Nils reseblogg

Det är alltid ett evigt tjöt om hur värdelösa vi svenskar är på att småprata med främlingar. Men det är verkligen så och jag hatar det. Man måste antingen vara full, förståndshandikappad eller riktigt gammal och gaggig om man får för sig att tilltala den som står bredvid en vid busshållplatsen eller den som sitter i sätet intill på tåget.

Jag gör alltid mitt bästa för att bevisa motsatsen och slänger ur mig lite kallprat för att förhoppningsvis hitta någon som är sugen på att tjöta lite för att få tiden att gå fortare. Ibland har man tur och hamnar bredvid någon skön kille med downs-syndrom som ligger steget före medelsvensson i social-kompetens och faktiskt tjötar skit hur lätt som helst. Eller som den gången jag och Hugge swebussroadtrippade till Oslo och jag hade turen och hamnade bredvid en kvinna som rest jorden runt i 20år och var ett vandrande reselexikon.

På bussen till Oslo i somras hittade jag en riktigt bra bussvän!

Men igår på tåget hade jag inte riktigt samma tur. Jag såg att killen bredvid mig läste en onormalt tjock tidning om fina viner.

-Så du gillar vin du? Sa jag och sprutade social-kompetens, medan jag log och nickade mot tidningen.

Killen kollade sakta upp från texten han just läst och lät sin blick sakta vandra från tidningen över ryggstödet på stolen och sakta över på mig. Han så ut som om han ville döda mig då hans mun rörde sig och han väste ur sig ett kort.

-a.. Han kollade mig i ögonen och sen lät han sin blick sakta vandra tillbaka samma väg som den kommit.

”oooookej” tänkte jag och bestämde mig för att spela tetris på mobilen istället.