Nils reseblogg

När jag säger att jag är dålig på salsa så menar jag inte att jag inte klarar av stark mat. Jag menar inte heller att jag inte gillar att dansa och därför skyller på att jag är dålig. Jag har flera gånger under tiden i Latino-Land försökt mig på denna, för en normalbyggd icke-magdansös, mycket höft och takt -utmanande dans. Flera vackra och till en början fnittrande lärarinnor har efter någon timma bytt ut fnittret mot skrik och djupa suckar när jag för trettiofjärde gången istället för ett argentinskt mambostep till vänster gjort en i dansvärlden såkallad Engelsk fotbollstämpling rakt ner.

Jag är helt enkelt inte bra.

Men då min gamla klasskompis från Högstadiet ringer upp efter år av sporadisk kontakt och börjar samtalet:
-Du är ju en sån som alltid är på nya saker..
och fortsätter med..
-..gratiskurs i Salsa på Liseberg.

Kan man inte göra annat än att säga klart jag är på. På egen risk för dig då alltså. Värt att nämnas är att Katta troligtvis tog sitt första steg i livet i takt och sedan dess hållit på med gymnastik, cheerleading och just dans. Även om det råkar vara så att hon inte dansat just Salsa så kan man ändå tänka sig att hennes bakgrund talar för en aning lättare introducering än min med bandy som visserligen gav mig en svank, men inte särskilt mycket rythm.


Så här kan tydligen Salsa se ut enligt google. Och jag kan se det framför mig; den enda människan i världen som skulle kunna få mig att ta på mig en kroppstrumpa med tjafs och urringning ner till naveln är nog kvinnan på bilden.

Så idag klockan fem infann vi oss på Lisebergs dansbana med ett femtiotal andra amatörer och en mycket entusiastiskt spansk-svensk talande salsalärarinna som måste ha vart erfaren då hon enbart höll sig uppe på scenen och långt bort från alla engelska fotbollstämplingar.
Detta resulterade i att lektionen kunde hålla på så länge att jag/vi faktiskt började hänga med. Från att ha stått där som ett svettigt fån, dels på grund av värmen och dels för att det inte är varje dag man gör sitt allra bästa för att vicka på höfterna i något som bara i Latinamerika betyder manlighet men här känns mer som raka motsatsen inför 100 främlingar, till att faktiskt Salsa.
Trots att hon mer eller mindre var gång vi frågade om vi gjorde rätt gav oss ett brett leende och svaret:
-Mas o Menos! (som betyder mer eller mindre)
..började jag faktiskt efter ett tag hänga med. Inte i jämförelse med Katta men allt är relativt. Ibland började jag till och med skratta för att det var kul och inte bara för att jag kände mig urlöjlig och såg kul ut.


För oss såg det dock mer ut såhär..

Ännu en gång nådde göttfaktorn upp till elva. Strålande sol, en massa skrattande människor jag aldrig tidigare sett och underbar salsamusik. Man kan inte mer än att säga wunderbar tänkte jag och stämplade samtidigt Katta stenhårt så att hon inte kunde hålla tillbaka en tår medan hon försäkrade att det inte alls hade gjort ont.
-Men om du skulle ta och.. snyft.. fokusera lite mer nu..

Så, det nya nu är helt enkelt Salsa! Ses där.