3726 meter över havet.. Aj.. Mina ben!

-IT WAS A FUCKING NIGHTMARE!
-
Oh, you just came down from the mou..
-IT WAS TERRIBLE! I will never EVEEER do anything like this again!
-haha.. nervöst skratt.. what do you mean?
- First of all they told us that it wouln't be so steep.. FUCK ME NOT SO STEEP! Then they told us that the rainseason is over.. FUCK ME THE RAINSEASON IS OVER!! It started to rain SEVEN MINUTES after we started walking and it didn't stop until seven minutes ago! NEVER AGAIN! NEVER.. NEVER.. never..

Vi hörde den brittiska kvinnan upprepa detta hela vägen genom resturangen och vidare iväg nerför vägen. Kanske påväg till sitt hotel eller bara till lägre altituder med färre antal vulkaner.
I vilket fall blev det lite tyst runt bordet, där vi alla satt och käkade vad vi för varje minut blev mer och mer säkra på skulle bli vår sista måltid.


Dagen innan bestigningen tog vi oss till ett heligt vattefall för att få kraft!

Att gå 38km på tre dagar kanske inte låter superextremt. Milen hemma i Kungälv går bra mycket snabbare (gjorde i alla fall det för tio år sedan när jag var där sist). Men här börjar man på 560möh och går på första dagen 8km till en höjd på 2500möh. Sen går det nerför till sjön på 2000möh och sen upp igen på andra sidan och hela vägen upp till toppen på 3726meter över havet. Själva toppbestigningen är på ca 3km och 1000 meter uppåt. I medel traskar folk upp den sträckan på tre timmar. En kilometer i timmen. Då fattar man hur brant och svårt det är att ta sig upp.


Innan vi hade insett att det var två hela dagar kvar..

Och sen det värsta av allt. Varsomhelst där man ligger och flämtar medan man försöker övertala någon av fötterna att förflytta sig uppåt framåt kommer det muterade bergsgetsindonesier förbitrippande. De har i nio fall av tio på sig flipflops, den tionde är barfota. Och bär ca25-30kg på en liten bambupinne på ena axeln. Varje gång de trippar förbi ler de medan jag ligger där i mina dyra springskor för alla terränger och min väska med exakt 3 chokladbitar och en vattenflaska i.


Jag hatade dem verkligen i början. Men än en gång visade det sig hur lätt det är att vinna mig över med mat-mutor. Varje gång vi kom fram till en rastplats eller ett nytt camp hade de redan vart där och spänt upp tält och lagat mat för gapande magar. Var det inte mat var det te, kakor och clementiner. Underbara bergs-gets-indonesier!



Äntligen uppe på kammen. Nu är det bara det lilla problemet att ta sig till toppen i bakrunden kvar.

Sista biten, den där man klättrar en kilometer i timmen, börjar man på runt 2.30 mitt i natten. Det vill säga; Det är kolmörkt. Alla har varsin ficklampa så att man ser killen/tjejen framför ens hälar och förhoppningsvis om man har tur alla hål och gropar. Men försöker man lysa åt sidan är det bara ett enda stort svart gap. Testa att göra detta på en sandstrand som lutar typ lodrätt medan du andas genom ett sugrör så har du ungefär vad vi gick igenom.




På toppen av Gunung Rinjani 3726möh.

Saken är ju bara den att när vi väl kom fram och såg solen gå upp över det före detta kolsvarta gapet så glömde vi fort klättringen upp. Ungefär som en timma på gymmet ger en nöjd, glad, avslappnad känsla framför teven en halvtimma senare så försvann tröttheten ifrån två dagars klättrande så fort den där solen gick upp.
Det negativa är bara träningsvärken man får efter gymmet. Eller de 12km och 2700 fallmeter man måste klättra ner ifrån toppen. Det suger.


Martin med en liten bit kvar ner till närmsta restaurang.

Om vägen upp nöter ner varenda liten fiber man har i musklerna så gör nedstigningen det samma men med knän och vrister. Efter kanske en halvmil i brant sluttning hade vi alla ömma knän och efter en mil gick det inte att gå längre. Efter tre dagars gående i lutning upp och ner var vi helt enkelt tvugna på grund av strejkande knän att springa sista biten. Det är enda sättet att låta knäna som annars hela tiden bromsar vila. Som pricken över i;et började det även ösregna i denna sekund.

Jag kan inte mer än att hålla med den arga brittiska kvinnan. Det VAR en mardröm. Men det var verkligen värt det. Som vanligt nu efter två dagar har jag glömt smärtan och kommer bara ihåg den fantasiliknande utsikten och hur sjuka svängar mina och Martins konversationer kan ta efter ett par timmars oavbrutet tjötande om allt mellan himel och jord. Det var den bästa reunion man kan tänka sig och så fort Martin kommer hem till en dator kommer han att förvandla det till ett videoklipp. I detta klippet kommer det även bevisas hur vi två är först i världen med att stå på toppen av den hela Rinjani iklädda en XS spindelmannenkostym och ett par silikonskinkor. Soon in a store near you!

Och just det ja..  .. klart vi ollade den!


CLAIM!

Kommentarer
Postat av: Fia

Fan va de är härligt att se er tillsammans igen grabbar! ;)

2009-04-01 @ 20:06:13
Postat av: Fia

Fan va de e härligt att se er tillsammans igen grabbar! ;)

2009-04-01 @ 20:07:58
Postat av: moster Ewa

Grattis till en fantastisk prestation.

" en som varit vid Kebnekaises fot"

2009-04-02 @ 07:24:59
Postat av: Nils

Det är härligt att umgås igen=)!

2009-04-03 @ 07:03:53
URL: http://nilsjohansson.blogg.se/
Postat av: Gunnar

Jävlar va grym utsikt! Man blir inte lite sugen på att ta ett sabbatsår och resa efter gymnasiet..



Ha det gött



2009-04-03 @ 16:35:07
URL: http://gunnarsahlin.blogg.se/
Postat av: Lindsay

Is that a dual knobbing happening?.....seems a little gay......

2009-04-04 @ 10:31:25
Postat av: Nils

Gör det Gunnar du kommer inte ångra det en sekund. Tror bara att det finns en chans att det är svårt att börja plugga igen efteråt=)



Yes, that is a dual knobbing!!! We didn't want it to be unfair, so we had to do it at exactly the same time for equal CLAIM..=)



Good luck with the Swedish learning, sooner or later you will be able to read this blog.

2009-04-05 @ 13:59:16
URL: http://nilsjohansson.blogg.se/
Postat av: Fia

Åh, tänkte att det måste vara Rinjani ni besteg när jag såg de första bilderna! Hört att det ska vara helt fantastiskt när man kommer upp till sjön!

2011-03-25 @ 17:47:30
URL: http://dimmalva.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0