Nils reseblogg

Igår när jag kom klivande upp ifrån båten till campet satt de där. Martin och Sarah som uppstådda från det döda. Jag och Martin planerade från början att resa sex månader tillsammans. Men det blev sig bara så att vi skiljdes åt efter en och en halv. Fan, det är alltid tjejer som kommer i vägen! Inte mig emot men ändå. Både Lindsay och Sarah är bra mycket lenare än både mig och martin så vi hade inga problem med ett byte.

Det tråkiga är bara att tiden har flygit förbi så fort så att nu när resan börjar lida mot sin sista månad hade det vart kul att hänga tillsammans. Men, eftersom vi båda vill åt olika håll blir det nog bara ett par veckor innan vi skiljs igen.

Nu är i alla fall både Martin och Sarah här i Kuta och Martin ska också ta lite surflektioner. Han kunde tyvärr inte vara på campet eftersom kursen redan har hållt på såpass länge och de då hade behövt köra en ny kurs ifrån början med bara honom. Men det är bara tio minuter bort så det är ingen skildnad egentligen.

Min plan som den ser ut just nu är att övertyga Martin att följa med mig på mitt andra försök att bestiga Rinjani. Vukanen som skrattade mig i ansiktet när jag senast försökte kliva upp för den då den var stängt har nu öppnat och då ska det fan bestigas! Vare sig Rinjani vill eller inte! Efter det blir det troligtvis Bali igen och sen hoppas jag att få en plats i besättningen på en stor segelskuta som en av ägarna till surfcampet har i en eller ett par veckor. Får mer information om det senare idag så jag håller tummarna på att jag får åka med.