Nils reseblogg

Att ta sig från Göteborg till Oslo på nio timmar, en sträcka på 28mil, hade vart lika troligt som att din ko skulle lägga ett guldägg en söndagsmorgon innan kyrkan, någon gång i mitten på 1800-talet.

I dagens värld med flygplan, tåg och motorvägar mellan varenda större stad är det däremot en prestation att klara av att ta så lång tid på sig för en så kort sträcka som tvåhundraåttio kilometer på nio timmar. Vi lyckades.
 

Bussen som gick klockan tolv skulle vara framme kvart i fyra. FAAAAAIL! Efter att först haft turen och se motorvägen avspärrad på grund av översvämning och fått stå i kö i TRE TIMMAR OCH FÖRTIO MINUTER, (Dvs; lika länge som hela bussturen skulle ta) fastnade vi i tullen och blev igenomsökta av hundpatrull, läggkollade och utfrågade om våra andledningar till att besöka Norge för att tillslut rulla vi in på Oslos busstation tre och en halv timma försenade medan vi hörde busschauffören säga till någon i sin mobil (troligtvis till chefen);

-Vi är aningen sena..

Trotts detta gick ändå tiden på bussen fort. Jag hamnade bredvid en dam på 60+ som verkade ha vart överallt på hela jorden och Hugo hamnade vid en före detta spitfire-pilot från andra världskriget. Så medan jag och min nya busskompis Birgitta diskuterade resor till stängda delar av Kina på 70-talet så satt Hugo och löste korsord tillsammans med Ole-Jan. Ole-Jan var säkert en riktigt bra pilot på sin tid (1000 f. kr.) men korsord var han ingen höjdare på utan satt mest och pekade på ord som Hugo redan skrivit och sa;
 

-Där har du .. Mrpf!.. skrivit rätt! Bra! Hupf!