Svensk kultur..
Jag kan ju inte säga att jag har speciellt mycket hemlängtan. Men när två svenska tjejer på hostelet vi bodde på frågade om jag var sugen på att hänga med till IKEA och käka semlor ryckte det allt till lite i tarmen.
-Semlor.. aaaaah..Jag kollar ut i luften och får genast minnen ifrån min tid som brödpackare på Kungälvsbagarn...
-Dom har potatis och köttbullar med Lingon och brunsås också!
-Aaaaaaaah.. Trodde inte en mage kunde bli nostalgisk.. Köttbullar.. Aaaaaah..
Jag och Lindsay som nu hade mött upp igen hade bestämt oss för att köra ännu en dag med sightseeing, men jag behövde bara kolla på henne för att hon skulle förstå en svensk-gosses-mages-behov av Semlor och köttbullar.
Så var det bestämt. Mission Semla.
Det blev faktiskt inte mycket till mission. Det var helt enkelt för lätt att hitta till IKEA. Och då sket vi ändå i att ta bussen dom rekomenderade för de 800metrarna mellan tunnelbanan och entren. (Fortfarande; ingen går i Singapore,(Nu när jag tänker ännu närmare på det är det nästan ett rim. "Ingen går, i Singapår" tihi))
Mina vapensystrar påväg till Ikealand.
Först traskade vi bara runt inne i på Ikea och letade upp alla våra möbler. Jag hittade min säng och den var underbar. Nästan overkligt att man har en så stor säng väntandes därhemma. Även fast halva min lägenhet var Ikeainredd så var det lukten som gjorde att det påminde så mycket om hemma. Det luktade Ikea i bäckebol!
Undra hur många "Singaporianer" som vet vad Fräsig Dark Brown är..
Efter rundturen som fick påskyndas lite på grund av Lindsays totala oförstående av våran möbel/Sverige facination, gick vi för att hitta det vi egentligen var där för. SEMLOR och KÖTTBULLAR!
Mmm.. Köttbullar.. Svenskarna skrattade gott åt den oerfarne Kanadensiskan som tog med Ketchup på brickan.. Hahaha.. Så dum man kan va..
Inget klår givetvis mammas köttbullar, men dessa bamba(skolmatsal för dem som inte är infrån gbgområdet)-köttbullar var efter 4 månader utan svensk mat underbara. Potatisen var lite för lös, köttbullarna var lite för små, man fick lite för lite lingonsylt. Men det var ändå helt underbart. Det är bara en helt annan känsla i magen när man har ätit svensk mat till skildnad ifrån asiatisk. Tung på nått sätt. En härlig känsla.
Sen hade vi ju pricken över i:t, Semlan!
Även här har jag ätit bra mycket goare Semlor men aldrig har jag njutit så mycket. Visste knappt om jag gillade Semlor eller inte innan. Det gör jag...
-Semlor.. aaaaah..Jag kollar ut i luften och får genast minnen ifrån min tid som brödpackare på Kungälvsbagarn...
-Dom har potatis och köttbullar med Lingon och brunsås också!
-Aaaaaaaah.. Trodde inte en mage kunde bli nostalgisk.. Köttbullar.. Aaaaaah..
Jag och Lindsay som nu hade mött upp igen hade bestämt oss för att köra ännu en dag med sightseeing, men jag behövde bara kolla på henne för att hon skulle förstå en svensk-gosses-mages-behov av Semlor och köttbullar.
Så var det bestämt. Mission Semla.
Det blev faktiskt inte mycket till mission. Det var helt enkelt för lätt att hitta till IKEA. Och då sket vi ändå i att ta bussen dom rekomenderade för de 800metrarna mellan tunnelbanan och entren. (Fortfarande; ingen går i Singapore,(Nu när jag tänker ännu närmare på det är det nästan ett rim. "Ingen går, i Singapår" tihi))
Mina vapensystrar påväg till Ikealand.
Först traskade vi bara runt inne i på Ikea och letade upp alla våra möbler. Jag hittade min säng och den var underbar. Nästan overkligt att man har en så stor säng väntandes därhemma. Även fast halva min lägenhet var Ikeainredd så var det lukten som gjorde att det påminde så mycket om hemma. Det luktade Ikea i bäckebol!
Undra hur många "Singaporianer" som vet vad Fräsig Dark Brown är..
Efter rundturen som fick påskyndas lite på grund av Lindsays totala oförstående av våran möbel/Sverige facination, gick vi för att hitta det vi egentligen var där för. SEMLOR och KÖTTBULLAR!
Mmm.. Köttbullar.. Svenskarna skrattade gott åt den oerfarne Kanadensiskan som tog med Ketchup på brickan.. Hahaha.. Så dum man kan va..
Sen hade vi ju pricken över i:t, Semlan!
Även här har jag ätit bra mycket goare Semlor men aldrig har jag njutit så mycket. Visste knappt om jag gillade Semlor eller inte innan. Det gör jag...
Singapore!
Världens renaste stad säger de.. Jag vet inte om det är sant men i alla fall Asiens..
Det man gör i Singapore, eller i alla fall vad jag gjorde, är att kolla på saker. Jag traskade runt med ögon stora som tefat och försökte bara smälta allt jag såg. Vid första ögonkastet så kan man faktiskt tro att hela Singapore består av stora shoppingmalls. Det är verkligen inte sant. 15 till 20% består faktiskt av små shoppingmalls.
Det finns 100-tals shoppingmalls i Singapore, det i mitten är ett inglasat kvarter. Sen har vi det minsta McDonalds jag sett.
Okej då, det finns faktisk lite till. En ö med konstgjorda stränder som känns plastigare än hjulen på en biltemaskateboard (för de som inte vet hur biltemaskateboardhjul känns; jätteplastiga!) För det första är vattnet skitigt för det andra ligger det enorma oljetankers och puffar ut avgaser 600m ifrån stranden. Rekommenderar jag inte.
Det finns också Little India, hektiskt men med underbar mat.
Chinatown, också hektiskt och också med underbar mat.
Arabkvarteren, inte lika hektiskt men luktar underbart av vattenpipor hela kvällen. För er som gillar vattenpipor rekomenderar jag dem här för dom smakar dubbelt så mycket som hemma. Det negativa är dock att man känner sig dubbelt så mycket som en blötmadrass i lungorna också.
Ifrån.. Till..
Ifrån att sitta på en strand helt själv till att slå sig fram i en mångmiljonstad på 12timmar.. Ingen bra ide.. Måste erkänna att jag fick lite panik när denna folkmassa mötte mig i tunnelbanan.
Little India på en söndag, tunnelbanan, City ifrån avstånd, Little India igen.
Lilla Sverige lämnar sina avtryck..
Foodcourts! En riktigt bra ide. Mat ifrån alla möjliga länder med en gemensam ätyta. Perfekt när man är ett stort gäng och en vill ha Kina mat, en annan Thai och jag Indiskt. Nasirvakir är en go gubbe med riktigt go kyckling=)
Singapore by night. Beviset på att en storstad också kan vara vacker. Också bevis på att min kamera inte fungerar så bra sedan jag har fyllt den med sand.
Operation; Ordna Visum.
Det enda jag verkligen var tvungen att göra här i Singapore var att ordna ett visum till Indonesien. Jag har nämligen tänkt stanna där längre än de trettio dagar som man får "on arrival", så för att slippa göra en visarun ville jag ha visum fixat i förväg.
Efter att ha skjutit upp det i tre dagar bestämde jag mig äntligen för att ta mig samman och se till att få det gjort.
Operation; Ordna Visum.
Klockan 1100 den 17 Februari började operation Ordna Visum.
Jag började med att göra lite efterforskningar på internet. Kollade upp adressen till ambassaden och hittade den på min karta. Såg efter vilka tider den var öppen och vilka tider det var lunch. Hittade vilken station på tunnelbanan det var jag ville till och vart jag var tvungen att byta tåg på vägen dit.
Sen packade jag ett överlevnadskitt med saker som kunde behövas för att operationen skulle flyta på så smärfritt som möjligt.
1. Pass -Obligatoriskt vid visaansökningar.
2. Två passfotografier -Ett för att klistra i visat och ett i reserv.
3. $50 USD - Det är nästan alltid USD som används som betalning vid Visa-ansökningar.
4. Karta/tunnelbanekarta - För att hitta dit.
5. Tunnelbanekort - För att betala tunnelbanan.
6. Vattenflaska - Singapore är VARMT!
7. Lindsay - För att tyda kartan, översätta oförstårlig engelska, ta bilder på mig i mitt uppdrag.
Klockan 1204 tog vi det sydvästgående tåget ifrån Little India till Dhoby Ghant, där bytte vi till det nordvästgående tåget emot Jurong East och klev av vid stationen Orchard. Därifrån hade jag planerat att vi skulle gå till Ambassaden, ca 3km.
Vi var här, och vi ville hit..
Saken är bara den att ingen i Singapore går. ALLA åker tunnelbana, buss eller taxi. Så alla vi frågade hade ingen anning hur man tog sig till den gatan vi ville till. Ta en taxi sa de utan att förstå att vi var duktiga backpackers som verkligen inte ens övervägde en sådan exlusiv transport.
Tillslut hittade vi i alla fall gatan som ledde till den gatan som ambassaden låg på. Glada ihågen började vi traska och sa till varandra att detta var ju inga problem. Vi är riktigt duktiga på att hitta i Singapore och kartor är en sådan gudomlig uppfinning.
Vi gick och gick och gick..
Sen tog gatan slut.
-VAFAN!.. Den här gatan ska ju inte ta slut här ju!.. Jag började vända och vrida på kartan för att försöka orientera mig.
Efter att ha studerat kartan i fem minuter insåg vi att vi hade gått på rätt gata, men åt fel håll, ca 2km. Det var bara att vända och börja traska tillbaka emot ambassaden som nu var 5km bort. (Vart fan hittar man en taxi när man behöver en.) Vi gick och gick. Värmen i Singapore är helt sjuk och även om det var lite mulet och inte någon stekande sol gör luftfuktigheten att jag bara sprutar svett på alla i närheten. Jag hade definitivt packat för lite vätska.
Ett tag var jag nära att ge upp.. bara.. pust.. flås.. lite till..
Tillslut så kom vi fram till gatan som Ambassaden låg på. Wie! Vi blev båda gladare ihågen och traskade fram till nr 7 som var Ambassadens adress. Där möttes vi av en stor gallergrind. SOM VAR STÄNG!
-Nooooooo! JAG KOLLADE JU UPP TIDEN VAD ÄR.. det.. här..
Jag hade sprungit fram till den stängda grinden i min förtvivlan och han precis i tid, innan jag skulle begå hirakari, på grund av mitt misslyckande, läsa skylten att entren var runt hörnet! Wie igen!
Jag plockade ner mitt svärd igen och tog med mig Lindsay runt hörnet. Vi var båda fulla av förväntan. Vi gick fram till ingången som var full med folk. Och möttes av skylten DRESS CODE!
Jag bockade av alla punkter på listan över saker som var otillåtna inne på ambassaden.
Solblekta shorts, Shorts överhuvudtaget, Tofflor, Linne, Tigerbeer reklam. Skit!
Operation FAILED!
Så det var bara att börja traska tillbaka hem till little India igen..
Fuck it! Jag får helt enkelt försöka göra en visarun eller muta en gränsvakt. Det löser sig nog.
Efter att ha skjutit upp det i tre dagar bestämde jag mig äntligen för att ta mig samman och se till att få det gjort.
Operation; Ordna Visum.
Klockan 1100 den 17 Februari började operation Ordna Visum.
Jag började med att göra lite efterforskningar på internet. Kollade upp adressen till ambassaden och hittade den på min karta. Såg efter vilka tider den var öppen och vilka tider det var lunch. Hittade vilken station på tunnelbanan det var jag ville till och vart jag var tvungen att byta tåg på vägen dit.
Sen packade jag ett överlevnadskitt med saker som kunde behövas för att operationen skulle flyta på så smärfritt som möjligt.
1. Pass -Obligatoriskt vid visaansökningar.
2. Två passfotografier -Ett för att klistra i visat och ett i reserv.
3. $50 USD - Det är nästan alltid USD som används som betalning vid Visa-ansökningar.
4. Karta/tunnelbanekarta - För att hitta dit.
5. Tunnelbanekort - För att betala tunnelbanan.
6. Vattenflaska - Singapore är VARMT!
7. Lindsay - För att tyda kartan, översätta oförstårlig engelska, ta bilder på mig i mitt uppdrag.
Klockan 1204 tog vi det sydvästgående tåget ifrån Little India till Dhoby Ghant, där bytte vi till det nordvästgående tåget emot Jurong East och klev av vid stationen Orchard. Därifrån hade jag planerat att vi skulle gå till Ambassaden, ca 3km.
Vi var här, och vi ville hit..
Saken är bara den att ingen i Singapore går. ALLA åker tunnelbana, buss eller taxi. Så alla vi frågade hade ingen anning hur man tog sig till den gatan vi ville till. Ta en taxi sa de utan att förstå att vi var duktiga backpackers som verkligen inte ens övervägde en sådan exlusiv transport.
Tillslut hittade vi i alla fall gatan som ledde till den gatan som ambassaden låg på. Glada ihågen började vi traska och sa till varandra att detta var ju inga problem. Vi är riktigt duktiga på att hitta i Singapore och kartor är en sådan gudomlig uppfinning.
Vi gick och gick och gick..
Sen tog gatan slut.
-VAFAN!.. Den här gatan ska ju inte ta slut här ju!.. Jag började vända och vrida på kartan för att försöka orientera mig.
Efter att ha studerat kartan i fem minuter insåg vi att vi hade gått på rätt gata, men åt fel håll, ca 2km. Det var bara att vända och börja traska tillbaka emot ambassaden som nu var 5km bort. (Vart fan hittar man en taxi när man behöver en.) Vi gick och gick. Värmen i Singapore är helt sjuk och även om det var lite mulet och inte någon stekande sol gör luftfuktigheten att jag bara sprutar svett på alla i närheten. Jag hade definitivt packat för lite vätska.
Ett tag var jag nära att ge upp.. bara.. pust.. flås.. lite till..
Tillslut så kom vi fram till gatan som Ambassaden låg på. Wie! Vi blev båda gladare ihågen och traskade fram till nr 7 som var Ambassadens adress. Där möttes vi av en stor gallergrind. SOM VAR STÄNG!
-Nooooooo! JAG KOLLADE JU UPP TIDEN VAD ÄR.. det.. här..
Jag hade sprungit fram till den stängda grinden i min förtvivlan och han precis i tid, innan jag skulle begå hirakari, på grund av mitt misslyckande, läsa skylten att entren var runt hörnet! Wie igen!
Jag plockade ner mitt svärd igen och tog med mig Lindsay runt hörnet. Vi var båda fulla av förväntan. Vi gick fram till ingången som var full med folk. Och möttes av skylten DRESS CODE!
Jag bockade av alla punkter på listan över saker som var otillåtna inne på ambassaden.
Solblekta shorts, Shorts överhuvudtaget, Tofflor, Linne, Tigerbeer reklam. Skit!
Operation FAILED!
Så det var bara att börja traska tillbaka hem till little India igen..
Fuck it! Jag får helt enkelt försöka göra en visarun eller muta en gränsvakt. Det löser sig nog.
Snart så..
Idag hade jag ett mission.. Det är ett stort inlägg. Men jag hinner inte klart pga nattsaffari. Kanske senare idag! Måste springa. Puss
Spåmannen vid 7-eleven
Eftersom jag nu är i Singapore och allt är sviiindyrt försöker jag spendera tiden med så billiga saker som möjligt. Därför var jag imorse ute och tog mig en hurtig springrunda mitt i Singapore. Folk här är som i alla storstäder specialister på att inte låtsas om konstiga saker som händer runt omkring dem, fattigdom, superfina bilar, en man med skägg i pannan, mm.
Men när en vit kille med mohawk vill ta sig en joggingrunda kollade alla med ögon större än tefat. Ingen aning varför.
Men det var inte det speciella med denna springrunda. För när jag efter 40 minuters flåsande stannade och köpte vatten på 7-eleven, kom en kille med turban fram till mig.
-Tired?
-Yes!.. Genomsvettig och flåsande som jag var kan man ju inte direkt säga att hans gåva att spå människor var ett mirakel just då, men bättre blev det.
-If you want I can tell you about your future.. Han talade långsamt och kollade på mig med ögon mörkare än den svarta-diamanten i Jönssonliganfilmen.
Jag har ju hört när min före detta resekamrat Mowgli berättade om sin spåman i Bangkok så jag blev naturligtvis nyfiken. Han tog med mig till en parkbänk en liten bit bort och vi satte oss.
Det första han gjorde var att ge mig en ihoprullad papperslapp i handen som jag inte fick läsa. Sen kollade han mig rakt in i ögonen och började prata. Fort.. Skitfort..
Jag förstod kanske hälftenav vad han sa, men det var ändå sjukt hur bra allt han sa stämde ihop med mitt liv. Riktigt personliga saker som jag inte har pratat med någon om satte han ord på och jag blev riktigt överumplad över hur denne turbanklädda man kunde veta vad jag tänkte, ville och var rädd för.
Jag tänker inte skriva vad han sa. Det är alldeles för personliga saker och fram tills i morse trodde jag att det bara var jag som visste om dem.
Efter kanske tio minuter, då bara han hade pratat frågade han mig vilket av fem olika djur jag gillade. Kommer inte ihåg vilka men jag valde i alla fall hund. Han bad mig öppna lappen jag hade i handen och på den stod det DOG.
Efter detta frågade han om jag ville ge honom en present, som tack för allt han berättat. Jag som precis slutat svettas efter min springrunda och inte hade några pengar med mig sa att..
-Sorry man, I dont have any money.
-I dont want money.. Give me a gift and I will give one to you.. Han hade nu börjat prata lungt igen.
-okey man, wait here..
Jag sprang bort till mitt hostel och började rota i min väska efter någonting jag kunde ge honom. Tillslut hittade jag en av mina fjädrar (En fjäder är en slags hackysack ifrån Vietnam) och eftersom jag inte hade någonting annat så fick den duga. Jag sprang tillbaka ner för trappan och över gatan där han satt och väntade. Jag räckte över den till honom och han kollade på mig.. ..som om jag var dum i huvudet..
Fan.. Tänkte jag för mig själv.. Klart jag borde ha insett att spåmän inte gillar fotboll och än mindre fotbollsfjädrar.. Kommer han förhäxa mig nu..
Men sen sken han upp.
-If this is your present to me.. and you really like to give it to me.. I am thankful and it means alot to me.. Hold out your hand.
Jag höll fram min hand och han placerade försiktigt en liten sak i den.
-This is very good for you.. Sen reste han sig upp och försvann.
Jag tittade ner på min hand. Det som låg där såg ut som en blandning mellan en nöt eller en sten. Den har en rödbrun färg och det är ett nåltunt hål tvärs igenom så att man skulle kunna hänga den på ett snöre.
Jag antar att det är någon slags lyckoamulett. Den ligger i alla fall i säkert förvar i min väska nu och sparas ska den!
Men när en vit kille med mohawk vill ta sig en joggingrunda kollade alla med ögon större än tefat. Ingen aning varför.
Men det var inte det speciella med denna springrunda. För när jag efter 40 minuters flåsande stannade och köpte vatten på 7-eleven, kom en kille med turban fram till mig.
-Tired?
-Yes!.. Genomsvettig och flåsande som jag var kan man ju inte direkt säga att hans gåva att spå människor var ett mirakel just då, men bättre blev det.
-If you want I can tell you about your future.. Han talade långsamt och kollade på mig med ögon mörkare än den svarta-diamanten i Jönssonliganfilmen.
Jag har ju hört när min före detta resekamrat Mowgli berättade om sin spåman i Bangkok så jag blev naturligtvis nyfiken. Han tog med mig till en parkbänk en liten bit bort och vi satte oss.
Det första han gjorde var att ge mig en ihoprullad papperslapp i handen som jag inte fick läsa. Sen kollade han mig rakt in i ögonen och började prata. Fort.. Skitfort..
Jag förstod kanske hälftenav vad han sa, men det var ändå sjukt hur bra allt han sa stämde ihop med mitt liv. Riktigt personliga saker som jag inte har pratat med någon om satte han ord på och jag blev riktigt överumplad över hur denne turbanklädda man kunde veta vad jag tänkte, ville och var rädd för.
Jag tänker inte skriva vad han sa. Det är alldeles för personliga saker och fram tills i morse trodde jag att det bara var jag som visste om dem.
Efter kanske tio minuter, då bara han hade pratat frågade han mig vilket av fem olika djur jag gillade. Kommer inte ihåg vilka men jag valde i alla fall hund. Han bad mig öppna lappen jag hade i handen och på den stod det DOG.
Efter detta frågade han om jag ville ge honom en present, som tack för allt han berättat. Jag som precis slutat svettas efter min springrunda och inte hade några pengar med mig sa att..
-Sorry man, I dont have any money.
-I dont want money.. Give me a gift and I will give one to you.. Han hade nu börjat prata lungt igen.
-okey man, wait here..
Jag sprang bort till mitt hostel och började rota i min väska efter någonting jag kunde ge honom. Tillslut hittade jag en av mina fjädrar (En fjäder är en slags hackysack ifrån Vietnam) och eftersom jag inte hade någonting annat så fick den duga. Jag sprang tillbaka ner för trappan och över gatan där han satt och väntade. Jag räckte över den till honom och han kollade på mig.. ..som om jag var dum i huvudet..
Fan.. Tänkte jag för mig själv.. Klart jag borde ha insett att spåmän inte gillar fotboll och än mindre fotbollsfjädrar.. Kommer han förhäxa mig nu..
Men sen sken han upp.
-If this is your present to me.. and you really like to give it to me.. I am thankful and it means alot to me.. Hold out your hand.
Jag höll fram min hand och han placerade försiktigt en liten sak i den.
-This is very good for you.. Sen reste han sig upp och försvann.
Jag tittade ner på min hand. Det som låg där såg ut som en blandning mellan en nöt eller en sten. Den har en rödbrun färg och det är ett nåltunt hål tvärs igenom så att man skulle kunna hänga den på ett snöre.
Jag antar att det är någon slags lyckoamulett. Den ligger i alla fall i säkert förvar i min väska nu och sparas ska den!
