Nils reseblogg

Färdigmediterat. Buddha kom till mig i en dröm och sa till mig att åka till Phuket. Man säger inte emot Buddha så PHUKET IT IS! Tar flyget härifrån klockan 16.00 idag och kommer fram vid 23.00 ikväll. Där ska jag möta upp en del kompisar från Sverige och festa några dagar och sen träffa Lindsey och Leia som jag reste med i Vietnam.

Som vanligt är det lite sorgset att lämna ett land och alla människor man träffat här men det är det är del av att vara på resande fot och nu börjar jag faktiskt vänja mig.

Här i Phnom Penh var ju min första del på resan helt själv och det har fungerat jätte bra. Har blivit riktigt bra kompis med dom som jobbar på hotellet och börjat varje dag med 2h pool mot han som står i receptionen. Alla här har bett mig komma tillbaka och det känns jättebra.

Världen är liten och en dag stötte jag på Katrina och Kelsey på stan. Lämnade dem för mindre än 5 dagar sedan och redan stalkar dom mig igen.



Dom sista två dagarna har jag hängt lite med fyra svenska killar ifrån Umeå. Dom har en egen blogg som alla fyra delar på. www.fourtops.se Vi var ute och letade efter ställen att spela poker på. Hittade ett enormt Casiono, men tydligen är poker inte så stort i Asien. Alla spelade bara roulette och baccarat på ganska hög nivå dessumtom så vi skippade det. Jag förlorade dock 2 dollar på en enarmad bandit och en av killarna vann fem dollar på en annan.

En av dom skönaste karraktärerna som jag möt än så länge är Hippie-Tim. Han är ifrån Berlin och tar sig fram på cykel.

Han sover i tempel och hos lokalbefolkningen.

-But I dont need a bed every night, han pausar och kollar ut i luften i typ 2 minuter helt tyst.. I have a hammock. A little risky here thought with all the landmines. Läspar han fram på en mycket tysk accent.



Han duschar inte efter 207km cykel ifrån Siem Riep till Phnom Penh för att saltet som är på hans kropp gör så att han slipper spendera pengar på myggmedel.

Han dricker inte Alkohol.

-It is very not good for you you know.. Ännu en tvåminuterspaus mitt i en mening. Jag jobbar hårt för att inte börja skratta.. -Unhealthy.. Läspar ännu mer.

Han röker konstant och varannan cigg är det brajj i.

-It calms me down after bicykling.. Säger killen med en puls på ett slag varannan minut..

Som alla säkert vet är Hitler skyldig jorden mer än sex miljoner mänskoliv, Stalin minst lika många och Idi Amin även han en hel del.



Pol Pot är skyldig världen och framför allt Kambodja mellan 1,5-2 miljoner liv. 98% kambodjaner och om man tänker sig att det på den tiden inte bodde mer människor här än i Sverige kan man tänka sig att mellan var tredje och var fjärde människa i Kambodja fick sätta livet till under hans regering The red Khmers år 1975-1979.

Det är det som är det värsta. Det är inte ens länge sedan. Jag menar det är ju inte många som lever och kommer ihåg andra värdskriget särskilt bra. Alla över 30 år här levde när han styrde och måste ha haft det förjävligt.




Pol Pot var en student i sin ungdom som fick ett stipendium att studera i Paris. Där snappade han upp ordet kommunist och bestämde sig för att bli det. Mer och mer radikal flyttade han sedan tillbaka till Kambodja och gick med i de röda Khmererna. 1975 störtade dom Kungen ifrån sin tron och tog över makten i Kambodja.

Pol Pots ide var att alla skulle leva jämställda på en stenåldersnivå utan utveckling, utan städer, utan utbildning och utan export och import. Inga klasser inga problem. Eller?

Så han började med att döda alla högutbildade, sen tog han alla utbildade över huvudtaget, sen tog han alla som bar glasögon, alla som kunde något annat språk, alla som var politiskt aktiva, alla han trodde var politiskt aktiva och sen bara en hel massa till bara för att han kände för det. Han dödade kvinnor, män, barn och till och med bäbisar.


The Killing Fields. Massgravar.

Han tog alla människor som bodde i Kambodjas städer och bara slussade ut dem på landet. Folk hade givetvis ingen kunskap om bondelivet och heller ingen skörd från förra året, så man svalt ihjäl.

Helt utan hänsyn och på det grövsta sätt torterade han och mördade. Några historier som jag fick berättade för mig igår när jag var och kollade på the Killing Fields och S-21 är till exempel; Man kastade spädbarn i luften för att sedan fånga dem på gevärstbajjonetten. Eller bara ta dem i fötterna och drämma dem in i en trädstam. Man grävde stora massgravar utanför Pnom Pen där man slängde döda och levande människor i högar på varan för att sedan hälla syra över dem, dels för att få bort stanken och dels för att få död på de man råkat slänga i som fortfarande var vid liv.

S-21 var fram tills att Pol Pot tog över en högstadieskola mitt inne i Pnom Pen. Men nu när ingen fick gå i skolan så förvandlades den praktiskt om till ett koncentrationsläger. Man förvarade så kallat misstänkta motståndare där, man torterade folk där och man dödade folk där.



S-21 står kvar nästan precis som de lämnades 1979 då Vietnam störtade Pol Pot. Riktigt, Riktigt obehagligt ställe men jag rekomenderar definitivt alla som ska till Pnom Pen, och inte är jätte känsliga, att åka dit.

Precis som i Saigon så gjorde jag en lista med saker som jag ville ha sett och ha gjort här i Pnom Pen. Man tror ju kanske att när man är på semester så har man ju hela dagarna ledigt och kan få en massa saker gjort utan problem. Träna, shoppa, kolla museum och kolla tempel.

Men tiden går så sjukt fort. Jag vaknar oftast ganska tidigt. Går ut till restaurangen och käkar frukost. Tänker att jag kan ju spela lite pool med servitören medan jag äter. VIPS! klockan är två på eftermiddagen. Blogga lite, facebook lite. VIPS! klockan är fem Och jag har inte ens hunnit med Lunchen än. Sen när jag väl fått i mig lite mat träffar jag givetvis något nytt kul gäng som jag vill hänga medoch VIPS igen, så var dagen över.

Så därför hade jag som sagt skrivit en lista.
-Kolla in Killing Fields (Massgravar som Pol Pot och hans medhjälpare grävde under 1975-1979)
-Kolla in en skola som Pol Potta byggde om till tortyrkammare
-Köpa ett usbminne så jag kan spara alla bilder nu när jag lämnat Martin och hans laptop
-Lägga in trailerpark boys i Ipoden (Sjukt roligt och bra busstidsfördriv)
-Klippa mig
-Meditera över vart jag vill härnäst
-Köpa en biljett dit

Just nu har jag bara klippa mig kvar. Så jag har vart riktigt duktig. Men det har inte varit lätt. Både psykiskt och fysiskt.

Jaha, så var jag på resa helt själv för första gången hittills! Imorse lämnade jag Martin, Sarah, Kelsey och Katrina i Sihanoukville och tog bussen upp till Pnom Pen, Kambodjas huvudstad. Här ska jag meditera över vart jag vill åka härnäst och medan jag gör det ska jag  kolla in dom ökända röda Khmerernas massgravar, the killing fields, och skolan som Pol Pot byggde om till tortyrkammare.

Lite deppigt såklart att vara helt själv för än så länge har jag inte hittat några nya kompisar här i stan. Har i och för sig bara vart här en halvtimma men jag tycker ändå ni läsare har ett ansvar att hålla mig sällskap. Kommentera mera för detta är all svensk kontakt jag har nu!

Peace!

Igår hoppade jag, Katrina och Kelsey (tjejerna jag och Mowgli firade nyår med) på en båt till Bamboo Island. Båten dit tog en timma men resan var helt underbar. Jag bara låg på däcket och lyssnade på Ted Gärestads -Vilken härlig dag, och njöt.



Men, väl i land hände det som inte får hända. Som jag skrev tidigare så ollade jag Ankor Wat i brist på kunskap om ollningsetikett, så mitt karmakonto förlorade 1100poäng. Visst har jag gjort en del bra gärningar i livet, men hur god jag än varit så är ett bakslag på 1100 päng på en dag mycket kraftigt. Jag hade inte råd att förlora en enda poäng till.

Då börjar jag skratta åt en kille med förlamade ben. Fan! JAG VISSTE INTE! Han kollade på mig och skrattade där han låg och guppade med sin flytväst i vattnet. Hahaha, jag skrattade artigt tillbaka tillbaka, antog att det bara var Mohawken eller nått som roade honom. Det brukar nämligen hända. Sen slutar han skratta och kravlar upp på stranden. Liksom drar sig upp med armarna. Jag fattar inte varför men antog att han höll på med någonslags teatershow där han skulle föreställa Robinson Crouse som flyter iland på en öde ö. Jag flabbar vidare.. Han skrattar inte nu utan ser allvarlig ut där han kämpar upp för stranden genom att bara använda armarna.

Shit! Killen går verkligen in för den här rollen=) Ska bli kul att ta en öl med honom senare, en ny Martin med en massa historier och roliga karaktärer på lager.

Jag fortsätter att skratta.. Gapskrattar nästan nu för det ser ut att göra riktigt ont när han väl kommer till gräset.. HAHAHAHAHA! Hur länge ska han hålla på egentligen, börjar nästan bli lite väl mycket.. hahaha ja, jag har fattat du e strandsatt, hahaha Robinson Crouse hahaha.. jag fattar.

DÅ! Då, ser jag den. Rullstolen. Hans mål är en rullstol som står och väntar på honom en bit upp på stranden. Jag slutar genast skratta. Han ser argt på mig. Samma min som förut, men nu inser jag att det inte är Robinsons min. Det är Katchakaplis min. Han är ifrån japan och föddes med en förlamning som sträcker sig ifrån midjan och ner.

SKIT!

-Jaha, säger jag till Kelsey och Katrina efter att jag har förklarat situationen.
-All I mean is that, dont be suprised if I fall down dead today.. A cocconut in the head, drowning, dangerous snakebite, landmine. Its 99% sure that it will happend. Im now 3000 point back on my Carmaacount.



Men Karma var faktiskt mer förlåtande än jag trodde. Eller så sköt hon bara upp straffet lite för allt som hände var att alla rum på hela ön var bokade. Inte en enda säng kvar på hela ön. Men det var inte värre än så att vi fick en vacker dagstur till en paradisö och när vi tog båten tillbaka kände vi oss rätt nöjda i alla fall. Jag menar, jag var ju bara glad att jag fortfarande var vid liv. Hoppas jag får ett par dagar till..




Vi avslutade dagen med en riktigt mustig pizza i solnedgången.Och Ted bara fortsatte att sjunga "-Vilken härlig dag" inne i mitt huvud.



 Ja just det ja. Karma tog även mina nya shorts. Men det känns ändå som om jag kommer få något hårdare straff inom en snar framtid..

På vägen in på Ica Maxi ser man alltid skyltarna; Förbjudet att åka inlines i affären, visa väskan för kassörskan, förbjudet att röka.



Den här skylten, som sitter i glasdörren till motsvarigheten i Kambodja, har jag dock aldrig sett. Är pistoler okej i Sverige då eller?

Min andra tanke var.. Shit, vilka har pistoler på sig utanför affären.. Kollade mig snabbt omkring och bestämde mig för att det nog var säkrast att stanna inne i affären för alltid. Bor här nu, vid leksakavdelningen.

Jag har en miljon problem just nu. När jag vaknade kände jag att, fan, detta är ingen bra dag. Martin kom hem ifrån sin morgonspringrunda och eftersom han känner mig utan och innan vid det här laget, så kom det direkt..

- Va e de med.. pust.. flås.. dig idag då?

Han börjar strecha medan han studerar mig där jag sitter och chillar på stolen utanför bungalown och lyssnar på Dave Matthews Band.

-Va? Hur så?

Han hade bara vart där i 2 sekunder innan han frågade, så jag fattade inte hur han hade hunnit registrera att jag va lite opepp just idag.

-Käften. Flås.. Jag ser ju att det e någe fel. Stön.. Säger han medans han pustar och stånkar och räknar hur många armhävningar han är på.

Jag kan inte låta bli att le. Rakt på sak är det som gäller, som alltid!

-Nä men jag känner mig bara lite opepp idag..

-Nils.. Va har du för problem?

Eftersom jag vet att jag måste svara något eftersom han inte kommer ge med sig, så försöker jag tänka ut vad det är som bekymrar mig.

-En massa smågrejer bara, min bok som var den enda dom hade på svenska handlar om en kvinna mitt i livet och är värdelös.. Han kollar skeptiskt på mig. Fan jag måste komma på nått bättre.. Jag har lite ont i halsen.. funka inte.. En flisa i tån? Inget medlidande.. Tror jag måste ta en massage sen, för jag e skitstel i ryggen efter bussturen igår, du vet ju att jag var den enda som fick en stol som inte gick att fälla.

Martin tar ett djupt andetag och jag väntar på en långt utlägg om hur bra jag egentligen har det.
Men istället lyfter han bara armen och pekar rätt upp. Jag som redan hade stängt av mina öron för kommande utläggning fattar inte vad han håller på med. Jag kollar upp. Blå himmel..

Han pekar på Solen.. Han pekar på Stranden 300m bort..  Han pekar på  Bananafruitshaken framför mig..
Jag börjar fatta vad han håller på med och vi börjar le båda två.
Bungalown, sanden, min musik, på väggen (jag låtsades som om jag förstod men var senare tvungen att fråga vad som var bra med väggen? Ingen klocka såklart..), på biljetten till en fisketur vi ska på och så vidare. Sen gick han bara in och duschade.

Alla mina problem var borta och jag bytte till en bättre låt i öronen, log för mig själv och tog en sipp av min fruitshake..

Ibland blir det bara lite för mycket händelser på en gång och när man inte hinner skriva om den första så bygger det på. Just nu är ett sådant tillfälle så jag tänkte bara sumera mitt liv lite.

1. Jag och Mowgli åkte i en buss med en kille som hette Slimzam till Cu Chi tunnlarna utanför Saigon. Slimzam var en tourguide men drömde om att slå som sångare. Därför berättade han först lite om vad vi skulle se på touren,. (Gångar i marken, vapen och föredetta krigsdrabbade ställen) sen sjöng han en sång. Sen berättade han lite till och sen sjöng han igen. Han sjöng på en mycket svårförståd Vietnames-Engelsk brytning och mycket, MYCKET, falskt. Denna gången var falsksången ingen plåga dock, utan bara hysterisk rolig. Efter sammanlagt 15 min fakta och 30 minuter sång, kippade hela bussen efter andan i djupa skratt attaker.Slimzam tog det som beröm och uppmanade även oss turister att ta micken. Konstigt nog gjorde ingen det.

2. Martin och Sarah kom till Saigon och mötte upp oss. Vi firade Martins födelsedag på the blue gecko och Apocalypto. Jag och Martin hade dancebattle inför 34 japaner, en korean, en vietnames och en hund. Säg inget till Martin men jag lät honom vinna efter som det var hans födelsedag. Kanske.. Kanske inte..

3. Jag fick säga farväl till Mowgli. Våran restid är över för denna gången men jag kommer alltid komma ihåg, tubingen, våra kanadensiskor, waterpuppetshow i Hanoi (som jag sov igenom), mowglinator när han rullar runt på marken och leker persika, tårar till titanic, mm,mm. Sorglig farväl men vi kommer ju ses igen för Alingsås är ju inte riktigt på andra sidan världen.



4. Jag, Martin och Sarah tog bussen till Siem Riep.

5. Martin glömde kameran på bussen. Martin ville dö. Martin ville döda. Martin ville stänga av halva sitt liv, dvs bloggen. Det tog en mycket förstående Sarah och en mycket försöka-göra-Martin-glad-igen-Nils 32 timmar terapi innan vi fick ur honom något annat än..

-Kameran.. snyft.. Min kamera.. snyft..

6. Martin gick ut och letade ny kamera. 39 dagsbudgetar senare kom han tillbaka med en fin liten silvrig sak och en nytänd låga i ögonen.

7. Vi gick upp klockan 4.30 på morgonen för att se solen gå upp över Ankor Wat. WOOOOOOOOW. Inte alls värt det! Kunde likagärna sovit tre timmar till och sen kollat runt på alla tempel. Solen är precis lika vacker varje gång den går upp.

8. Eftersom Martin ständigt briljerar om att han har ollat Sidneys operahus och Ayers rock, ville jag vinna över honom och sprang fram och trodde han skulle bli jätte imponerad när jag hade ollat Ankor wat. Det blev han inte.
Jag fick gå tillbaka till ruta ett som ollningslärling.

-Det fattar du väl att du inte kan olla heliga saker! Martin lägger armarna i kors som en besviken pappa..
-Men du ollade ju Ayersrock... Den e ju helig för abourginerna... Jag försöker finna stöd..
-Ja det gjorde jag, men då frågade jag först.. Då e de okej! Skarp ton. Har du frågat någon munk om de är okej att du nuddar temlet med toppen av din penis?
Svagt viskande.. näää...

Så istället för ett äg, förlorade jag alla karmapoäng jag hittils skrapat ihop i detta jordeliv och när jag dör kommer jag återföddas som en råtta eller nått. Skit!
Köpte i och för sig mat till sex gatubarn häromdagen, men jag tror inte att det väger upp en ollning av ett 1100år gammalt tempel på långa vägar. Barnen var ju bara typ 19 år tillsammans. 1081 år kvar att gottgöra för.. Skit igen!



9. Ikväll har vi vart och blivit masserade av blinda handikappade. Riktigt speciellt! Rekommenderar jag alla som kommer till Siem Riep att testa på! Jag är mör i hela kroppen nu.

10. God kväll på er alla. Nu ska jag kolla på en film!

Martin, min kära resekamrat har kämpat, slitit och spenderat hundratals timmar på att lära sig dataprogram, kamera inställningar, vad som ser bra och inte bra ut på video.

Och nu har han förlorat det största kugghjulet i hela maskineriet. Han har förlorat det som ligger han närmst om hjärtat. Den sak han har spenderat timme efter timme med. Den han har fyllt gigabyte efter gigabyte med på sin hårddisk. Den som har gjort alla hans 150 olika sketcher och klipp som finns på youtube och ytterligare 300 som inte finns där än. Den som har gjort '"Nils och Martin i Asien" serien möjlig.

Videokameran är borta! Den blev stulen/glömd på bussen från Pnom Pen till Siep Riep.

Fatta hur nere Martin är! Han funderar helt ärligt på att hans 1161:e inlägg på bloggen ska bli hans sista! Gå in och stöd honom med en kommentar nu!

http://cmj.blogg.se/