Nils reseblogg

Jag kommer ihåg när jag spelade i Vacatierra och dom andra i bandet retade mig för att jag försökte vara en "chillsurfare" fast jag var den mest stressade av oss alla. Jag kan i alla fall lova att jag ligger i hårdträning för att bli det just nu och då är det betoning på chill.

Första dagen på campet såg ut såhär;
Jag kom dit vid elva och träffade en av de indonesiska instruktörerna som visade mig en säng i en sovsal där jag kunde dumpa mina grejer. Det var bara två pers som hade kommit före mig så jag satte mig och chillade lite med dem. Niklas från Falkenberg och Isabell ifrån Sthlm.

De berättade i alla fall Olle och Alex, som de svenska instruktörterna heter, låg och sov. Så vi väntade och chillade.. och chillade..
Vid halv två började vi bli hungriga och eftersom ingen verkade komma eller vakna, gick vi till en restaurang i närheten och åt för omväxlings skull.. Gissa.. Ris och.. Gissa igen Ky.. Ky..  Kyckling ja.
Vi tog god tid på oss (dvs. vi chillade) så att folk skulle ha anlänt och instruktörerna vakna. När vi kom tillbaka hade folk anlänt. Folket hette Filip och var från Skåne. Instruktörerna hade också anlängt ifrån sina sängar. Men eftersom vi väntade på mer folk spelade vi lite kort och chillade.. och väntade och chillade..

Vid femtiden sa Olle -Vafan..

Vid sextiden sa Alex -Men vafan..

Vid sjutiden gav vi upp.

På grund av att deras kille på hemmaplan hade haft en datakrasch verkar det inte som det kommer vara mer folk. Den minsta grupp dom någonsin under sin tvååriga historia har haft är tio. Nu är vi fyra.. På fyra instruktörer.. Vi kommer bli proffs på nolltid!