Nils reseblogg

För några veckor sedan satt jag och min kära familj vid köksbordet och avnjöt en av fördelarna med att bo hemma, mammas mat. Min syster berättade om hur någon i hennes stall hade vart på ridtur ute i svartedalen (ett naturreservat i närheten av där vi bor).

-Varför följer inte du med mig ut i skogen och rider? Frågade hon mig och såg utmanande ut..
-Vet du va.. svarade jag och tänkte på Jim Carrey i "Yes man" ..Jag har ridit alldeles för lite i mitt liv. Jag är på..

Sanningen är den att jag aldrig har ridit förr om man inte räknar med varvet runt den lilla manegen i slottskogen med en en timma kö för att bli runtled i två minuter då jag var fyra och ett halvt. Moa som kanske inte hade väntat sig ett så positivt svar så fort hade en övertalning på tungspettsen när hon insåg att jag hade svarat ja.

-Öh? Va? Vill du?.. Hon gick från förvånad till glad.. Men då bokar jag en tur snart då.
-Gör så.. Här kan man ju inte gå runt och aldrig ha testat att rida heller, fungerar ju inte alls..

Jag ringde upp min kära vän Linus som alltid är på nya roliga upplevelser.

-Hej Nils!
-Linus! Känner inte du att du har ridit alldeles för lite i ditt liv?

Det blev tyst i tre sekunder innan medan det gick upp för Linus vad som skulle komma härnäst..

-Hahaha, Jo Nils, det känner jag definitivt!
-Bra Linus! Då ska vi ut och rida i skogen snart.. På?
-Givetvis Nils!
-Underbart Linus!
-Mackipack é här han med, ska jag fråga honom också?
-Givetvis Linus.
-Mackipack é på.
-Då kör vi.. Ska vi säga att vi ses hos mig snart och kollar på cowboyfilmer som förstudier?
-Jepp!

Moa styrde upp en bokning och i morse bar det av ut till Nordritt som stället där hästarna hyrs ut heter. Där träffade vi Pia som troligvis är fyra gånger bättre på hästar än självaste riddar Arn. Vi fick först borsta hästarna lite och sen sadla dem. Sen sa hon;

-Drar du i den här svänger hästen höger och i den här så svänger den vänster. Tryck med hälarna så går den framåt. Hoppa upp!

Glada men aningen nervösa

Jag, Linus, Marcus och Moas pojkvänn Emil som fortfarande fnissade åt varandras ridhjälmar insåg att hon ville ha upp oss på dessa okontrolerbara bästar ögonaböj, slutade genast fnissa.
Men det gick faktiskt riktigt lätt. Min bäst/häst hette Baron och jag insåg fort hans förkärlek för blöta buskar. Spelade ingen som helst roll hur mycket jag drog i läderremmarna, han gick in i varenda buske och inom tio minuter var båda mina ben pisseblöta. FAIL!



Men efter ett tag hade han hävdat sig nog och lät mig faktiskt styra lite. Kändes faktiskt ganska coolt att vara ute i skogen, på ryggen på ett djur som väger minst ett par hundra kilo, och som faktiskt går precis dit jag ville att den skulle gå.. Nästan varje gång.

Efter en stund hade vi alla fått en någorlunda koll på hur det fungerade och Moa och Pia hade nästan slutat skratta åt hur roliga vi fyra amatörer så ut. Då skulle vi trava. Pia, hennes hästar och trav kan vara pungens fiende nummer ett och om nu jag hade några simkunniga blivande barn kvar efter att ha hängt i en klättersele de senaste åren så är de nu defenitivt halta. Jag kommer aldrig få barn.

-Ni skumpar i otakt.. sa Pia som om det var någonting man kunde kontrolera.. -Gör såhär..
Vi som inte såg någon som helst skilldnad på vad hon gjorde försökte skumpa "i takt" så gott vi kunde men blev all ganska nöjda med att komma fram till skogen igen för att låta våra stackars skinkben vila.

Vid nästa öppna yta skulle vi gallopera. Tänk er att vi ALDRIG ridit förut. För femton minuter sedan visste vi inte hur man fick hästen att svänga höger. Nu skulle vi gallopera och med travens mycket effektiva slakt av alla framtida generationer Nils i färskt minne måste jag erkänna att jag var liiite nervös för hur detta skulle gå.

Det visade sig att galopp var riktigt bekvämt. Jag kände mig troligtvis precis som Clint Eastwood eller Lucky Luke måste känna sig hela tiden på prärien, fast kallare. Det var verkligen en ny känsla att sitta på en häst man har cirka 23% kontroll över, då den springer för allt den är värd mellan träd som är precis lika hårda som dom ser ut. Underbart!


Vi var ute i ungefär två timmar och till slut kändes till och med trav någorlunda bekvämt eller i alla fall uthärligt. (Kan ha vart för att baken var avdomnad.) Även om jag inte planerar att byta stil, gå i ridbyxor varje dag och skaffa mig en prenumeration på tidningen häst, kan jag utan tvekan tänka mig att rida igen. Rekommenderar alla som inte testat att göra det http://www.nordritt.se/ 500kr för två timmar eller 700kr för en dagstur på fyra-fem timmar med fika.

Överhuvudtaget var det en bra mycket roligare söndag än vanligt!