Sluta på topp!
Så som de något rastlösa gossar vi är försökte jag och Joel verkligen göra det mesta av min sista dag i Indonesien.
Plan ett var, som jag skrev om tidigare att ta oss till WATERBOM! En vattenpark med en hel massa rutchkanor och vattenleksaker som vi skulle kunna få utlopp för vår energi på.
Som jag skrev sist var planen att jag och Joel skulle gå tillbaka i tiden och bli som barn igen. Men. Det gick helt enkelt inte. Vi är fortfarande lika kära i att leka och skvätta vatten på varandra men det är en sak som fattas.
Skräcken
Förr i tiden räckte det med att det var en brant rutchkana och att man fick sin beskärda tre fjärde dels liter vatten i näsan för att man skulle bli exalterad. Man levde i misstron att det faktiskt var farligt att åka i den där ljusblå rutchkanan som 396 personer varje dag åkte fyra gånger var.
Vi anade detta lite innan, men tänkte då att detta är ett uland och det finns säkert lite rostiga spikar i konstruktrionerna och en och annan tsåkallad öst-stats-spricka i barnrutchkanans cement som man kan slipa upp knäna lite på.
Inte en rostig spik! Otroligt besviken.
FAIL! Varenda spik på hela området hade fått mer rostskyddsbehandling än en volvo i händerna på en Svensson och blänkte i sin zinkfärg mot det klor/urinfyllda vattnet.
Barnrutchkanan var så safe att jag inte hade blivit förvånad om det fälldes ut kuddar mitt i då vi försökte stå på fötterna ner för den i brist på andra försök att skada oss och gjorde den obligatoriska slå i svanskotan/bakhuvudet-vurpan.
Värdelöst helt enkelt! Vi gav upp efter en timma och fem minuter. En mycket välspenderad dagsbudget och jag har dragit med mig Joel ner i världenssämsta backpacker-gänget.
Plan två gick ut på att ta oss till andra sidan en vulkan för att kolla in ett par vackra vattenfall. Men det hinner jag inte skriva mer om nu så det får vänta tills imorgon!
Peace!
Plan ett var, som jag skrev om tidigare att ta oss till WATERBOM! En vattenpark med en hel massa rutchkanor och vattenleksaker som vi skulle kunna få utlopp för vår energi på.
Som jag skrev sist var planen att jag och Joel skulle gå tillbaka i tiden och bli som barn igen. Men. Det gick helt enkelt inte. Vi är fortfarande lika kära i att leka och skvätta vatten på varandra men det är en sak som fattas.
Skräcken
Förr i tiden räckte det med att det var en brant rutchkana och att man fick sin beskärda tre fjärde dels liter vatten i näsan för att man skulle bli exalterad. Man levde i misstron att det faktiskt var farligt att åka i den där ljusblå rutchkanan som 396 personer varje dag åkte fyra gånger var.
Vi anade detta lite innan, men tänkte då att detta är ett uland och det finns säkert lite rostiga spikar i konstruktrionerna och en och annan tsåkallad öst-stats-spricka i barnrutchkanans cement som man kan slipa upp knäna lite på.
Inte en rostig spik! Otroligt besviken.
FAIL! Varenda spik på hela området hade fått mer rostskyddsbehandling än en volvo i händerna på en Svensson och blänkte i sin zinkfärg mot det klor/urinfyllda vattnet.
Barnrutchkanan var så safe att jag inte hade blivit förvånad om det fälldes ut kuddar mitt i då vi försökte stå på fötterna ner för den i brist på andra försök att skada oss och gjorde den obligatoriska slå i svanskotan/bakhuvudet-vurpan.
Värdelöst helt enkelt! Vi gav upp efter en timma och fem minuter. En mycket välspenderad dagsbudget och jag har dragit med mig Joel ner i världenssämsta backpacker-gänget.
Plan två gick ut på att ta oss till andra sidan en vulkan för att kolla in ett par vackra vattenfall. Men det hinner jag inte skriva mer om nu så det får vänta tills imorgon!
Peace!
Kommentarer
Postat av: Den vackra morbroden
Du skulle fått dig en kallsup e det urinfyllda vattnet...Det hade nog varit farligast!
Postat av: Mikael
No! End of an era! Känns nästan lite sorgligt efter att ha följt bloggen. Sluta inta bara för att du kommer hem till Sverige :) Skulle vara mäkta intressant att veta hur mycket pengar det har gått? Vet att sverige kan vara lite blygsamt och att man ogärna pratar om vad man tjänar osv, men du kan ju räkna ut en dagsbudget så kan jag räkna ut det totala själv :D Så att man vet vart man ska lägga ribban. Jag vill själv åka iväg någon gång och tror jag skulle resa/leva ungefär som du har gjort. Maila om du inte vill nämna det i bloggen, skulle vara ovärdelig info för mig :) I övrigt säger jag tack för väl utförd bloggkonst! Fortsätt med det.
Trackback
