Älv-vingar och drugdealer..

Min tjugoandra födelsedag blev en låååång dag. Givetvis var vi tvugna att fira från och med 00:01 till och med 24:00. Så därför, för att vara redå fick jag min första present klockan 23:30 den 4e.


Ett lila älvkitt.

Jag vet inte riktigt vad dom tänker om mig, men på något sätt så tyckte dom att det passade. Jag måste erkänna att jag var lite tråkig och vägrade att gå ut i trosorna, men resten behöll jag på hela natten.

Eftersom det var kvällen mellan den 4e och 5e var det Half Moon Party här på Phangang. (Om de inte är Full Moon är det Half Moon och om det inte är Half Moon är det Black Moon, Shiva Moon, Moonday, Moona Lisa eller något liknande.)
Vi tog en taxi ut i skgen där Half Moon Partyt är beläget. Jag är ju till skildnad från min kära vän Martin inte världens störta techno och trance fan, men jag måste ändå erkänna att den pumpande musiken och alla människor som dansar är lite förtrollande varje gång man kommer till en trance fest.

Jag som var klädd i lila älv-vingar och diadem förväntade mig givetvis en hel del; du e bög skämt, som man kanske kan tycka hör till om en kille snor sin 6åriga lillasysters älv-vingar och tar på sig dem när han går på fest. Men.. Alla var skittrevliga och ville att jag skulle välsigna dem med mitt trollspö. Jag var inte mer än lite lullig (är rätt trött på att festa egentligen), men kände mig ändå ganska naiv när jag insåg varför det var så många människor som kom och pratade med mig. Det var inte för att jag såg rolig eller bögig ut. Det var inte för att dom hade hört att det var min födelsedag eller för att dom ville bli välsignade av mitt trollspö.

Alla trancemänniskor tog såklart genast förgivet att jag var kvällens dealer.

-Hi Man! Nice wings.. lutar sig närmare.. So do you know where I can get some pills.. Blink Blink..
-Sorry Man! Mitt inne i ett av mina riiiiktigt stiliga dancemoves.. I have no Idea! Han kollar förvånat på mig men jag dansar bara vidare.

Först tänkte jag inte på det, men när tredje killen på 15 minuter kommer fram till mig och ber om piller börjar jag inse att VAFAN! Jag är ingen langare. Varför tror alla det? Jag kollar mig omkring och inser att det inte bara är jag som ser lite anorlunda ut. Alla människor har olika neonfärger på sig och hälften av dem jag dansar med ser mycket skumma ut. Samtidigt inser jag också att om detta ryckte sprider sig till polisen.. Hmm.. Jag har ingen lust att lära mig om dom behöver bevis eller inte för att dömma en stackars älva till dödstraff för langning här i Thailand.

Det dags att dricka upp och åka tillbaka till bungalown helt enkelt.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Urtjusigt! Verkligen! :-)

2009-02-09 @ 20:38:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0