Nils reseblogg

Häromdagen bestämde jag mig för att åka till hufvudstaden. Där måste det ju finnas något som kan ge mig lite inspiration. Det fanns det..

Efter att ha svurit, hejat och.. förlorat fyra auktioner på tradera fick jag tillslut tag på en sistaminuten-biljett. På femtimmarståget. FAIL!, kanske ni trodde. Icke! WIIIN!

Mannen som satt brevid mig var nämligen inspirationen själv. Han var troligtvis även psykiskt störd för att inte säga psykopat. Det första som slog mig var att han såg ut som knutbypastorn. Sådär dum-snäll i sin kofta och sina manchesterbyxor, men ändå pigga och läskiga ögon. Typ sånna som jag tänker mig att gamla äckelgubbar som sitter inne och kollar barnporr om kvällarna har. Kanske brukar han bryta mot barnpornografilagen, kanske hade han använt ögondroppar, pigga och läskiga ögon hade han i alla fall och de var de som gjorde att jag började studera honom lite närmare från mitt gömställe bakom Poker Magazine.

Det första jag lade märke till var hans ryggsäck. Den verkade vara fylld av den mest osannolika blandningen av grejer som jag någonsin sett en ryggsäck vara fylld av. Han öppnade den.. och jag smygtittade..

En mussepiggboll
Ett glasögonfodral
Fyra par solglasögon
En bok om Embryon och foster
En skiftnyckel
Två tunnbrödsrullar
En knytnävsstor bjällra
En liten bruk med grönt glegg

Vad skulle han med Mussepiggbollen till? Locka till sig små barn eller bara träna inför nästa års Gothiakupptrixnings-tävling? Hade han fyra par glasögon bara för att matcha fyra par manchesterbyxor eller för att förklä sig när SÄPO var honom på spåren? Varför hade han bara ett glasögonfodral och varför hade han inte ett par av glasögonen i det?

Var skiftnyckeln ett vapen eller tillbad han kanske den som en helig skiftnyckel eftersom han var uppvuxen i Kongos djungel där det enda dom hade sett av västvärlden var en rörmockare som hade lämnat eftersig en skiftnyckel till vildarna att upphöja till skyarna med sin fantasi och brist på skiftnyckelerfarenhet.

Vem var författaren till Embryoboken?

Hade han bakat tunnbröden själv?

Var bjällran från hyllan i hans farmors källare och ett minne från hans barndom 40år tidigare. Eller var det kanske de enda resterna som fanns kvar av en kon Rosa som två nätter tidigare hade blivit offer för han och hans sekts våldsamma offerritual på en kyrkogård i Göteborgsområdet. Hade han utövat tiderlag med kon innan den offrades?

Var det gröna glägget guackamole?

Det andra som fick mig att tro att han var antingen spion eller lite sådär lätt psykiskt rubbad var att det under resan ringde på hans telefon en gång i timman. Punkligt runt tjugo minuter över varje hel timma. Och det enda han svarade var;

Ericssons orginalsignal ringer.. Bliiiiirring! Bliiiirring!
- Da!

DET VAR ALLT! Da! DA?!?!?!?! Varför sa han bara da! och la på?

Ingen utom han själv har svaren på dessa frågor och för oss kommer han aldrig att berätta dem. Jag hade att göra i mitt huvud hela vägen och brydde mig inte i mer än fem minuter om att jag hade glömt ladda min dator.