Nils reseblogg

Vi kan lägga upp det såhär;
Någonstanns i Göteborg, Kungälv eller på andra sidan jorden är det fest. Alla är glada, dansar, tjoar och schimmar. Sen går en/ett vas/tavla/spegel/ölglas i golvet. Joel är 92% av fallen inte skyldig. Men varje gång, VARJE GÅNG!,  är han max 1,5 meter ifrån olyckan.

Kanske har han bara haft ett väldigt oflyt etthundratjugosex gånger, kanske inte.. Det är i alla fall ingen hemlighet att vi i kompisgänget kan sitta fem pers och tjöta en hel kväll utan att någon granne bankar i taket, men så fort Joel gör entre höjs ljudvolymen med 640procent inom tre minuter och grannar, min far, och folk två kvarter bort får koncentrera sig dubbelt så mycket för att höra vad killen på rapport säger. Ingen kan förklara varför och även här är Joel "oskyldig" men har ändå en lättupptäckt knytning till, den nu på alla i rummet höjda röstvolymen och diverse smällar, krashar, gap-skrik-skratt och superhöjningar på teven eller stereon då en, enligt Joel, bra trance, förlåt, house(viktigt! Trance - töntigt, house - coolt)-låt går igång. Givetvis vill Joel att vi ska tacka honom efter att vi fått våra trumhinnor spräckta av värdelös datormusik, det var nämligen han som "hittade" just den här låten "först". Det är jätteviktigt för Joel.

För vissa kan det vara lite svårt att förstå varför Joel är som han är och varför han blev så. Svaret på den frågan heter "It", eller möjligtvis "the Texas chainsaw massacre". För när vi andra satt och kollade på alla barnen i bullerbyn var Joel redan djupt insatt i mord, massmord, motorsågsmord, galen-clown-mord och diverse tarm och inälvssplatter. Sedan satt han i skolan och målade anabolaturtles med kanyler i armarna som sliceade varandra med diverseknivar, svärd, motorsågar. Då var han sju år... hm..
Vet inte riktigt hur detta på senare år urartade i ett övermänskligt självförtroende och en rätt skev syn på vad som är roligt och inte roligt men man tycker ändå att det måste ha påverkat den lille Joel.

Även om Joel kan vara mycket att tas med och ofta tar lika mycket plats i en grupp som sex belgianblue tjurar som någon satte steroidsprutan fel på och träffade självförtroendet istället för skinkan, så är han ofta en sjukt bra kompis. För under den hårda ytan och alla;

-Tjeeeeeeeeeeeeeeenare brrrrrrrudar! (Joel är förövrigt den enda i Sverige förutom Ragge som kan få hångla med en tjej efter att ha skrikit denna fras i örat på henne..)

..så vill han faktiskt väl och menar(oftast) inget illa. Han är den av mina närmsta vänner som jag känt kortast och ändå är han troligtvis den jag har skrattat mest med. Vi gillar båda att diskutera och destå fullare vi blir tillsammans destå lägre sjunker humorn. Många människor har nog undrat vad det är för fel på dessa två om vart annat skrikskrattande helt allvarliga extremt ironiska killar som hängt upp sig på någon liten detalj på bussen hem och kan diskutera detta i två och en halv timma utan att sänka entusiasmen för fem öre.

Här är klippet från mitt och Joels möte i Indonesien igen. Jag gissar på att det tar ca 12minuter innan Joel ringer och skäller ut mig för att jag lade upp bilden på honom..