Nils reseblogg

Tro det eller ej men vi han med mer i England än att bara olla kända saker. Okej då, inte mycket mer men vi fick i alla fall lite engelsk kultur i oss. För det första drack vi te. Vilket jag i och för sig gör varje dag men ändå. Det blev enorm uppståndelse när jag bad om att inte få mjölk i min andra kopp..
-What?
-No milk please..
-No milk?
-I like it black..
-Black? Sarah såg helt oförstående ut.. Are you sure?
-Yes.. Herregud vilken grej det här var då tänkte jag och sträckte mig efter koppen hon höll i handen.. I always drink my tea without milk..
-But are you sure that the tea in sweden is the same? Deras mor som suttit i köket och lyssnat ser lika oförstående ut som Sarah.
Men SERIÖST! tänkte jag.. -Yes pretty sure, Doesnt matter what kind of tea I like it black..
-Okay then.. sa Sarah men gav mig fortfarande inte muggen..
Martin ger mig en blick som säger-förihelvettetalitemjölkitehelvettet!
-Okay a little LITTLE sipp of milk..
De båda generationerna av familjen Gardner skiner upp precis så som solen aldrig gjort i England och äntligen får jag mitt te, grumligt och lite mjölkfärgat, men jag fick det i alla fall.
-Proper English Tea is always served with milk.. och där med basta!

Jag och Martin med våra Proppah English Tea..

Den andra delen Engelsk mat och dryckeskultur som vi fick inmundiga var Fish and chips. Fish'n'chips. Fisk och potatisklyftor. Asså.. öh.. Fish'n'chips är världskänt. Det omnämns titt som tätt i filmer. Storfilmer. Alla vet att i England, där du, där har dom Fish'n'chips. Fisk och klyftpotatis..
Vi beställde var sin och fick varsin kebabtallrikskartong med den engelska delikatessen, vi öppnade sakta och dramatiskt våra lådor med nio engelska förväntasfulla engelska ögon var, riktade emot oss (En av tjejerna i gänget skelar, "lite") Och där låg den. En helt vanlig sprödbakad fisk och helt vanliga klyftpotatis. Jag försökte se så överlycklig ut som det förväntades av mig men det var svårt..
-Have some of the beanjam on it, I swear this is Englands best Fish'n'chips.. Alla nio britter nickade stolt..
Nog för att det var gott och fyllde magen det gjorde det. Men det är som om man skulle åka till USA på pilgrimsfärd bara för att äta en äkta big mac. Eller gå på fin cuisine i Frankrike och beställa crepes. Pannkakor liksom. wow..

Sprödbakad fisk och klyftpotatis.

Som andreman i Ollningslandslaget kan jag nu medela att truppen har inlett försäsongsträning. Vi tog oss till London för att få lite extra gnista. Jag misstänker att det finns folk därute som har ollat alla möjliga saker men försök er på att klå mina claims!'s som bland annat innefattar;

*Den Vietnamesiska gränsen (Som förövrigt är bevakad av Viet Congs beväpnade och hämd-mot-vit-man-hungrande söner)

*Ankor Wat (1000år gammalt tempel som dyker upp i bland annat djungelboken och Tomb Raider.

*Värmlands högsta utkikstorn (En tidig erövring från klassresan i femman)

*mm,mm

Och nu då efter ett hastigt men välplanerat move mot min lagkamrat men även störrsta konkurent..

*Tower Bridge (Stor känd gammal bro i London)

Men för att behålla lagandan lät jag honom ta The Monument och sedan gjorde vi en gemensam claim på St.Pauls Cathedral..

Tower Bridge.. CLAIM!

Martin och the Monument.. Claim!

Den luriga hårt bevakade St.Pauls Cathedral tog säkert tio min innan vi fick en ögonblicks chans som vi förvaltade väl.. CLAIM!

Jag gillar verkligen det har stallet. Onskar jag kunde fa stannan langre. Internet kostar ett pund for tio minuter och det finns oanderligt med aktiviteter som jag kan sysselsatta mig med.

Maste kora igang nu sa jag hinner med allt pa de fa trettontimmar jag har kvar tills planet lyfter.

Funderar faktiskt pa att sla pa stort och dra Burger King en gang till.

Ses om ett dygn!