Nu i efterhand önskar jag att jag hade vart en lite sämre backpacker och hyrt en riktigt offroadmotorcykel. Det blir nämligen samma sak varje gång jag hyr en moped. OFFROAD!
Hade som tur var i alla fall lyckats hitta en med offroadhjul, annars hade det aldrig gått. Dom största vägarna här är sämre än dom sämsta i Svea Rike och dom sämsta vägarna ska vi inte ens tala om. Vi tog oss i alla fall igenom vatten och uppför berg rakt ut i djungeln för att hitta ett vattenfall som vi hade sett på en karta. På vägen mötte vi ett par på en stor Africa twinmc och dom pekade ut åt oss vilket håll vattenfallet låg.
-But you will never make it on that little moped. The road is very bad.. VERY BAD!
-We will see about that..
Vi kämpade och slet och på två ställen fick jag nära på bära scootern uppför den yberbranta fåriga vägen. Men tillslut lyckades vi.
WIN!
Efter den lyckade vattenfallsexpeditionen tog vi oss efter ett par timmar ut på den så kallade stora vägen igen. Vi körde bara omkring och njöt av utsikten och av det som fanns att se på.
Helt plöttsligt mitt ute i ingenstanns ser vi en skylt där det står zipline. Vang Vieng minnena kom tillbaka på 0.1sek och jag bromsade in. Klart det ska åkas linbana på födelsedagen.
Vi betalade och Lindsay åkte först. Hon skrek hela vägen och jag måste säga att det såg ut som om det gick riktigt fort. Den sluttade ganska kraftigt i början, men gick även lite uppåt i slutet. Men eftersom Lindsay inte bromsade tillräckligt mycket flög hon rakt in i trädet som linbanan var spänd i. Det small till ordentligt men när hon kom tillbaka till toppen påstod hon att det inte gjorde ont alls. Visst, jag tror dig..
Medan fransmannen som ägde linbanan spände fast mig så kallpratade vi lite och han berättade att han i många år hade arbetat som räddningsklättrare i franska alperna, och efter det som klättringsinstruktör i Laos. Han var riktigt cool! Räddningsklättrare är ett hardcorejobb tänkte jag och såg honom framför mig som Sylvester Stallone i Cliffhanger.
Jag berättade att jag sysslade med trädklätring hemma och då frågade han om jag vill anta deras utmaning.
-Go down the zipline and when your down there tell my friend that you want to climb up again.
-Okay.. hehe.. Its worth a try.. Tänkte att det kan väl inte vara så svårt..
-If you make it I´ll give you a free beer.. Han inspekterade mig med ögonen för att bedömma om jag skulle klara det..
Såå, sagt och gjort. Efter att ha kraschat rakt in i trädet i andra ändan av linbanan började jag klättra tillbaka upp. Linbanan var 110m lång och de första 20 metrarna kunde jag glida. Sen gick det uppför. Uppför.. UPPFÖR!
Jag trodde jag skulle dö när det var dom sista 20 och brantaste metrarna var kvar. Men jag klarade det! Med kramp i vänsterarmen fick jag tillslut äntligen tag i trädet där linan var fastspänd och fötterna ner på platån.
-Congratulations man! Fransmannen skakade förtjust min mycket ömma krampande arm. -I didn´t wanna tell you before but youre the third to ever make this climb! And people try everyday!
-Thanks man.. Jag låg på marken och pustade medan smärtan förvann och lyckan kom tillbaka..
-Champion!!! Skrek han till sin fru som kom springade för att få ett kort på mig och fransmannen.
-Its for our wall, we have the other two that made it there also..
Så nu sitter en bild på mig, svettig och röd i ansiktet, på en vägg någonstanns i Koh Phangangs djungel.
En riktigt bra födelsedag helt enkelt.
Efter några välbehövliga timmar sömn var det dags att fira födelsedag igen. Men denna gången var det min tur att välja hur. Jag valde givetvis äventyr och tog med mig Lindsay och hyrde en moped.
Vi körde åt det hållet som såg ut som mest äventyr och svängde av på första bästa lilla stig ut i djungeln. Nu i efterhand önskar jag att jag hade vart en lite sämre backpacker och hyrt en riktigt offroadmotorcykel. Det blir nämligen samma sak varje gång jag hyr en moped. OFFROAD!
Hade som tur var i alla fall lyckats hitta en med offroadhjul, annars hade det aldrig gått. Dom största vägarna här är sämre än dom sämsta i Svea Rike och dom sämsta vägarna ska vi inte ens tala om. Vi tog oss i alla fall igenom vatten och uppför berg rakt ut i djungeln för att hitta ett vattenfall som vi hade sett på en karta. På vägen mötte vi ett par på en stor Africa twinmc och dom pekade ut åt oss vilket håll vattenfallet låg.
-But you will never make it on that little moped. The road is very bad.. VERY BAD!
-We will see about that..
Vi kämpade och slet och på två ställen fick jag nära på bära scootern uppför den yberbranta fåriga vägen. Men tillslut lyckades vi.
WIN!
Efter den lyckade vattenfallsexpeditionen tog vi oss efter ett par timmar ut på den så kallade stora vägen igen. Vi körde bara omkring och njöt av utsikten och av det som fanns att se på.
Helt plöttsligt mitt ute i ingenstanns ser vi en skylt där det står zipline. Vang Vieng minnena kom tillbaka på 0.1sek och jag bromsade in. Klart det ska åkas linbana på födelsedagen.
Vi betalade och Lindsay åkte först. Hon skrek hela vägen och jag måste säga att det såg ut som om det gick riktigt fort. Den sluttade ganska kraftigt i början, men gick även lite uppåt i slutet. Men eftersom Lindsay inte bromsade tillräckligt mycket flög hon rakt in i trädet som linbanan var spänd i. Det small till ordentligt men när hon kom tillbaka till toppen påstod hon att det inte gjorde ont alls. Visst, jag tror dig..
Medan fransmannen som ägde linbanan spände fast mig så kallpratade vi lite och han berättade att han i många år hade arbetat som räddningsklättrare i franska alperna, och efter det som klättringsinstruktör i Laos. Han var riktigt cool! Räddningsklättrare är ett hardcorejobb tänkte jag och såg honom framför mig som Sylvester Stallone i Cliffhanger.
Jag berättade att jag sysslade med trädklätring hemma och då frågade han om jag vill anta deras utmaning.
-Go down the zipline and when your down there tell my friend that you want to climb up again.
-Okay.. hehe.. Its worth a try.. Tänkte att det kan väl inte vara så svårt..
-If you make it I´ll give you a free beer.. Han inspekterade mig med ögonen för att bedömma om jag skulle klara det..
Såå, sagt och gjort. Efter att ha kraschat rakt in i trädet i andra ändan av linbanan började jag klättra tillbaka upp. Linbanan var 110m lång och de första 20 metrarna kunde jag glida. Sen gick det uppför. Uppför.. UPPFÖR!
Jag trodde jag skulle dö när det var dom sista 20 och brantaste metrarna var kvar. Men jag klarade det! Med kramp i vänsterarmen fick jag tillslut äntligen tag i trädet där linan var fastspänd och fötterna ner på platån.
-Congratulations man! Fransmannen skakade förtjust min mycket ömma krampande arm. -I didn´t wanna tell you before but youre the third to ever make this climb! And people try everyday!
-Thanks man.. Jag låg på marken och pustade medan smärtan förvann och lyckan kom tillbaka..
-Champion!!! Skrek han till sin fru som kom springade för att få ett kort på mig och fransmannen.
-Its for our wall, we have the other two that made it there also..
Så nu sitter en bild på mig, svettig och röd i ansiktet, på en vägg någonstanns i Koh Phangangs djungel.
En riktigt bra födelsedag helt enkelt.
Älv-vingar och drugdealer..
Min tjugoandra födelsedag blev en låååång dag. Givetvis var vi tvugna att fira från och med 00:01 till och med 24:00. Så därför, för att vara redå fick jag min första present klockan 23:30 den 4e.
Ett lila älvkitt.
Jag vet inte riktigt vad dom tänker om mig, men på något sätt så tyckte dom att det passade. Jag måste erkänna att jag var lite tråkig och vägrade att gå ut i trosorna, men resten behöll jag på hela natten.
Eftersom det var kvällen mellan den 4e och 5e var det Half Moon Party här på Phangang. (Om de inte är Full Moon är det Half Moon och om det inte är Half Moon är det Black Moon, Shiva Moon, Moonday, Moona Lisa eller något liknande.)
Vi tog en taxi ut i skgen där Half Moon Partyt är beläget. Jag är ju till skildnad från min kära vän Martin inte världens störta techno och trance fan, men jag måste ändå erkänna att den pumpande musiken och alla människor som dansar är lite förtrollande varje gång man kommer till en trance fest.
Jag som var klädd i lila älv-vingar och diadem förväntade mig givetvis en hel del; du e bög skämt, som man kanske kan tycka hör till om en kille snor sin 6åriga lillasysters älv-vingar och tar på sig dem när han går på fest. Men.. Alla var skittrevliga och ville att jag skulle välsigna dem med mitt trollspö. Jag var inte mer än lite lullig (är rätt trött på att festa egentligen), men kände mig ändå ganska naiv när jag insåg varför det var så många människor som kom och pratade med mig. Det var inte för att jag såg rolig eller bögig ut. Det var inte för att dom hade hört att det var min födelsedag eller för att dom ville bli välsignade av mitt trollspö.
Alla trancemänniskor tog såklart genast förgivet att jag var kvällens dealer.
-Hi Man! Nice wings.. lutar sig närmare.. So do you know where I can get some pills.. Blink Blink..
-Sorry Man! Mitt inne i ett av mina riiiiktigt stiliga dancemoves.. I have no Idea! Han kollar förvånat på mig men jag dansar bara vidare.
Först tänkte jag inte på det, men när tredje killen på 15 minuter kommer fram till mig och ber om piller börjar jag inse att VAFAN! Jag är ingen langare. Varför tror alla det? Jag kollar mig omkring och inser att det inte bara är jag som ser lite anorlunda ut. Alla människor har olika neonfärger på sig och hälften av dem jag dansar med ser mycket skumma ut. Samtidigt inser jag också att om detta ryckte sprider sig till polisen.. Hmm.. Jag har ingen lust att lära mig om dom behöver bevis eller inte för att dömma en stackars älva till dödstraff för langning här i Thailand.
Det dags att dricka upp och åka tillbaka till bungalown helt enkelt.
Ett lila älvkitt.
Jag vet inte riktigt vad dom tänker om mig, men på något sätt så tyckte dom att det passade. Jag måste erkänna att jag var lite tråkig och vägrade att gå ut i trosorna, men resten behöll jag på hela natten.
Eftersom det var kvällen mellan den 4e och 5e var det Half Moon Party här på Phangang. (Om de inte är Full Moon är det Half Moon och om det inte är Half Moon är det Black Moon, Shiva Moon, Moonday, Moona Lisa eller något liknande.)
Vi tog en taxi ut i skgen där Half Moon Partyt är beläget. Jag är ju till skildnad från min kära vän Martin inte världens störta techno och trance fan, men jag måste ändå erkänna att den pumpande musiken och alla människor som dansar är lite förtrollande varje gång man kommer till en trance fest.
Jag som var klädd i lila älv-vingar och diadem förväntade mig givetvis en hel del; du e bög skämt, som man kanske kan tycka hör till om en kille snor sin 6åriga lillasysters älv-vingar och tar på sig dem när han går på fest. Men.. Alla var skittrevliga och ville att jag skulle välsigna dem med mitt trollspö. Jag var inte mer än lite lullig (är rätt trött på att festa egentligen), men kände mig ändå ganska naiv när jag insåg varför det var så många människor som kom och pratade med mig. Det var inte för att jag såg rolig eller bögig ut. Det var inte för att dom hade hört att det var min födelsedag eller för att dom ville bli välsignade av mitt trollspö.
Alla trancemänniskor tog såklart genast förgivet att jag var kvällens dealer.
-Hi Man! Nice wings.. lutar sig närmare.. So do you know where I can get some pills.. Blink Blink..
-Sorry Man! Mitt inne i ett av mina riiiiktigt stiliga dancemoves.. I have no Idea! Han kollar förvånat på mig men jag dansar bara vidare.
Först tänkte jag inte på det, men när tredje killen på 15 minuter kommer fram till mig och ber om piller börjar jag inse att VAFAN! Jag är ingen langare. Varför tror alla det? Jag kollar mig omkring och inser att det inte bara är jag som ser lite anorlunda ut. Alla människor har olika neonfärger på sig och hälften av dem jag dansar med ser mycket skumma ut. Samtidigt inser jag också att om detta ryckte sprider sig till polisen.. Hmm.. Jag har ingen lust att lära mig om dom behöver bevis eller inte för att dömma en stackars älva till dödstraff för langning här i Thailand.
Det dags att dricka upp och åka tillbaka till bungalown helt enkelt.
Födelsedag!
Så va man 22år. Shit det gick fort. I vanliga fall brukar jag alltid känna mig lite deppig när jag fyller år, men just nu hänger jag med två tjejer som är 27 och 30år så jag känner mig jätteung. Det var jag noga med att berätta för dem i morse. Vet inte varför men det kändes inte som om dom uppskattade det.
Fick två födelsedags presenter;
En tavla med Jimi Hendrix på av Lindsay..
.. och ett litet lila älvpaket med vingar, trollspö, diadem och kompleterat med ett par trosor.
Jag var givetvis tvungen att bära den mycket vackra utstyrsel hela kvällen... Mer om detta senare=)
För övrig har jag spenderat födelsedagen i en 110m lång linbana..
Detta har varit den varmaste födelsedagen i mitt liv.
Tack till alla som har grattat!.. och se till att ha mina presenter redå när jag kommer hem!
Fick två födelsedags presenter;
En tavla med Jimi Hendrix på av Lindsay..
.. och ett litet lila älvpaket med vingar, trollspö, diadem och kompleterat med ett par trosor.
Jag var givetvis tvungen att bära den mycket vackra utstyrsel hela kvällen... Mer om detta senare=)
För övrig har jag spenderat födelsedagen i en 110m lång linbana..
Detta har varit den varmaste födelsedagen i mitt liv.
Tack till alla som har grattat!.. och se till att ha mina presenter redå när jag kommer hem!
Woow.. coolt.. Mörker..?
Så tillbaka på Koh Tao efter 3 månader. Ingen regsäsong längre och vips har det dykt upp 300% mer människor. Hur kunde dom veta att det var regssäsong i oktober och inte i februari när jag och Martin inte visste det.
Denna gången bodde vi på den mer populära Sadee Beach men jag var givetvis över och hälsade på där jag bodde förra gången. Gissa vem jag springer på det första jag gör. Chuck Norris! Gary vår dykinstruktör ifrån Texas. Känd från Nils och Martin i Asien del 2. 110% Texas och 120% man. Som vanligt gick han omkring i långa ljusblå McGyverjeans och ingen t-shirt.
-Hey Gary! Remember me from the class in october?
-Hello! Redan där är den amerikanska accenten bredare än brättet på en cowboyhatt. -Of Course man, Yall were in that group with five Swedes, four guys and one girl. Samtidgt som han pratar intar han den obligatoriska bredbenta posen med knogarna mot höfterna, som måste ha vart den hårdaste i hela Texas för 20 år sedan.
Han börjar genast tjata om dykning lika exalterat som alltid. På Koh Tao är dykning heligare än Allah är i Mecka, och det upptar 94% av alla samtal.
-Fish, fish, fish, Fish, fish, Fish!, fish, fish, Fish, fish.. Är allt jag hör medan han gestikulerar och visar med armarna hur stora fiskar han har sett på sistonne..
-So, I was..
-Fish, fish, fish, Fish, FISH! Gary är mitt inne i en barracudahistoria isom inträffade för tre veckor sedan..
-So, I was thinking...
-AND RIGHT THERE! ENORMOUS FISH! RIGHT THERE MAN! Han nickar och kollar på mig för att få all den "WOW"reaktion som historien är värd.
-WOW! Jag höjer på ögonbrynen och spelar med! -That sounds awsome! So, I was thinking about comming along to a nightdi..
-NIGHTDIVE IS THE BEEEST! One time.. Fish, fish, fish, Fish, fish, nightdive, Fish, fish, fish, Fish, fish..
30 minuter senare efter åtskilliga nightdiveberättelser lyckas jag i alla fall mota in honom på kontoret och boka in mig i morgondagens nightdivegrupp.
När vi står där kommer även James, min andre lärare på kursen in och säger hej. Jag berättar om att dykfilmen Martin och jag gjorde när vi var där senast, är uppe i 37 000 views på aftonbladet. Han hade hört om den ifrån en hel massa svenskar som hade vart där!! WIN! Det var tydligen även folk som hade valt Buddha View dykresort bara för att jag och Martin hade skrivit att vi gillade det. Det kändes stort, och ännu större var det att jag som tack för reklamen fick rabatt på nattdyket. Kände mig lite känd en stund, men var fortfarande tvungen att betala en hel del så det gick över fort.
Gary visar hur det ska gå till!
Denna gången bodde vi på den mer populära Sadee Beach men jag var givetvis över och hälsade på där jag bodde förra gången. Gissa vem jag springer på det första jag gör. Chuck Norris! Gary vår dykinstruktör ifrån Texas. Känd från Nils och Martin i Asien del 2. 110% Texas och 120% man. Som vanligt gick han omkring i långa ljusblå McGyverjeans och ingen t-shirt.
-Hey Gary! Remember me from the class in october?
-Hello! Redan där är den amerikanska accenten bredare än brättet på en cowboyhatt. -Of Course man, Yall were in that group with five Swedes, four guys and one girl. Samtidgt som han pratar intar han den obligatoriska bredbenta posen med knogarna mot höfterna, som måste ha vart den hårdaste i hela Texas för 20 år sedan.
Han börjar genast tjata om dykning lika exalterat som alltid. På Koh Tao är dykning heligare än Allah är i Mecka, och det upptar 94% av alla samtal.
-Fish, fish, fish, Fish, fish, Fish!, fish, fish, Fish, fish.. Är allt jag hör medan han gestikulerar och visar med armarna hur stora fiskar han har sett på sistonne..
-So, I was..
-Fish, fish, fish, Fish, FISH! Gary är mitt inne i en barracudahistoria isom inträffade för tre veckor sedan..
-So, I was thinking...
-AND RIGHT THERE! ENORMOUS FISH! RIGHT THERE MAN! Han nickar och kollar på mig för att få all den "WOW"reaktion som historien är värd.
-WOW! Jag höjer på ögonbrynen och spelar med! -That sounds awsome! So, I was thinking about comming along to a nightdi..
-NIGHTDIVE IS THE BEEEST! One time.. Fish, fish, fish, Fish, fish, nightdive, Fish, fish, fish, Fish, fish..
30 minuter senare efter åtskilliga nightdiveberättelser lyckas jag i alla fall mota in honom på kontoret och boka in mig i morgondagens nightdivegrupp.
När vi står där kommer även James, min andre lärare på kursen in och säger hej. Jag berättar om att dykfilmen Martin och jag gjorde när vi var där senast, är uppe i 37 000 views på aftonbladet. Han hade hört om den ifrån en hel massa svenskar som hade vart där!! WIN! Det var tydligen även folk som hade valt Buddha View dykresort bara för att jag och Martin hade skrivit att vi gillade det. Det kändes stort, och ännu större var det att jag som tack för reklamen fick rabatt på nattdyket. Kände mig lite känd en stund, men var fortfarande tvungen att betala en hel del så det gick över fort.
Gary visar hur det ska gå till!
Så.. Dagen efter befann jag mig på en dykbåt påväg ut på havet i skymningen. Precis som inför första dyket var jag lite pirrig. Vattnet såg riktigt mörkt ut. Detta kanske blir lite spännande ändå tänkte jag för mig själv. Men..
Så fort jag var nere i vattnet kom jag ihåg varför jag direkt efter dykkursen slängde alla dykböcker och bestämde mig för att inte dyka på ett bra tag. Visst är det en härlig känsla att kunna vara nere under ytan i 40 minuter, men fortfarande..
1. Man ser inte så mycket och det är ju inte direkt så att nattdyk är något undantag.
2. Okej. Det är en fisk.. Wow.. en fisk.. Ja, se där ja.. en till! Woooow
Jag var ju inte ens överdrivet superexalterad över att dyka med en 8a meter långvalhaj. Jag har helt enkelt kommit underfund med att dykning inte är min grej.
Gary gjorde dock dyket mer än värt bara genom att hela tiden vara så enormt lycklig över detta dyk som enligt honom själv var hans 55e nattdyk på Koh Tao på 4 månader. Han älskar verkligen sitt jobb och enligt honom själv är hans enda misstag i livet att han inte började leva ett fattigt dykarliv på en ö i Thailand tidigare.
För första gången jag hör honom tala om annat än fish;
-I have been married twice man, I had a big ranch and a dodge viper..
-Wo..
-Fuck that man! Lika exalterad som alltid..-I hated it!.. For 35 years I was walking around making everyone else happy.. Jag klurade en stund på hur en dodge viper kunde göra någon annan glad, men släppte det fort.. I was sick of it! The best thing I´ve ever done was to sell everything and leave everyone of those bastards and just starting to dive everyday..
Så ifrån en fiskälskande dykinstruktör från Texas, Carpe Diem på er alla. Sluta spara till en Viper och börja tänka på dig själv istället!
(Vill bara lägga till att jag verkligen gillar Gary och även om jag skrattar lite åt honom i smyg ibland så är han verkligen en skön människa. Vi har bytt email och han säger att så fort jag är i närheten igen så ska han ge sig fan på att få mig dykintresserad.=))
Så fort jag var nere i vattnet kom jag ihåg varför jag direkt efter dykkursen slängde alla dykböcker och bestämde mig för att inte dyka på ett bra tag. Visst är det en härlig känsla att kunna vara nere under ytan i 40 minuter, men fortfarande..
1. Man ser inte så mycket och det är ju inte direkt så att nattdyk är något undantag.
2. Okej. Det är en fisk.. Wow.. en fisk.. Ja, se där ja.. en till! Woooow
Jag var ju inte ens överdrivet superexalterad över att dyka med en 8a meter långvalhaj. Jag har helt enkelt kommit underfund med att dykning inte är min grej.
Gary gjorde dock dyket mer än värt bara genom att hela tiden vara så enormt lycklig över detta dyk som enligt honom själv var hans 55e nattdyk på Koh Tao på 4 månader. Han älskar verkligen sitt jobb och enligt honom själv är hans enda misstag i livet att han inte började leva ett fattigt dykarliv på en ö i Thailand tidigare.
För första gången jag hör honom tala om annat än fish;
-I have been married twice man, I had a big ranch and a dodge viper..
-Wo..
-Fuck that man! Lika exalterad som alltid..-I hated it!.. For 35 years I was walking around making everyone else happy.. Jag klurade en stund på hur en dodge viper kunde göra någon annan glad, men släppte det fort.. I was sick of it! The best thing I´ve ever done was to sell everything and leave everyone of those bastards and just starting to dive everyday..
Så ifrån en fiskälskande dykinstruktör från Texas, Carpe Diem på er alla. Sluta spara till en Viper och börja tänka på dig själv istället!
(Vill bara lägga till att jag verkligen gillar Gary och även om jag skrattar lite åt honom i smyg ibland så är han verkligen en skön människa. Vi har bytt email och han säger att så fort jag är i närheten igen så ska han ge sig fan på att få mig dykintresserad.=))
Äntligen lite extremsport!
Med en nyvunnen Salmonellafight i magen vaknade jag upp tidigt dagen då vi skulle och klättra och tittade ut genom vårt så kallade fönster. Några brädbitar man skjuter åt sidan. Perfekt dag för att för första gången testa bergsklättring.
Vår fina bungalow Ton Sai Beach. Riktig ´the beach´ känsla..
Måste erkänna att jag allt var lite nervös. Klättrar ju i träd på heltid hemma så jag hade naturligtvis lite att bevisa, både för mig själv och för Lindsay.
Vår intruktör hette Pon och han var skitschysst. Inte jättebra på engelska men han kunde allt som behövdes för att utan problem lära oss några grundtips, hur man säkrade någon och några regler som man måste kunna när man klättrar.
Min favorit regel är;
-It has to work the first time cuz otherwise there is no seccond time..
Instruktörer är alltid så duktiga på att få en att känna sig avslappnad..
Pon visar Yvonne ifrån Tyskland hur man säkrar.
Bergsklättringsväggar i indelade i en svårighetskala 5a,5b,5c,6a,6b och så vidare, och vi började lätt med några 5a-b väggar. Det var inte särskilt svårt men ändå riktigt kul eftersom, om det är lätt är det bara att försöka klättra snabbare och då blir det en utmaning ändå.
Den tillsägelse jag fick flest gånger var faktiskt att jag klättrade för fort.
-Detta är en lugn sport, man måste slappna av och känna efter innan man förflyttar sig.. Ropade Pon där han stod 15m upp på en liten stenflisa inte större än en tumnagel.
Han frågade oss även i vilken form vi var och vi var alla i gruppen tvugna att erkänna att backpackinglivet inte är det bästa sättet att bygga muskler på. Med andra ord, man blir inte stark av att lyfta ölflaskor från bordet till munnen.
-Då tar vi det lite lungt nu på förmiddagen så att ni fortfarande har krafter kvar till eftermiddagen..
-Bra ide.. Vi höll alla med.
5 Sekunder senare hör jag min egen röst..
-So can I try that one?
Jag var givetvis tvungen att testa den svåraste på det stället vi var och JA! Jag klarade den. Det var en 6b vägg. Säkert inget speciellt för dem av er som har klättrat förut, men det var med all kraft jag kunde framana som jag med nöd och näppe tog mig upp för denna lodräta glasskiva till klättervägg.
På eftermiddagen tog vi oss till en annan vägg där det fanns ett större utbud av svårighetsgrader. Man kunde även klättra mycket högre och några av dem var nära på trettio meter om man nådde toppen.
Sista väggen jag försökte mig på var en lätt 5b. Det gick bara inte. Alla mina muskler bara skakade av en heldags klättring. Var helt slut i underarmarna och i triceps. Ser fram emot att ha träningsvärk ett tag framöver!
Rå kyckling Vs. Jack Daniels FITALITY!
-DIE YOU EVIL CHICKEN!!! Skrek Jack Daniels i magen på mig medan han högg emot den ostekta kycklingen med en sönderslagen Whiskeyflaska.
-Never.. Fräste kycklingen tillbaka och sände iväg en svärm med brinnande salmonellabakterier emot Jack. You will have to kill me before I Surrender! Mooahahahaha! Kycklingen skrattade sitt ondaste skratt och skickade iväg ännu en svärm bakterier.
Jack hoppade åt sidan och salmonellabakterierna missade hans kropp med än en millimeter.
-Your are good.. ..My evil enemy.. pustade Jack Daniels. But Im on the good side! And good ALWAYS WIN! Han kastade en molotowwhiskeyflaska emot den råa kycklingen.. HAHA!
Men med rekordsnabba reflexer lyckades den råa kycklingen fånga molotowen innan den krachade i magsäcken och kasta tillbaka den på vår gode Jack.
Helt överumplad av den råa kycklingens comeback han Jack Daniels inte reagera och blev träffad rakt i pungen av molotowen. Hans skrev började genast brinna och medan han sakta segnade ner till marken kved han;
-oaaah.. flämt.. hur kunde du.. pust.. flås.. veta vart min akilleshäl var? Hans ögon stängdes och han föll i koma.
-MooooaAaaAhahahaha! Im the winner! Den råa kycklingen skrattade sitt elaka självsäkra skratt.. Nu ska jag fylla hela gossens magsäck med den värsta Salmonella människan någonsin har hört talas om.
Men då!
TA TATA TATATATA! TA TATA TATATA!!
Plöttsligt hördes en öronbedövade riddarmusik.. Och hästhovar.. Närmare och närmare!
Det var de 100 antibiotikariddarna som kom ridande i sina glänsande rustningar.
Dom slaktade alla Salmonellabakterierna fortare än en bäbis äter en fimp och det dröjde inte många sekunder innan dom hade den råa kycklingen intryck mot väggen i ändtarmen av gossens mage.
-NU LÄMNAR DU DETTA TARMSYSTEM OCH KOMMER ALDRIG TILLBAKA! Sa den ledande antiboitikariddaren och pekade emot brunögat bakom den råa kycklingen, samtidigt som hans vapenbröder hjälpte Jack Daniels upp på benen igen.
Hej då elaka salmonellakyckling!
-Never.. Fräste kycklingen tillbaka och sände iväg en svärm med brinnande salmonellabakterier emot Jack. You will have to kill me before I Surrender! Mooahahahaha! Kycklingen skrattade sitt ondaste skratt och skickade iväg ännu en svärm bakterier.
Jack hoppade åt sidan och salmonellabakterierna missade hans kropp med än en millimeter.
-Your are good.. ..My evil enemy.. pustade Jack Daniels. But Im on the good side! And good ALWAYS WIN! Han kastade en molotowwhiskeyflaska emot den råa kycklingen.. HAHA!
Men med rekordsnabba reflexer lyckades den råa kycklingen fånga molotowen innan den krachade i magsäcken och kasta tillbaka den på vår gode Jack.
Helt överumplad av den råa kycklingens comeback han Jack Daniels inte reagera och blev träffad rakt i pungen av molotowen. Hans skrev började genast brinna och medan han sakta segnade ner till marken kved han;
-oaaah.. flämt.. hur kunde du.. pust.. flås.. veta vart min akilleshäl var? Hans ögon stängdes och han föll i koma.
-MooooaAaaAhahahaha! Im the winner! Den råa kycklingen skrattade sitt elaka självsäkra skratt.. Nu ska jag fylla hela gossens magsäck med den värsta Salmonella människan någonsin har hört talas om.
Men då!
TA TATA TATATATA! TA TATA TATATA!!
Plöttsligt hördes en öronbedövade riddarmusik.. Och hästhovar.. Närmare och närmare!
Det var de 100 antibiotikariddarna som kom ridande i sina glänsande rustningar.
Dom slaktade alla Salmonellabakterierna fortare än en bäbis äter en fimp och det dröjde inte många sekunder innan dom hade den råa kycklingen intryck mot väggen i ändtarmen av gossens mage.
-NU LÄMNAR DU DETTA TARMSYSTEM OCH KOMMER ALDRIG TILLBAKA! Sa den ledande antiboitikariddaren och pekade emot brunögat bakom den råa kycklingen, samtidigt som hans vapenbröder hjälpte Jack Daniels upp på benen igen.
Hej då elaka salmonellakyckling!
Det är i alla fall så jag tror att det gick till när jag undslapp Salmonella med en hårsmån. Och i förväg.. Ja, jag fyller snart 22 och skrattar forfarande om någon säger ordet brunöga.. thihi
Den som väntar på något gott..
..väntar aldrig för länge. Men hur är det med den som väntar på något ont?
Så när vi äntligen hade tagit oss över den snöklädda toppen på Mount Everest och ner för andra sidan hittade vi faktiskt en riktigt mysig liten vik.
Alla här är klättrare så när vi hade hittat en bungalow att flytta in i gick vi genast och bokade en klättringskurs för att inte vara sämre än de hurtiga tyskarna.
Nöjda och glada bestämde vi oss för att käka lite medan solen gick ner och doppade sig i horisonten.
MMmmMm Paeneng curry med chicken.. Det vattnade sig i munnen på den unge svensken.
Inte många sekunder senare var talriken så gott som tom och bara en liten bit kyckling låg kvar där och väntade på att joina sina kompisar i gossens magsäck.
Då kollade jag lite nogrannare på den. Den var mer rå än stekt. Rå kyckling är INTE BRA! Rå kyckling på en ö där det knappt finns toapapper och än mindre en doktor ÄR INTE BRA ALLS!
Först reagerade jag inte alls. Visade bara Lindsay. Kolla här haha, min kyckling e fan rå.. haha.
Hennes reaktion fick mig dock på seriösare tankar ganska fort.
-Jesus you are going to get Salmonela! Go to the toilet and throw up!
-But..
-NOW!
-But..
-NOOOW!
Hon gav mig en blick och jag insåg genast att Salmonella inte kunde vara någon efterätt.
Så jag gjorde mitt bästa för att spy. Gick inget vidare. Jag har typ inga spyreflexer tror jag, för jag hade halva armen ner i halsen och det kom ändå inget.
Så vi gick för att leta efter ett pharmacy för att köpa något som skulle kunna ta död på skiten som troligvis redan hade börjat gro i magen på mig.
Gissa vart det låg...
Bara att klättra tillbaka över Mount Everest för andra gången på en dag, denna gången i något högre fart.. bara för att få reda på att dom inte hade någon sådan medicin..
Det enda som ploppade upp i mitt huvud var whiskey. Så nu, med två 6or whiskey i magen, som förhoppningsvis är lika dödliga emot Salmonellabakterier som dom smakade, sitter jag här och hoppas på att skiten inte ska ta hus i helvette. Bokstavligt talat.
Inte mycket mer att göra än att käka en glass och vänta..
Så när vi äntligen hade tagit oss över den snöklädda toppen på Mount Everest och ner för andra sidan hittade vi faktiskt en riktigt mysig liten vik.
Alla här är klättrare så när vi hade hittat en bungalow att flytta in i gick vi genast och bokade en klättringskurs för att inte vara sämre än de hurtiga tyskarna.
Nöjda och glada bestämde vi oss för att käka lite medan solen gick ner och doppade sig i horisonten.
MMmmMm Paeneng curry med chicken.. Det vattnade sig i munnen på den unge svensken.
Inte många sekunder senare var talriken så gott som tom och bara en liten bit kyckling låg kvar där och väntade på att joina sina kompisar i gossens magsäck.
Då kollade jag lite nogrannare på den. Den var mer rå än stekt. Rå kyckling är INTE BRA! Rå kyckling på en ö där det knappt finns toapapper och än mindre en doktor ÄR INTE BRA ALLS!
Först reagerade jag inte alls. Visade bara Lindsay. Kolla här haha, min kyckling e fan rå.. haha.
Hennes reaktion fick mig dock på seriösare tankar ganska fort.
-Jesus you are going to get Salmonela! Go to the toilet and throw up!
-But..
-NOW!
-But..
-NOOOW!
Hon gav mig en blick och jag insåg genast att Salmonella inte kunde vara någon efterätt.
Så jag gjorde mitt bästa för att spy. Gick inget vidare. Jag har typ inga spyreflexer tror jag, för jag hade halva armen ner i halsen och det kom ändå inget.
Så vi gick för att leta efter ett pharmacy för att köpa något som skulle kunna ta död på skiten som troligvis redan hade börjat gro i magen på mig.
Gissa vart det låg...
Bara att klättra tillbaka över Mount Everest för andra gången på en dag, denna gången i något högre fart.. bara för att få reda på att dom inte hade någon sådan medicin..
Det enda som ploppade upp i mitt huvud var whiskey. Så nu, med två 6or whiskey i magen, som förhoppningsvis är lika dödliga emot Salmonellabakterier som dom smakade, sitter jag här och hoppas på att skiten inte ska ta hus i helvette. Bokstavligt talat.
Inte mycket mer att göra än att käka en glass och vänta..
Liten trekk i full resemundering..
Idag tog vi bussen ifrån Koh Lanta in till fastlandet och Krabi town. Därifrån tog vi oss ut till Railay beach. Railay är ganska dyrt så i sann backpackeranda bestämde vi oss för att ta oss till Ton Sai Beach precis brevid istället. Båten som tar fem minuter skulle ha kostat oss 500bath. Hutlöst! Jag vet! Så i ännu bättre backpackeranda bestämde vi oss för att traska dit.
-Go that way, and when you reach the beach you turn left, up the small hill and down on the other side. Your there!
Det lät ju inte så farligt enligt den tyske killen i skägg och klätterutrustning. Så.. Vi traskade på..
Eftersom vi hade våra tunga ryggsäckar på oss och det var stekande hetta gick vi tysta och kollade ner i sanden. Sen tog sanden plöttsligt slut. Jag höjde sakta blicken. Höjde den lite till.. Ännu lite till.. Tillslut kollade jag nästan snettuppåt bakåt.
-SMALL HILL?!?! THIS IS THE FUCKING MOUNT EVEREST FOR FUCK SAKE!
Äntligen påväg nerför igen.
Det var inte mycket mer än att börja klättra. På vägen mötte vi ännu några hurtiga klättrare som skuttade fram och tillbaka upp och ner för Everest som bergsgetter. Alla fnissade lite åt de snåla backpackerna som inte kunde punga ut 10euro för en båt runt berget.
-Fucking germans.. Tänkte jag tyst för mig själv..
Så var äventyret slut där. Nej. Tysken glömde även berätta att den lilla minihajken även avslutades med en tunn grottpassage där man var tvungen att ta av sig väskan och skjuta den framför sig för att komma igenom.
Small Hill and then you are there.. MY ASS!
-Go that way, and when you reach the beach you turn left, up the small hill and down on the other side. Your there!
Det lät ju inte så farligt enligt den tyske killen i skägg och klätterutrustning. Så.. Vi traskade på..
Eftersom vi hade våra tunga ryggsäckar på oss och det var stekande hetta gick vi tysta och kollade ner i sanden. Sen tog sanden plöttsligt slut. Jag höjde sakta blicken. Höjde den lite till.. Ännu lite till.. Tillslut kollade jag nästan snettuppåt bakåt.
-SMALL HILL?!?! THIS IS THE FUCKING MOUNT EVEREST FOR FUCK SAKE!
Äntligen påväg nerför igen.
Det var inte mycket mer än att börja klättra. På vägen mötte vi ännu några hurtiga klättrare som skuttade fram och tillbaka upp och ner för Everest som bergsgetter. Alla fnissade lite åt de snåla backpackerna som inte kunde punga ut 10euro för en båt runt berget.
-Fucking germans.. Tänkte jag tyst för mig själv..
Så var äventyret slut där. Nej. Tysken glömde även berätta att den lilla minihajken även avslutades med en tunn grottpassage där man var tvungen att ta av sig väskan och skjuta den framför sig för att komma igenom.
Small Hill and then you are there.. MY ASS!
Dr Okey..
Eftersom Leia har stora problem med sitt bankkonto. (På något underligt sätt har pengarna tagit slut.) Så vill hon inte lägga allt för mycket pengar på att resa runt. Hon vill hellre stanna och njuta på en plats än lägga pengarna på en massa bussar och båtar.
Därför bokade jag och Lindsay varsin båtbiljett runt mellan öarna för att sedan möta upp henne igen på Kog Pangang för full moon partyt. Vi skulle resa klockan 11 på morgonen. Men..
Redan på dagen innan märkte jag på Lindsay att hon började bete sig lite konstigt. Hon klagar aldrig men jag kunde se att hon mådde dåligt på något sätt. Jag frågade och frågade men hon sa bara att det var okej och att hon va lite orolig i magen. Hon gick till pharmacyt och fick några antibiotikatabletter, det får man för allt här nere, och vi hoppades att det skulle bli bättre tills dagen efter.
Men när jag vaknade på natten låg hon ihopvikt av smärta i ryggen och i magen och varje gång hon andades kved hon till av smärta.
Vi sov inget mer den natten och tidigt på morgonen gick vi till sjukstugan på Phi Phi bara för att få veta att doktorn var på semester så vi var tvugna att åka till det internationella sjukhuset i Phuket. Bara 3 timmar åt motsatt håll emot vad vi hade planerat.
Jag pumpade Lindsay full med panodil och fick med nöd och näppe upp båda våra två stora ryggsäckar och en liten på axlarna och staplade iväg emot båten.
Tre timmar senare var vi på sjukhuset. Där fick vi möta Dr Okey.
-eeh, Yes I have pain..
-Okey, back pain okey? Han pekade på Lindsays rygg.
-Yes, in the back, but also in my stomach..
-Okey, okey.. Stomach okey.. Headache okey?
-No, but a little nauseaus..
-Nauseaus okey..
Och så vidare... Jag hade ännu en gång stora problem att hålla mig för skratt och ännu större problem med hålla räkningen på hur många gånger Dr Okey sa Okey.. Slutade räkna vid trettio och fokuserade hårt på kameran istället. Lindsay var ju ändå i grova smärtor så jag ville ju inte börja fnissa allt för mycket.
-But these tablettes I got from the pharmacy, are they useless? Hon visade upp tabletterna..
-No No okey.. Very good tabletts okey..
-So I Should keep on taking them?
-No No Okey.. Very good tablettes okey.. If you have pain in throuth okey.. Han log förnöjt över att han hade lyckats förmedla något över det oförståliga språket engelska..
Pharmacyt hade helt enkelt bara gett henne tabletter emot halsfluss. (Tänk på det alla turiuster i Thailand)
Ett kissprov och ett blodprov senare fick vi i all fall reda på att hon hade en ganska kraftig infektion i högra njuren och en lindrigare i pissblåsan. -Antibiotika i 10 dagar okey! Varav de första skulle vara i droppversion okey!
Jag hade alltså 45 minuter att leka med sjukhusleksaker som rullstolar och stetoskop medan hon låg ochh fick dropp.
Wiee!
En ny fråga till alla sjuksköterskor därute som läser denna bloggen, jag vet minst två. Dagen efter när vi skulle ta droppmedicinen igen i sjukstugan på Koh Lanta så fick dom den inte att fungera. Det ville liksom inte åka in i handen. Så dom bara sög in all dropp i fem jättesputor och sprutade in dem i droppsaken i hennes hand. Istället för 45 minuter tog det fem. Kan det vara nyttigt?
Därför bokade jag och Lindsay varsin båtbiljett runt mellan öarna för att sedan möta upp henne igen på Kog Pangang för full moon partyt. Vi skulle resa klockan 11 på morgonen. Men..
Redan på dagen innan märkte jag på Lindsay att hon började bete sig lite konstigt. Hon klagar aldrig men jag kunde se att hon mådde dåligt på något sätt. Jag frågade och frågade men hon sa bara att det var okej och att hon va lite orolig i magen. Hon gick till pharmacyt och fick några antibiotikatabletter, det får man för allt här nere, och vi hoppades att det skulle bli bättre tills dagen efter.
Men när jag vaknade på natten låg hon ihopvikt av smärta i ryggen och i magen och varje gång hon andades kved hon till av smärta.
Vi sov inget mer den natten och tidigt på morgonen gick vi till sjukstugan på Phi Phi bara för att få veta att doktorn var på semester så vi var tvugna att åka till det internationella sjukhuset i Phuket. Bara 3 timmar åt motsatt håll emot vad vi hade planerat.
Jag pumpade Lindsay full med panodil och fick med nöd och näppe upp båda våra två stora ryggsäckar och en liten på axlarna och staplade iväg emot båten.
Tre timmar senare var vi på sjukhuset. Där fick vi möta Dr Okey.
-Pain okey?
-Okey, back pain okey? Han pekade på Lindsays rygg.
-Yes, in the back, but also in my stomach..
-Okey, okey.. Stomach okey.. Headache okey?
-No, but a little nauseaus..
-Nauseaus okey..
Och så vidare... Jag hade ännu en gång stora problem att hålla mig för skratt och ännu större problem med hålla räkningen på hur många gånger Dr Okey sa Okey.. Slutade räkna vid trettio och fokuserade hårt på kameran istället. Lindsay var ju ändå i grova smärtor så jag ville ju inte börja fnissa allt för mycket.
-But these tablettes I got from the pharmacy, are they useless? Hon visade upp tabletterna..
-No No okey.. Very good tabletts okey..
-So I Should keep on taking them?
-No No Okey.. Very good tablettes okey.. If you have pain in throuth okey.. Han log förnöjt över att han hade lyckats förmedla något över det oförståliga språket engelska..
Pharmacyt hade helt enkelt bara gett henne tabletter emot halsfluss. (Tänk på det alla turiuster i Thailand)
Ett kissprov och ett blodprov senare fick vi i all fall reda på att hon hade en ganska kraftig infektion i högra njuren och en lindrigare i pissblåsan. -Antibiotika i 10 dagar okey! Varav de första skulle vara i droppversion okey!
Jag hade alltså 45 minuter att leka med sjukhusleksaker som rullstolar och stetoskop medan hon låg ochh fick dropp.
Wiee!
En ny fråga till alla sjuksköterskor därute som läser denna bloggen, jag vet minst två. Dagen efter när vi skulle ta droppmedicinen igen i sjukstugan på Koh Lanta så fick dom den inte att fungera. Det ville liksom inte åka in i handen. Så dom bara sög in all dropp i fem jättesputor och sprutade in dem i droppsaken i hennes hand. Istället för 45 minuter tog det fem. Kan det vara nyttigt?
Will Smith, jag ska hjälpa dig!
Jag förstår Will. Jag vill också börja kriga emot allt som har med dataintelligens/datorer att göra. Eller rättare sagt allting med sladdar och el i. Dom är helt klart sända ifrån satan och bara här för att göra mitt liv till ett helvette! Om jag bara hade fått vara med i "iRobot" hade jag vart bra mycket råare och sadistisk emot dem än Will.
Sitter nu på det tredje internetcaffet i rad som inte har en enda usbport som fungerar. Jag menar, 8 datorer, minst 3 usbportar i varje. OCH INGEN FUNGERAR! Hur är det ens möjligt?
Efter vad jag läser på Martins blogg ser det ut som om han är näst i led på att hjälpa mig att skrota alla datorer!
Ska nu leta upp Internetcafe nr 4, om dom har en dator som kan göra det en dator är tillför kanske jag får tillbaka min bloggkreativitet och lägger upp ett inlägg. Om inte... ..kanske jag går och badar istället.. Hemska tanke!
We are with you Will! Me and Martin will kill them ALL!
We are on "the Beach" -Beach Bitch!
75% av det forna A.F.F.C är nu tillbaka tillsammans (Asia is Fucking Fun and Cool). Jag, Lindsay och Leia möttes upp i Patong och efter det tog vi oss vidare till Phi Phi.
Ingen Mowgli.. Ledsna.. Jag tatuerade in Mowgli i Leias hand så nu e han alltid med!
Vi har för det mesta bara chillat på stranden och haft det gött i solen men vi har även hunnit med en övernattningsbåttur. 24h ombord på AbraCadabra rekommenderar jag alla som ska till Phi Phi.
Det är en Italienare som heter Ricky som äger båten och hans pappa lagar maten. Jättefin mat, riktigt trevliga människor, turkosa vatten, 4 olika sträder, varav en är den där Leonardo DiCaprios the Beach filmades och mat ifrån en Italiensk kock. Mumma!
Kapten Ricky.. Är ifrån Italien men har bott i Thailand 12 år. Han talar flytande thai och var undervattenssvettsare innan han köpte AbraCadabra. Riktigt schysst kille!
Jag och Jukka hoppar precis som dom gjorde i filmen..
Ingen Mowgli.. Ledsna.. Jag tatuerade in Mowgli i Leias hand så nu e han alltid med!
Vi har för det mesta bara chillat på stranden och haft det gött i solen men vi har även hunnit med en övernattningsbåttur. 24h ombord på AbraCadabra rekommenderar jag alla som ska till Phi Phi.
AbraKadabra, Turkosa vatten och Solnedgång. Dom vi hurde båten med heter Mattias, Jannie och Jukka.
Det är en Italienare som heter Ricky som äger båten och hans pappa lagar maten. Jättefin mat, riktigt trevliga människor, turkosa vatten, 4 olika sträder, varav en är den där Leonardo DiCaprios the Beach filmades och mat ifrån en Italiensk kock. Mumma!
Kapten Ricky.. Är ifrån Italien men har bott i Thailand 12 år. Han talar flytande thai och var undervattenssvettsare innan han köpte AbraCadabra. Riktigt schysst kille!
Jag och Jukka hoppar precis som dom gjorde i filmen..
P.S. Hur många Psykadeliska ögon hittar du i det här inlägget?.. Först med rätt antal vinner! D.S.
Förlåt alla kvinnor..
.. men ni suger på vägbeskrivningar!
Ingen ide att ni säger emot! Jag talar efter år av erfarenhet. Jag arbetar som trädklättrare/trädfällare hemma och kör bil säkert fem timmar om dagen. Hade alla våra kvinnliga kunder bara genast gett luren till sin man/son/granne/bäbis hade det bara vart tre.
-Så kommer det en högerkurva..
-ok..
-Och nu kör du på en raksträcka va?
-jepp..
-Bra.. Då ser du ett rött hus.. På höger sida.. Rosa gardiner..
-Jess. Bra! Är det där du bor?
-Hihihihi Nej!..kör bara vidare på raksträckan.. Men var inte gardinerna fina?..
-suck.. jo.. Hur långt är det kvar?
- Inte långt nu.. Ta höger i Korsningen.. gör du det? bra! sen kör du kanske tre minuter.. Har du gjort det?
-mm..
-Ser du en röd lada?
-Jess! (Snälla säg att det är här!)
-Men åååååååh då har du kört för långt..
..Klick..
Jag lägger på telefonen. Stannar bilen. Går och hämtar en motorsåg ifrån flaket. Kapar huvudet på mig själv..
Bangkoks flygplats..
Jag lämnade Kambodja vid tretiden den femtonde för att flyga till Phuket med en mellanlandning i Bangkok. Med all väntetid tog resan kanske nio timmar. Väl i Phuket skulle jag möta upp med Lindsey och Leia i Patong.
Vi hade talats via facebook och dom skrev att det vara bara att komma till Chiang Hotel. Det ligger typ lite till höger om stranden. Vid ett hus med blåa knutar osv.. osv.. Gött att dom i alla fall lämnade namnet på hotellet till mig.. Bara att säga det till taxin..
Vet ni hur många Chiang Hotel det finns i Patong?.. Noll!
Däremot finns Chiang Club Hotel, Chiang Hostel, Chiang Backpackershome, Chiang Inn, Chiangchillichang och Chiang Club Hostel Backpackershome Inn..
Efter nio timmar flyg och flygplats, 45 minuter taxi och två timmar leta Chiang Hotel bak på en moped hittade jag tillslut rätt.. Två blondiner som trodde att jag var död stod där och väntade.. Jag förlät dem ganska snabbt dock.. Gratis mat är ett tips till alla som har en grinig Nils på halsen..
Ingen ide att ni säger emot! Jag talar efter år av erfarenhet. Jag arbetar som trädklättrare/trädfällare hemma och kör bil säkert fem timmar om dagen. Hade alla våra kvinnliga kunder bara genast gett luren till sin man/son/granne/bäbis hade det bara vart tre.
-Så kommer det en högerkurva..
-ok..
-Och nu kör du på en raksträcka va?
-jepp..
-Bra.. Då ser du ett rött hus.. På höger sida.. Rosa gardiner..
-Jess. Bra! Är det där du bor?
-Hihihihi Nej!..kör bara vidare på raksträckan.. Men var inte gardinerna fina?..
-suck.. jo.. Hur långt är det kvar?
- Inte långt nu.. Ta höger i Korsningen.. gör du det? bra! sen kör du kanske tre minuter.. Har du gjort det?
-mm..
-Ser du en röd lada?
-Jess! (Snälla säg att det är här!)
-Men åååååååh då har du kört för långt..
..Klick..
Jag lägger på telefonen. Stannar bilen. Går och hämtar en motorsåg ifrån flaket. Kapar huvudet på mig själv..
Bangkoks flygplats..
Jag lämnade Kambodja vid tretiden den femtonde för att flyga till Phuket med en mellanlandning i Bangkok. Med all väntetid tog resan kanske nio timmar. Väl i Phuket skulle jag möta upp med Lindsey och Leia i Patong.
Vi hade talats via facebook och dom skrev att det vara bara att komma till Chiang Hotel. Det ligger typ lite till höger om stranden. Vid ett hus med blåa knutar osv.. osv.. Gött att dom i alla fall lämnade namnet på hotellet till mig.. Bara att säga det till taxin..
Vet ni hur många Chiang Hotel det finns i Patong?.. Noll!
Däremot finns Chiang Club Hotel, Chiang Hostel, Chiang Backpackershome, Chiang Inn, Chiangchillichang och Chiang Club Hostel Backpackershome Inn..
Efter nio timmar flyg och flygplats, 45 minuter taxi och två timmar leta Chiang Hotel bak på en moped hittade jag tillslut rätt.. Två blondiner som trodde att jag var död stod där och väntade.. Jag förlät dem ganska snabbt dock.. Gratis mat är ett tips till alla som har en grinig Nils på halsen..
Spring i benen..
Vi borjade var resa ifran Chiang Mai vi tolvtiden, eller rattare sagt, minibussen skulle komma vid 12 men kom 13.15. Dom ar till och med varre an sj har. Eftersom minivannen var full med folk och vaskor sa hoppade chaufforen upp pa taket och la vara vaskor dar istallet. Vi trodde givetvis att han spande fast dem dar och hoppade in i bilen. Det gjorde han inte. Han la dom ratt och slatt pa den lilla packboxen uatn snore eller natt. Som tur va sa var dom kvar nar vi kom fram och insag att dom inte satt fast.
I minibussen hamnade jag mitt emellan 2 skitsnygga hollanskor och med 3 Irlanska tjejer bakom mig. Vi hade jattekul och 8a timmar bara flog forbi. Martin hade inte riktigt samma tur och hamnade brevid en fet tysk sexturistgubbe. Tysken hade ingen koll pa hur lang ifran man ska halla sig ar man pratar med nagon sa varje gang han talade till Martin fick han pressa sig mot fonstret for att inte fa tyskens saliv i ansiktet. Martin tyckte det var den langsa minibusresan han akt i hela sitt liv.
Minibussen tog oss till Chiang Kong som ar en gransstad. Typ alla stader har uppe har kommit till efter opiumsmuggling men nu har dom bytt till att frakta turister istallet. Hela staden ar en enda gata med hostels och barer men som vanligt var det helt dott pga lagsasong. VI tankte bara kaka och sova. Sa blev det inte.
Jag, Martin, 2 hollanska tjejer, 3 Irlanska tjejer och 1 tysk tjej borjade istallet spela ett hollanskt kortspel. Det gick ut pa att skicka runt kort, sla handen i bordet och tillslut om du var sist dricka ett halvt dricksglas med Gin. Blev helt galet. Alla i stan gick typ och la sig vid 11, men vi lyckades hitta ett disco mitt ute i ingenstanns.
Dom spelade bara hip-hop fran 1995 och ratt ofta sa pausade Dj:n musiken och rappade lite pa Thailanska, helt i otakt och utan rim. Ganska sjukt. Ibland pausade han bara musiken bara for att bestalla en ol till sig sjalv. Pa vagen hem gick jag och dom tva hollanskorna vilse eftersom vi var sa inne i varan thailanska rap. Kom hem typ 2,5h innan vi skulle aka minibuss till Laosbaten.
Mer psykadeliska ogon.
Ett under att dom var kvar nar vi kom fram.
I minibussen hamnade jag mitt emellan 2 skitsnygga hollanskor och med 3 Irlanska tjejer bakom mig. Vi hade jattekul och 8a timmar bara flog forbi. Martin hade inte riktigt samma tur och hamnade brevid en fet tysk sexturistgubbe. Tysken hade ingen koll pa hur lang ifran man ska halla sig ar man pratar med nagon sa varje gang han talade till Martin fick han pressa sig mot fonstret for att inte fa tyskens saliv i ansiktet. Martin tyckte det var den langsa minibusresan han akt i hela sitt liv.
Overskottsenergi pa halva vagen.
Minibussen tog oss till Chiang Kong som ar en gransstad. Typ alla stader har uppe har kommit till efter opiumsmuggling men nu har dom bytt till att frakta turister istallet. Hela staden ar en enda gata med hostels och barer men som vanligt var det helt dott pga lagsasong. VI tankte bara kaka och sova. Sa blev det inte.
Jag, Martin, 2 hollanska tjejer, 3 Irlanska tjejer och 1 tysk tjej borjade istallet spela ett hollanskt kortspel. Det gick ut pa att skicka runt kort, sla handen i bordet och tillslut om du var sist dricka ett halvt dricksglas med Gin. Blev helt galet. Alla i stan gick typ och la sig vid 11, men vi lyckades hitta ett disco mitt ute i ingenstanns.
Ginglaset och psykadeliska ogon.
Dom spelade bara hip-hop fran 1995 och ratt ofta sa pausade Dj:n musiken och rappade lite pa Thailanska, helt i otakt och utan rim. Ganska sjukt. Ibland pausade han bara musiken bara for att bestalla en ol till sig sjalv. Pa vagen hem gick jag och dom tva hollanskorna vilse eftersom vi var sa inne i varan thailanska rap. Kom hem typ 2,5h innan vi skulle aka minibuss till Laosbaten.
Mer psykadeliska ogon.
Slutligen.. Psykadeliska brost..
Inte jatte bevakad...
Jag kommer ihag nar jag var i Ryssland pa praktik. Vakter patrullerade hamnen var tionde minut bevapnade till tanderna. Man fick ga igenom typ tio sakerhetskontroller om man skulle in till stan. Gransen till Laos ar inte riktigt lika hard.
I Laos!
Visst fick vi visa passen och sa men.. det ar inte sa att dom har nagonting i landet som nagon annan vill ha.. Ingen vill liksom ta over Laos..
Inte i Laos..
I Laos!
Visst fick vi visa passen och sa men.. det ar inte sa att dom har nagonting i landet som nagon annan vill ha.. Ingen vill liksom ta over Laos..
haaa de
Efter fem veckor i Thailand drar vi vidare.. Idag tar vi en minibuss upp till gränsen för att sen glida på mekongfloden in i Laos.
Hej då Thailand,
hej då biceps-Tommas,
hej då Jesper, Anette, Orm-Johan och Borschat,
hej då Gurra, Orre, Izza, Tedde, Sara och Johanna,
hej då Martins Ladyboyhångel,
hej då Guitarrskåningarna,
hej då Norska folkskoleklassen
hej då resten
Vi ses!
Hej då Thailand,
hej då biceps-Tommas,
hej då Jesper, Anette, Orm-Johan och Borschat,
hej då Gurra, Orre, Izza, Tedde, Sara och Johanna,
hej då Martins Ladyboyhångel,
hej då Guitarrskåningarna,
hej då Norska folkskoleklassen
hej då resten
Vi ses!
Vi klarade det!
Idag tog vi vårt mod till fånga och gick för andra gången i Thailand in på en T.A.T turistinformation.
För säkerhetsskull hade vi bara med oss en begränsad summa pengar. Ville ju verkligen inte göra en repris på vårt senaste besök i bangkok. Då vi tog ut alla pengar vi hade på våra konton och kastade dem på Minigrisen (säljaren) tills han inte syntes under alla sedlar. Vi var fast beslutna om att lyckas. Bara två minibussbiljetter till Thailand-Laos gränsen, INGET mer.
-Hello.. We would like to go to the border..Hon som tog emot oss var nästa lika söt som minigrisen, men vi hade vart med förr så vi var på vår vakt.
-Yes.. We have a three day packa…
-NO PACKAGE! Vi var på vår vakt så att hon inte skulle lyckas manipulera oss till att köpa nått nytt paket.
-Hehe, oookey.. Hon kollade på oss som om vi var konstiga i huvet. Vi tog kanske i lite för mycket.
-We have bus that leaves every day at 12. Hon såg glad ut igen och vi slappnade av.
-You will be there around six.. ..and it includes one day in hotel. Det sista sa hon jättefort.
-Sounds great.. NO WAIT!! NO HOTEL!!! Riktigt nära ögat där. Tur att Martin var vaken för jag hade redan på något magiskt hunnit skriva halva min autograf på kvittot. Trollkvinnan hade manipulerat mig ändå. Jag la genast ifrån mig pennan som om den hade bränt mig.
-ONLY BUS!! ONLY BUS!!
Twilight-zone my ass!
Idag drog jag och Martin till Chiang Mai Zoo. 
Två snyggingar på väg till zoo
I lonely planet stod det att zoot var öppet hela dagen, men de rekommenderade att man gick dit i den så kallade ”twilightzonen” på eftermiddag/kväll då mest djur var framme och åt då.
Två snyggingar på väg till zoo
Väl på zoo hoppade upp på en turistbuss som vi trodde körde runt hela området. Det gjorde den inte. Det enda vi såg ifrån bussen var en vit tiger som i och för sig var ganska cool men eftersom vi passerade den i 82km/h;
- Oh! Titta en vit tig… och där försvann den.
Man kan nästan se baken på det enda djuret vi såg i dagsljus
Istället tog den oss raka vägen till akvariet. Vi hade egentligen planerat att ta akvariet sist, men det kvittar väl tänkte vi och spenderade dagens två sista soltimmar inne i ett akvariehus som ändå skulle varit upplyst till klockan 21.
När vi väl kom ut ur byggnaden så var klockan runt sex och det började skymma.
-Perfekt! Twilight zone!
Det är bara det att i Thailand är det INTE som i Sverige där det skymmer i ett par timmar, utan här hann vi med nöd och näppe, se en vattenbuffel ta tre tuggor gräs innan det var bäckmörkt. Kolsvart. Mörkare än i en stängd garderob.
Vi såg ingenting!
Och han som hade hand om att tända belysningen på hela zoo hade tydligen vrickat tummen så att han inte kunde vrida om lysknappen.
Men, jag kan i alla fall skryta med att jag har hört en Noshörning prutta någonstans inne i en inhägnad ca 25m ifrån mig. Jag hörde prutten, och lyste med kamerablixten på skylten bredvid för att se vilket djur som fanns därinne. Inte alla som kan säga att dom har gjort det inte!
Eftersom vi nu hade betalat inträdesavgiften bestämde vi oss i alla fall för att göra det bästa av situationen, så vi gick runt till dom olika inhägnaderna och fotade rakt ut i mörkret för att sen i en halv sekund medan blixten lös upp, kunna spana på lite krokodiler och apor.
Sista bilden innan kameran dog
Emellanåt var vi till och med tvungna att fotografera gången var tredje sekund för att över huvudtaget hitta fram.
Sen tog batteriet i kameran slut...
Nils och Martin gjorde det igen. Vi lyckades med att misslyckas gå på zoo. Vi har kvar titeln världens sämsta backpackers.
Ny klocka.
Måste bara visa min nya klocka..
Ser ni hur den lyser?
Ser ni hur den lyser?
Två nakna bleka pojkar..
.. och en klass med 25 japanska konst-studerande..
Idag var jag äntligen helt frisk. Kändes "sjukt" bra. Jag har bett Martin att påminna mig att vara tacksam varje dag jag inte spyr i fortsättningen.
Dagen började med att vi hyrde moppar. Eller a.. jag var tvungen att ta en 125cc så att den skulle gå lite fortare än Martins moppe. Kvinnor som läser kanske inte förstår, men det gör alla män.
-VAFAN GÅR DIN FORTARE ÄN MIN FÖR?!?! Skriker Martin genom avgaser och motorljud vid ett rödljus.
-JAG VET INTE.. Ropar jag tillbaka och ser oförstående ut..
Sen vänder jag mig om och fnissar lite.. Mooahahaha... Moppetider va tider det!
Det går inte att se cool ut med hjälm men vi gjorde vårt bästa.
Vi är rätt less på storstäder så vi bara tog första bästa highway rätt ut ur staden och upp i bergen. För alla de som inte varit i Chiang Mai kan jag säga att det är rätt seriösa berg häromkring. Vi körde konstant uppåt på slingriga vägar i flera timmar. Sjuk utsikt, om det inte hade vart molnigt, skulle jag tro.
Efter ett tag kom vi i alla fall fram till en skylt som visade vägen till ett vattenfall. Vi svängde av och betalade den beväpnade mannen som försökte lura oss att han var vakt 220bath i "inträde". Sen körde man på en liten mindre väg i kanske 3km för att komma fram till vattenfallet. Det var faktiskt riktigt fint. Och som så ofta förr på denna resa var jag och Martin dom enda turisterna. Det kryllade däremot av japanska konst-studerande tjejer i 18års åldern som satt på avstånd och målade av fallet.
Jag och Martin tog givetvis, utan skam i kroppen, av oss till kalsonger, ställde upp filmkameran och hoppade in i fallet.
Alla dom Japanska konst-studerande privatskoletjejerna blev illröda i ansiktet och fnissade hejdlöst.
Jag låtsades som om jag var påväg att dra ner kallingarna också, men då skrek dom till i en kör och gömde ansiktena bakom sina skissblock. Såg ut som 40 psykadeliska ögon på en gång, när dom försiktigt tittade upp bakom kanten på sina block för att se om jag verkligen hade gjort det.
Men eftersom jag var rädd att deras mödrar skulle ta dem ur skolan om dom kom hem och berättade vad dom målade av i Thailand så behöll jag dem på.
Efter nakenshowen..
Idag var jag äntligen helt frisk. Kändes "sjukt" bra. Jag har bett Martin att påminna mig att vara tacksam varje dag jag inte spyr i fortsättningen.
Dagen började med att vi hyrde moppar. Eller a.. jag var tvungen att ta en 125cc så att den skulle gå lite fortare än Martins moppe. Kvinnor som läser kanske inte förstår, men det gör alla män.
-VAFAN GÅR DIN FORTARE ÄN MIN FÖR?!?! Skriker Martin genom avgaser och motorljud vid ett rödljus.
-JAG VET INTE.. Ropar jag tillbaka och ser oförstående ut..
Sen vänder jag mig om och fnissar lite.. Mooahahaha... Moppetider va tider det!
Det går inte att se cool ut med hjälm men vi gjorde vårt bästa.
Efter ett tag kom vi i alla fall fram till en skylt som visade vägen till ett vattenfall. Vi svängde av och betalade den beväpnade mannen som försökte lura oss att han var vakt 220bath i "inträde". Sen körde man på en liten mindre väg i kanske 3km för att komma fram till vattenfallet. Det var faktiskt riktigt fint. Och som så ofta förr på denna resa var jag och Martin dom enda turisterna. Det kryllade däremot av japanska konst-studerande tjejer i 18års åldern som satt på avstånd och målade av fallet.
Jag och Martin tog givetvis, utan skam i kroppen, av oss till kalsonger, ställde upp filmkameran och hoppade in i fallet.
Alla dom Japanska konst-studerande privatskoletjejerna blev illröda i ansiktet och fnissade hejdlöst.
Jag låtsades som om jag var påväg att dra ner kallingarna också, men då skrek dom till i en kör och gömde ansiktena bakom sina skissblock. Såg ut som 40 psykadeliska ögon på en gång, när dom försiktigt tittade upp bakom kanten på sina block för att se om jag verkligen hade gjort det.
Men eftersom jag var rädd att deras mödrar skulle ta dem ur skolan om dom kom hem och berättade vad dom målade av i Thailand så behöll jag dem på.
Efter nakenshowen..
Aldrig mer padthai..
Vi som var så bra vänner. Kommer fortfarande ihåg vårt första möte på Khao san road. Du var det bästa fyllekäk jag någonsin ätit. Sen dess har du fyllt min mage ett antal gånger i en massa olika städer och på olika platser. Tills i förrgår.. Kan inte enns tänka på dig utan att må illa nu! USCH!
I förgårkväll efter att jag lagt upp bilder här på bloggen kunde jag inte somna. Hade den sista måltiden i halsen hela tiden. Den ville bara inte åka ner i magen. Började spy vid 3 tiden och mådde skitdåligt hela dagen. Försökte äta en banan och en yoghurt som Martin köpte till mig. Fick i mig halva banen och 1/3 av yoghurten och det tog typ 2,5h. Var tvungen att meditera en kvart efter varje tugga för att hålla kvar den nere i magen.
Martin sa att i värsta fall så kan matförgiftning sitta i, i fem dagar. Men jag mår som tur är faktiskt mycke bättre redan idag. Ska ta det lungt och kolla på en film för säkerhetsskull. Kanske våga mig ut och ta en kopp te i eftermiddag.
Kan bara säga en sak. Det suger att vara magsjuk!
I förgårkväll efter att jag lagt upp bilder här på bloggen kunde jag inte somna. Hade den sista måltiden i halsen hela tiden. Den ville bara inte åka ner i magen. Började spy vid 3 tiden och mådde skitdåligt hela dagen. Försökte äta en banan och en yoghurt som Martin köpte till mig. Fick i mig halva banen och 1/3 av yoghurten och det tog typ 2,5h. Var tvungen att meditera en kvart efter varje tugga för att hålla kvar den nere i magen.
Martin sa att i värsta fall så kan matförgiftning sitta i, i fem dagar. Men jag mår som tur är faktiskt mycke bättre redan idag. Ska ta det lungt och kolla på en film för säkerhetsskull. Kanske våga mig ut och ta en kopp te i eftermiddag.
Kan bara säga en sak. Det suger att vara magsjuk!
