08-land..
Så efter tre sköna dagar i Norrköping tog jag och Hugo oss ännu en gång ombord på en swebuss och åkte mot huvudstaden. Jag har ju redan vart där en gång i sommar och säkert minst fyra gånger tidigare i livet.
Swebussroadtripping!
"Vi hittar till Sickla, inga problem.. Jag är sthlmsproffs nu!" Sms:ade jag till Ida som vi skulle få krascha hos. Gick inte såå bra. Jag skyller på att Hugo led av Kaffe-abstinens och därför inte kunde röra sig så fort, eller på att alla i Stockholm verkligen går in för att axeltackla alla med något instabil packning med en longboard i en svag opererad arm.. Skit samma. Det tog oss i alla fall en timma och femtio minuter att ta oss från Stockholms central till Sickla Allé. En Sträcka som en van nollåtta klarar av på 16 minuter. FAIL!
-Var har niii gjort? Bussen skulle ju vara framme för två timmar sedan! Möttes vi av i dörren och all stoltet vi kände för att äntligen ha hittat fram var direkt som bortblåst. Vi hade inte ens ställt ner väskorna under denna tid och jag visste helt ärligt inte vad vi gjort.
Det var i alla fall riktigt kul att träffa Ida igen. Hon är en av alla människor jag och Martin blev vänner med när vi var i paradiset på Jorden. Det är skildnaden på att träffa människor när man är ute och reser och här hemma. Vi kanske har kanske umgåts i max fem,sex dagar, kanske en vecka. Och sen är det bara att höra av sig sju månader senare och vips! Husrum på andra sidan landet. WIN!
Vi hade inga direkta planer för Stockholm mer än att shoppa lite och möjligtvis olla stadshuset. Men det gick inget vidare. För det första hittade vi inga affärer i staden som ska vara störst i Sverige. Och för det andra var jag tvungen att lämna in min kamera så jag kunde inte få något bildbevis av ollningen, så som så många gången förut.. -FAIL!
Swebussroadtripping!
"Vi hittar till Sickla, inga problem.. Jag är sthlmsproffs nu!" Sms:ade jag till Ida som vi skulle få krascha hos. Gick inte såå bra. Jag skyller på att Hugo led av Kaffe-abstinens och därför inte kunde röra sig så fort, eller på att alla i Stockholm verkligen går in för att axeltackla alla med något instabil packning med en longboard i en svag opererad arm.. Skit samma. Det tog oss i alla fall en timma och femtio minuter att ta oss från Stockholms central till Sickla Allé. En Sträcka som en van nollåtta klarar av på 16 minuter. FAIL!
-Var har niii gjort? Bussen skulle ju vara framme för två timmar sedan! Möttes vi av i dörren och all stoltet vi kände för att äntligen ha hittat fram var direkt som bortblåst. Vi hade inte ens ställt ner väskorna under denna tid och jag visste helt ärligt inte vad vi gjort.
Det var i alla fall riktigt kul att träffa Ida igen. Hon är en av alla människor jag och Martin blev vänner med när vi var i paradiset på Jorden. Det är skildnaden på att träffa människor när man är ute och reser och här hemma. Vi kanske har kanske umgåts i max fem,sex dagar, kanske en vecka. Och sen är det bara att höra av sig sju månader senare och vips! Husrum på andra sidan landet. WIN!
Vi hade inga direkta planer för Stockholm mer än att shoppa lite och möjligtvis olla stadshuset. Men det gick inget vidare. För det första hittade vi inga affärer i staden som ska vara störst i Sverige. Och för det andra var jag tvungen att lämna in min kamera så jag kunde inte få något bildbevis av ollningen, så som så många gången förut.. -FAIL!
Kommentarer
Trackback
