Nils reseblogg

..väntar aldrig för länge. Men hur är det med den som väntar på något ont?

Så när vi äntligen hade tagit oss över den snöklädda toppen på Mount Everest och ner för andra sidan hittade vi faktiskt en riktigt mysig liten vik.

Alla här är klättrare så när vi hade hittat en bungalow att flytta in i gick vi genast och bokade en klättringskurs för att inte vara sämre än de hurtiga tyskarna.

Nöjda och glada bestämde vi oss för att käka lite medan solen gick ner och doppade sig i horisonten.
MMmmMm Paeneng curry med chicken.. Det vattnade sig i munnen på den unge svensken.
Inte många sekunder senare var talriken så gott som tom och bara en liten bit kyckling låg kvar där och väntade på att joina sina kompisar i gossens magsäck.

Då kollade jag lite nogrannare på den. Den var mer rå än stekt. Rå kyckling är INTE BRA! Rå kyckling på en ö där det knappt finns toapapper och än mindre en doktor ÄR INTE BRA ALLS!

Först reagerade jag inte alls. Visade bara Lindsay. Kolla här haha, min kyckling e fan rå.. haha.
Hennes reaktion fick mig dock på seriösare tankar ganska fort.
-Jesus you are going to get Salmonela! Go to the toilet and throw up!
-But..
-NOW!
-But..
-NOOOW!

Hon gav mig en blick och jag insåg genast att Salmonella inte kunde vara någon efterätt.
Så jag gjorde mitt bästa för att spy. Gick inget vidare. Jag har typ inga spyreflexer tror jag, för jag hade halva armen ner i halsen och det kom ändå inget.
Så vi gick för att leta efter ett pharmacy för att köpa något som skulle kunna ta död på skiten som troligvis redan hade börjat gro i magen på mig.

Gissa vart det låg...

Bara att klättra tillbaka över Mount Everest för andra gången på en dag, denna gången i något högre fart.. bara för att få reda på att dom inte hade någon sådan medicin..

Det enda som ploppade upp i mitt huvud var whiskey. Så nu, med två 6or whiskey i magen, som förhoppningsvis är lika dödliga emot Salmonellabakterier som dom smakade, sitter jag här och hoppas på att skiten inte ska ta hus i helvette. Bokstavligt talat.