Nils reseblogg

Det enda jag verkligen var tvungen att göra här i Singapore var att ordna ett visum till Indonesien. Jag har nämligen tänkt stanna där längre än de trettio dagar som man får "on arrival", så för att slippa göra en visarun ville jag ha visum fixat i förväg.

Efter att ha skjutit upp det i tre dagar bestämde jag mig äntligen för att ta mig samman och se till att få det gjort.

Operation; Ordna Visum.

Klockan 1100 den 17 Februari började operation Ordna Visum.
Jag började med att göra lite efterforskningar på internet. Kollade upp adressen till ambassaden och hittade den på min karta. Såg efter vilka tider den var öppen och vilka tider det var lunch. Hittade vilken station på tunnelbanan det var jag ville till och vart jag var tvungen att byta tåg på vägen dit.

Sen packade jag ett överlevnadskitt med saker som kunde behövas för att operationen skulle flyta på så smärfritt som möjligt.

1. Pass -Obligatoriskt vid visaansökningar.
2. Två passfotografier -Ett för att klistra i visat och ett i reserv.
3. $50 USD - Det är nästan alltid USD som används som betalning vid Visa-ansökningar.
4. Karta/tunnelbanekarta - För att hitta dit.
5. Tunnelbanekort - För att betala tunnelbanan.
6. Vattenflaska - Singapore är VARMT!
7. Lindsay - För att tyda kartan, översätta oförstårlig engelska, ta bilder på mig i mitt uppdrag.



Klockan 1204 tog vi det sydvästgående tåget ifrån Little India till Dhoby Ghant, där bytte vi till det nordvästgående tåget emot Jurong East och klev av vid stationen Orchard. Därifrån hade jag planerat att vi skulle gå till Ambassaden, ca 3km.


Saken är bara den att ingen i Singapore går. ALLA åker tunnelbana, buss eller taxi. Så alla vi frågade hade ingen anning hur man tog sig till den gatan vi ville till. Ta en taxi sa de utan att förstå att vi var duktiga backpackers som verkligen inte ens övervägde en sådan exlusiv transport.



Tillslut hittade vi i alla fall gatan som ledde till den gatan som ambassaden låg på. Glada ihågen började vi traska och sa till varandra att detta var ju inga problem. Vi är riktigt duktiga på att hitta i Singapore och kartor är en sådan gudomlig uppfinning.


Sen tog gatan slut.

-VAFAN!.. Den här gatan ska ju inte ta slut här ju!.. Jag började vända och vrida på kartan för att försöka orientera mig.
Efter att ha studerat kartan i fem minuter insåg vi att vi hade gått på rätt gata, men åt fel håll, ca 2km. Det var bara att vända och börja traska tillbaka emot ambassaden som nu var 5km bort. (Vart fan hittar man en taxi när man behöver en.) Vi gick och gick. Värmen i Singapore är helt sjuk och även om det var lite mulet och inte någon stekande sol gör luftfuktigheten att jag bara sprutar svett på alla i närheten. Jag hade definitivt packat för lite vätska.



Tillslut så kom vi fram till gatan som Ambassaden låg på. Wie! Vi blev båda gladare ihågen och traskade fram till nr 7 som var Ambassadens adress. Där möttes vi av en stor gallergrind. SOM VAR STÄNG!

-Nooooooo! JAG KOLLADE JU UPP TIDEN VAD ÄR.. det.. här..



Jag hade sprungit fram till den stängda grinden i min förtvivlan och han precis i tid, innan jag skulle begå hirakari, på grund av mitt misslyckande, läsa skylten att entren var runt hörnet! Wie igen!

Jag plockade ner mitt svärd igen och tog med mig Lindsay runt hörnet. Vi var båda fulla av förväntan. Vi gick fram till ingången som var full med folk. Och möttes av skylten DRESS CODE!


Operation FAILED!

Så det var bara att börja traska tillbaka hem till little India igen..

Fuck it! Jag får helt enkelt försöka göra en visarun eller muta en gränsvakt. Det löser sig nog.