Rinjani Del3! Amak Tutik
Mannen som öppnade den lilla bambuväven till dörr och frågade oss, -Vafan vi gjorde där mitt i regnsäsongen, hette Amak Tutik. Amak är en skön lirare som på sommarmånaderna springer upp och ner för en helig vulkan på 3726 meters höjd ett par 2-3 gånger i veckan.
Amak Tutik och Vanilj=)
-But its easier now that I'm a guide! Only carry 24kg now.. Amak ler stolt över sina stora framgångar i livet.. -Before when I was younger and a porter I carried 32kg..
Killen i Senaru som hade lovat oss att det här i Sembalung Laweng skulle finnas varma källor som inte låg i naturreservatet glömde nämna en liten detalj..
Under hela regnsäsongen så luktar tydligen alla varma källor över huvudtaget, värre än en svettig blöt-torr-blöt springsko kvarglömd i en påse längst ner i en svart ryggsäck gör efter ett par tre dagar.
-I can take you there, I dont want to..., but I can, you are going to want to leave right away..., but I can take you there if you really want to..
Amaks leende försvann fort då han tänkte på den svettiga-torr-blöt-torra springsko-lukten. Det syntes tydligt att han definitivt hellre hade burit oss tillbaka till Senggigi på sin rygg än att traska till någon sumphög till varmkälla. Stanken måste vara nått ohygglig han jag tänka när jag såg honom äcklas..
-But I can take you to a beutiful waterfall intead! Lets go there! Lets go there! GOOOOO THEEERE!..
Först hoppade han upp och ner lite som ett barn för att visa hur mycket hellre han ville gå dit, sen stannade han upp och sista gången viftade han med händerna i vågor som en hypnotisör.. -Gooooo Theeereee! Medan han kollade mig djupt i ögonen..
Eftersom Amak gjorde en så enorm insatts för att få oss att välja vattenfallet istället för det tydligen just nu vidriga varma källorna antog vi att han antingen hade en marijuanaplantage på den stigen halva året med beväpnade vakter, eller så talade han faktiskt sanning. Vi valde vattenfallet.
Medan han försökte dölja sin lycka sa han att vi skulle börja gå vid 7 tiden på morgonen efter. Men så fort han stängde dörren om oss i hans lilla uthus där vi fick låna en säng skrek han rätt ut.
-YEEEEEEEEEEEEEEEEEESSS! NO MAYHINIPANINI WOOHO! HYYYYN! (Trolig översättning; YES, Ingen äcklig varm källa, heligt vattenfall istället, WIIIN!)
Eftersom vi inte skulle börja trekka till vattenfallet försen dagen efter använde vi eftermiddagen till att gå runt i byn och känna oss som fotomodeller. Alla stannar upp i vad dom än håller på med bara för att glo på de två vita människorna som kommit till deras lilla by. Det blev nästan jobbigt när vi försökte kolla på en fotbollsmatch som spelades i grannbyn, Alla spelarna och publiken tystnade på 2 sekunder och ingenting hände igen försen vi gick vidare efter två pinsamma minuter. Alla barn kan samma meningar på engelska och är överlyckliga för att dom får öva dem lite med oss.
Efter 250 olika -Hello Mr, How are you today?, I am fine!. började jag och Lindsay tröttna lite på kändislivet och tog oss tillbaka till Amak Tutiks familj. De var lika glada de, men lite blygare och försiktigare.
Frugan(tror jag) och två blyga flickor..
Den här lille vilden har typ åtta namn så jag kommer inte ohåg dem. Men betämd är han. Och söt!
Om jag inte var dålig i magen innan så grejjade denna KOLSVARTA kopp kaffe biffen.. FAIL!
Kvinnorna hänger lite under jätteparabolen som hjälper familjen att få in två TV-kanaler.. Ibland...
Amaks ögonsten. Troligvis värd ett par årslöner. Hans egna hemma byggda offroadhoj. Hur cool som helst..
Amak Tutik och Vanilj=)
-But its easier now that I'm a guide! Only carry 24kg now.. Amak ler stolt över sina stora framgångar i livet.. -Before when I was younger and a porter I carried 32kg..
Killen i Senaru som hade lovat oss att det här i Sembalung Laweng skulle finnas varma källor som inte låg i naturreservatet glömde nämna en liten detalj..
Under hela regnsäsongen så luktar tydligen alla varma källor över huvudtaget, värre än en svettig blöt-torr-blöt springsko kvarglömd i en påse längst ner i en svart ryggsäck gör efter ett par tre dagar.
-I can take you there, I dont want to..., but I can, you are going to want to leave right away..., but I can take you there if you really want to..
Amaks leende försvann fort då han tänkte på den svettiga-torr-blöt-torra springsko-lukten. Det syntes tydligt att han definitivt hellre hade burit oss tillbaka till Senggigi på sin rygg än att traska till någon sumphög till varmkälla. Stanken måste vara nått ohygglig han jag tänka när jag såg honom äcklas..
-But I can take you to a beutiful waterfall intead! Lets go there! Lets go there! GOOOOO THEEERE!..
Först hoppade han upp och ner lite som ett barn för att visa hur mycket hellre han ville gå dit, sen stannade han upp och sista gången viftade han med händerna i vågor som en hypnotisör.. -Gooooo Theeereee! Medan han kollade mig djupt i ögonen..
Eftersom Amak gjorde en så enorm insatts för att få oss att välja vattenfallet istället för det tydligen just nu vidriga varma källorna antog vi att han antingen hade en marijuanaplantage på den stigen halva året med beväpnade vakter, eller så talade han faktiskt sanning. Vi valde vattenfallet.
Medan han försökte dölja sin lycka sa han att vi skulle börja gå vid 7 tiden på morgonen efter. Men så fort han stängde dörren om oss i hans lilla uthus där vi fick låna en säng skrek han rätt ut.
-YEEEEEEEEEEEEEEEEEESSS! NO MAYHINIPANINI WOOHO! HYYYYN! (Trolig översättning; YES, Ingen äcklig varm källa, heligt vattenfall istället, WIIIN!)
Amaks gästsäng i uthuset. Hål i väggarna överallt, gott om alla möjliga djur, ingen elektrisitet, ingen toa, ingen värme, sov ändå som en stock!
Eftersom vi inte skulle börja trekka till vattenfallet försen dagen efter använde vi eftermiddagen till att gå runt i byn och känna oss som fotomodeller. Alla stannar upp i vad dom än håller på med bara för att glo på de två vita människorna som kommit till deras lilla by. Det blev nästan jobbigt när vi försökte kolla på en fotbollsmatch som spelades i grannbyn, Alla spelarna och publiken tystnade på 2 sekunder och ingenting hände igen försen vi gick vidare efter två pinsamma minuter. Alla barn kan samma meningar på engelska och är överlyckliga för att dom får öva dem lite med oss.
Efter 250 olika -Hello Mr, How are you today?, I am fine!. började jag och Lindsay tröttna lite på kändislivet och tog oss tillbaka till Amak Tutiks familj. De var lika glada de, men lite blygare och försiktigare.
Frugan(tror jag) och två blyga flickor..
Den här lille vilden har typ åtta namn så jag kommer inte ohåg dem. Men betämd är han. Och söt!
Om jag inte var dålig i magen innan så grejjade denna KOLSVARTA kopp kaffe biffen.. FAIL!
Kvinnorna hänger lite under jätteparabolen som hjälper familjen att få in två TV-kanaler.. Ibland...
Amaks ögonsten. Troligvis värd ett par årslöner. Hans egna hemma byggda offroadhoj. Hur cool som helst..
Kommentarer
Postat av: Mackanpackansackankackanblackan
Det enda jag kan tänka på är, undra hur ofta dom tvättar lakanen i hans ny utlånade gästsäng. damn
Postat av: Gunnar
Hojen var riktigt fräck! Förstår att det var hans ögonsten :D
Postat av: Nils
Lakan?=)
Trackback
